om skogsbilsvägbyggandet i Jämtlands län

Motion 1987/88:Jo305 av Nils G Åsling (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo305

av Nils G Åsling (c)

om skogsbilsvägbyggandet i Jämtlands län

Jämtlands län svarar ensamt för 1/10 av landets samlade skogstillgångar.
Samtidigt är det inget län i landet från vilket så mycket vedråvara transporteras
ut för förädling i andra län. En fortsatt gynnsam utveckling av inlandssågarna
är absolut nödvändig för att bevara ett levande inland. Konkurrensen
om vedråvaran i länet är emellertid hård och trycket från framförallt
skogsindustrin vid Norrlandskusten ökar. Länets sågverk visar trots detta
hygglig eller god avkastning.

Tillgången på vedråvaran är för närvarande en starkt begränsande faktor
för inlandssågarnas expansion. Utifrån dessa utgångspunkter är det angeläget
att skogsvägbyggandet i länet väsentligt ökar i omfattning. Det finns —
som framgår i det följande — en stor potential för inlandets utveckling
genom ett väsentligt utökat skogsvägbyggande.

I Jämtlands län finns drygt 2,7 miljoner hektar produktiv skogsmark som
i princip är fördelad över hela länets yta. Till detta kommer ca 1 100 000
hektar impediment och fjällbarrskog.

Vid upprättandet av ”Vägplan -80” för Jämtlands län, räknade skogsvårdsstyrelsen
med att det största terrängtransportavståndet (verkningsdjupet)
från väg, som från skogsdrivningssynpunkt var rimligt, i medeltal låg
på 740 meter. Tendenserna i dag pekar emellertid entydigt mot att när
terrängkörningsavstånden till väg överstiger 500 meter betraktas den där
befintliga vedråvaran som otillgänglig.

Enligt ”Vägplan -80” ligger nära 1 miljon hektar dvs. 1 /3 av all produktiv
skogsmark i Jämtlands län utanför avståndet 740 meter från väg. Hela 75 %
av denna enorma yta utgörs av äldre gallringsskog, slutavverkningsskog
och s. k. restskog. Restskogen representerar då drygt 10 procentenheter.
Detta innebär att inte mindre än ca hälften av all äldre gallringsskog, slutavverkningsskog
och restskog i länet finns inom områden belägna mera än
740 meter från väg.

Enligt "Vägplan -80” finns för tiden 1980—1995 ett bidragsberättigat
vägbyggnadsbehov om 38 mil/år varav hela 32 mil/år är behov av nybyggnad.
Detta innebär att bidragsbehovet för Jämtlands län uppgår till hela 26
milj. kr./år. Vid skogsvårdsstyrelsen i länet fanns t. ex. i december 1987
vägansökningar och/eller redan stakade vägar om ca 80 mil. Bidragsbehoven
bara för dessa vägar utgör hela 52 milj. kr. (65 % bidrag i inre zon, 50 % i
yttre zon). Under de senaste tre åren har emellertid bidrag kunnat beviljas

till endast 10—11 mil/år i länet, eftersom bidraget till skogsvägbyggnad Mot. 1987/88
varit begränsat till ca 8 milj. kr./år. Jo305

Räknar man med ett så begränsat verkningsdjup från väg som 500 meter
ger varje kilometer ny väg rationell åtkomst till 100 hektar produktiv skogsmark.
I Jämtlands län beräknas denna skogsmark i medeltal vara bevuxen
med 125 — 150 m3sk/ha. Det innebär att för varje kilometer skogsbilväg som
byggs blir totalt 12 500— 15 000 m3sk vedråvara tillgänglig att avverka inom
ramen för skogsvårdslagens bestämmelser om slutavverkningsålder, tillåten
slutavverkningsareal m. m. Om man räknar med ett utfall av massa/
timmer om ca 60/40 % åtkommes långsiktigt 5 000—6 000 m3sk timmer per
kilometer väg.

Det har vidare visat sig att avverkningsbenägenheten blir relativt stor i
anslutning till att skogsvägar byggs. Skogsstyrelsens ”Undersökning av effekter
av vägbidrag”( 1986-06-10) visaratt upptill 500 m3sk vedråvara per år
och kilometer väg avverkas under de första 5—6 åren vid vägbyggnad.

Därav följer också att om det bidragsberättigade skogsvägbyggandet i
Jämtlands län tredubblas och anpassas till ambitionerna i ”Vägplan -80”, så
kommer redan de första 5 —6 åren ca 100 000 m3sk vedråvara från vägarnas
båtnadsområden att årligen kunna levereras till skogindustrin. Detta motsvarar
ca 20% av den vedråvara som totalt blir tillgänglig för rationell
skogsavverkning efter vägarnas utbyggnad.

Med hänsyn härtill och till inlandssågarnas stora behov av vedråvara för
sin försätta och önskvärda expansion ligger det ett synnerligen starkt samhällsintresse
i att ytterligare vedråvara görs rationellt tillgänglig inom länet.

Därför måste också bidragen för vägbyggandet öka avsevärt.

Om man utvärderar de direkta sysselsättningseffekterna av själva skogsbilvägbyggandet
i länet kan man bl. a. i nämnda ”Undersökning av effekter
av vägbidrag” finna att varje km väg under byggnadstiden ger underlag för
ca 25 mekaniska dagsverken (maskin + förare) samt 12 manuella dagsverken,
eller tillhopa bortåt 2 manmånader (2/3 utgörs av maskiner med förare
och 1/3 av manuella arbetsinsatser). Detta belyser den stora sysselsättningspotential
som kan tillskapas i länets glesbygder om ”Vågplan -80” genomförs.
Till detta kommer de sysselsättningseffekter som uppstår vid projektering,
upphandling och kontroll under byggnadstiden samt transporten till
industrin av det virke, som avverkas i väggatan m. m.

Eftersom en ökning av skogsvägbyggandet i länet kommer att bli ett
aktivt stöd för att påverka utvecklingen, är det angeläget att skogsvägsbidragen
ökas väsentligt. I det sammanhanget bör man också räkna med de
påtagliga möjligheter som ges för samhället att vid planläggning och byggande
av dessa bidragsföretag även beakta naturvårds-, miljö- och turismintressena
— möjligheter som inte alls är lika stora där vägar byggs utan
statsbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar ställa ett extra anslag om 30 milj. kr. till
förfogande för byggande av skogsvägar i Jämtlands län.

Stockholm den 26 januari 1988
Nils G Åsling (c)