om skattelättnad för Askare på avlägsna fiskeplatser.

Motion 1972:893 av herr Åberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:893

3

Nr 893

av herr Åberg m. fl.

om skattelättnad för Askare på avlägsna fiskeplatser.

I denna motion föreslås utredning om åtgärder för att bereda svenska
fiskare som bedriver fiske på avlägsna fiskeplatser en skattelättnad motsvarande
den som tillkommer ombordanställda på svenska handelsfartyg.

Sjömän som är anställda i redarens tjänst ombord på svenska handelsfartyg
med en bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver är i
skattehänseende underkastade särskilda bestämmelser. I stället för skatter
och avgifter som påföres andra skattskyldiga på grund av den årliga
inkomsttaxeringen har de att erlägga sjömansskatt som utgör en definitiv
källskatt.

Bestämmelserna om sjömansskatt är tillämpliga endast på personer
som är anställda i redarens tjänst ombord på svenska handelsfartyg. Personer
verksamma ombord på svenska fiskefartyg har däremot att erlägga
skatt på sina inkomster i vanlig ordning. Emellertid lever och arbetar
sådana personer i många fall under förhållanden som är jämförliga
med dem som gäller för handelsflottans folk. Med ett stort antal svenska
fiskefartyg bedrivs regelmässigt fiske på avlägsna fiskeplatser med jämförelsevis
lång bortovaro från hemorten. Västkustfiskare driver t. o. m.
i stort omfattning sitt fiske bortom den linje som i sjömansskattehänseende
för fartyg i linjefart bildar gräns mellan fjärrfart och närfart. För
havsfiskare som är verksamma på från hemorten mera avlägsna fiskeplatser
föreligger väsentligen samma skäl till skattelättnader som för anställda
ombord på handelsfartyg. Vi anser det vara ett rättvisekrav att
dessa fiskare kommer i åtnjutande av motsvarande lättnader.

Sjömansskattebestämmelserna kan inte utan vidare göras tillämpliga
på fiskare enär dessas anställnings- och inkomstförhållanden är annorlunda
än de ombordanställdas i handelsflottan. Personer som tillhör besättningen
på ett fiskefartyg är nämligen, även om de ej äger del i fartyget
eller fiskeutrustningen, inte löneanställda utan erhåller ersättning för
sitt arbete genom andel i avkastningen, s. k. manslott. På grund därav
är de skattemässigt att betrakta som rörelseidkare. För att bereda fiskare
som bedriver fiske i avlägsna fiskevatten en skattelättnad jämförlig med
den som tillkommer ombordanställda på handelsfartyg i fjärrfart är det
därför nödvändigt att införa särskilda avdragsregler för sådana fiskare
vid den vanliga inkomstbeskattningen. Hur dessa regler - som givetvis
bör gälla för de fiskare som är delägare i fartyg och redskap - lämpligen
bör utformas är vi inte beredda att nu ange utan anser att frågan därom

Mot 1972:893

4

bör överlämnas till den kommande skatteutredningen. Det ligger emellertid
nära till hands att tänka sig en skattelättnad genom ett direkt avdrag
på skatten.

I Norge har frågan lösts på så sätt att varje skattskyldig som under
minst femton veckor av beskattningsåret personligen bedrivit eller deltagit
i havs- eller kustfiske får rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta särskilt
avdrag med 12 procent av nettointäkten av fisket, dock maximalt
3 000 kronor. I Danmark gäller likartade bestämmelser. Det förtjänar
nämnas att den finska sjömansskattelagen är tillämplig också på inkomst
av fiske.

Med åberopande av det anförda hemställer vi

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslår att den kommande
skatteutredningen får i uppdrag att utarbeta bestämmelser
i syfte att uppnå skattelättnad för fiskare som utövar
sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser.

Stockholm den 26 januari 1972
GEORG ABERG (fp)

CARL ERIC HEDIN (m) NILS CARLSHAMRE (m)

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga