om skattefrihet vid försäljning av vilda bär och svamp

Motion 1979/80:154 av Göthe Knutson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1979/80:154

av Göthe Knutson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
om skattefrihet vid försäljning av vilda bär och svamp

Sammanfattning och förslag

Enligt riksskatteverket är den som plockar och säljer vilda bär och svamp
skattskyldig för dessa inkomster.

I Norge är intäkt av försäljning av sådan plockning skattefri intill ett belopp
på 3 000 norska kr. när intäkten inte ingår som ett led i en näringsverksamhet.

I Finland är inkomst av plockning av vilda bär och svamp icke skattepliktig
för så vitt inkomsten inte är att anse såsom lön.

Det finns, som vi ser det, starka motiv för skattefrihet för inkomster av
plockning av vilda bär och svamp även i Sverige, dels därför att det är en
mycket vanlig uppfattning att detta redan är skattefritt, dels därför att det
mestadels rör sig om mycket små belopp (med 1979 års priser måste
plockaren leverera ca 500 liter blåbär eller lingon för att få en bruttoinkomst
på 1 000 kr.), dels därför att det vore ett sätt att bekämpa byråkratin.

Därtill kommer att möjligheten till kontroll av havda kostnader (för t. ex.
biltransport till och från plockningsplatsen), inkomsternas fördelning på
familjemedlemmar osv. är mycket liten.

Det är dessutom angeläget att stimulera plockning av bär och svamp, dels
för att nedbringa importen - sedan början av 1970-talet importerar vi mer
färska skogsbär än vad vi exporterar - dels för att tillvarata möjligheterna till
export av bl. a. lingon och svamp.

Riksdagen bör därför hos regeringen anhålla om utredning och förslag som
syftar till att från beskattning undanta inkomst från plockning av vilda bär
och svamp såvida inkomsten inte är att anse såsom lön. Alternativt bör som i
Norge intäkter av sådan plockning upp till ett visst belopp vara skattefria.

Det torde vara en allmän uppfattning hos svenska folket att de inkomster
envar kan skaffa sig genom att själv plocka och sälja vilda bär och svamp inte
skall bli beskattade.

En orsak till denna gängse rättsuppfattning torde vara att bär och svamp
som växer vilt omfattas av den s. k. allemansrätten och ligger utanför en
normal arbetssektor. En annan orsak till uppfattningen att sådana inkomster
inte skall beskattas är att det i så fall leder till att en ännu mindre del av bäroch
svampförekomsterna blir tillvaratagna.

Dessutom leder en beskattning till att man söker utvägar att slippa undan.
Exempelvis fördelar man inkomsterna på samtliga familjemedlemmar och då

Mot. 1979/80:154

8

företrädesvis barnen som inte har någon annan inkomst. Man kan också
hävda att man tvingats färdas med bil långa sträckor för att nå till bär- och
svampmarker, och avdragen kan således bli stora.

Frågan om eventuell beskattning av inkomster från bär- och svampplockning
har varit föremål för en del debatter under senaste året. Den 7 juni 1979
besvarade budgetminister Ingemar Mundebo en fråga i riksdagen (1978/
79:587) betr. gränsdragningsregler för eventuell inkomstbeskattning av
tillfällig bär- och svampplockning samt hemslöjd till försäljning. Frågan
hänsköts till RSV (riksskatteverket), som i november 1979 utfärdade en
information betr. RSV:s syn på beskattning av inkomst av bär- och
svampplockning m. m.

Den 20 november 1979 besvarade budgetministern ännu en fråga i
riksdagen (1979/80:106) i samma ärende. Båda frågorna var ställda av
undertecknad Göthe Knutson, som i debatterna bl. a. hävdade att inkomster
av detta slag helst borde helt befrias från skatt.

Alternativt borde klara gränsdragningsregler utfärdas, och dessa då medge
ett avsevärt högre inkomstbelopp än de 500 kr. som f. n. anses vara så ringa
att det (enl. RSV) inte skall föranleda någon utredning från taxeringsmyndigheternas
sida.

I en ledarkommentar med rubrik Pressdebatten i Dagens Nyheter den 22
november 1979 kritiseras budgetministerns besked i frågedebatten i riksdagen
den 20 november. DN skriver:

De vilda bären har spelat en stor roll i årets politiska uppgörelser, och helt
borta som stridsämne är de inte ännu, trots tisdagens Mundebouttalande i
riksdagens frågestund. Budgetministern vill inte föreslå generella skattelättnader
till bär- och svampplockare; i stället tolkar han riksskatteverkets
synpunkter så att skatt inte ska utgå om det rör sig om ”smärre inkomster”,
men utgå om det gäller ”inte obetydliga inkomster”. Denna linje påstår
Mundebo vara konsekvent.

”Det skulle från rättvisesynpunkt vara svårt att motivera varför just sådana
inkomster skulle vara skattefria men inte andra liknande inkomster.”

Förlåt, men betyder detta att alla vi som har andra ”smärre” inkomster
från annat än bärplockning också kan strunta i att deklarera dem? Hyckleriet
kring blåbärsplockarbeskattningen är alltför genomskinligt. Antingen ska en
inkomst beskattas eller inte. Att lämna bedömningen av vad som är
”obetydligt” till att avgöras i strid mellan deklarantens bättre och sämre jag,
det är bestämt en grov missuppfattning av allemansrätten.

Om staten skäms att säga rent ut att bärplockning för avsalu givetvis ska
beskattas precis som andra inkomster så bör den i stället liksom i Finland
generellt skattebefria sådana förtjänster, i regel surt förtjänta med låg
timpenning i utpräglade glesbygder. Den nuvarande dubbelmoralen sprider
sig lätt till andra och större områden.

Avsättning finns

En orsak till att frågan väcktes i riksdagen var den osäkerhet som väcktes
bland bär- och svampplockare som brukar sälja till uppköpare i och med att

Mot. 1979/80:154

9

fördelaktigare regler för moms infördes för dessa. Detta innebar dock att
säljarnas namn och adresser numera måste redovisas.

En annan orsak till frågan var att Uddeholms AB i Värmland startat en
avdelning för nya verksamheter för att hjälpa till att finna avsättning för bär
och svamp. Detta lyckades utomordentligt så till vida att man fått kontakt
med företag i utlandet som är beredda att köpa stora kvantiteter av bl. a.
lingon och svamp från Sverige.

Det visade sig emellertid att plockarna i allmänhet var obenägna att
tillvarata dessa möjligheter om de riskerar att bli beskattade.

När Uddeholmsbolaget ville ha klarhet i skattefrågan visade det sig att
taxeringsmyndigheter som tillfrågades inte kunde ge bestämda besked om
gränsdragningsregler för eventuell inkomstbeskattning. Osäkerheten förblev
alltså stor bland plockarna - en osäkerhet som kvarstår även sedan RSV
utfärdat sin information.

Stor tillgång

Det kan konstateras att tillgången på vilda bär och svamp är mycket stor i
vårt land. Det föreligger alltså betydande kvantiteter att tillvarata i det
svenska folkhushållet. Och vår unika allemansrätt innebär att bär och svamp
som växer vilt får plockas av alla och envar utan tillstånd av eller ersättning
till markägaren.

Riksskogstaxeringen 1975-1977 visar att vi under inventeringsperioden
haft tillgång till mellan 219-307 miljoner kilo blåbär och 142-168 miljoner
kilo lingon i våra skogar. Enligt de beräkningar som gjorts torde högst 10-20
procent av den totala tillgången på vilda bär tas till vara.

De undersökningar som gjorts i bl. a. naturvårdsverkets regi visar att det
plockas ca 80 miljoner liter vilda bär. Varje hushåll plockar i genomsnitt 24
liter bär. I Norrland plockas mer bär än i södra Sverige, 42 liter/hushåll mot
23 liter/hushåll i Svealand och 17 liter/hushåll i Götaland.

Den största andelen torde användas för egen konsumtion. Svamp plockas
nästan uteslutande för egen konsumtion. Varje hushåll plockar i genomsnitt
7 liter svamp. Det finns inga uppgifter om hur mycket bär och svamp som
plockas för försäljning. Uppköparna har 1979 betalat 3—4 kr. per kilo
orensade blåbär, 2:50-4 kr. per kilo orensade lingon - detta motsvarar ca 2
liter bär - och 15-25 kr. per kilo rensade hjortron.

Glesbygdsfråga

Delegationen för glesbygdsfrågor, tillsatt av regeringen, gick nyligen ut
med en enkät till länsstyrelser i landet i syfte att få underlag för åtgärder i
syfte att stimulera ett ökat tillvaratagande av bär och svamp. Delegationen
uppger att förädlingsindustrin på området beräknas behöva ca 3 000-4 000
ton lingon per år. Privat tar vi vara på mellan 10 000-12 000 ton skogsbär per
år, enligt delegationen.

Mot. 1979/80:154

10

Att starta vidareförädling av bär är en av målsättningarna med försöket
som gjorts i Västernorrland.I dagsläget finns möjlighet att i mindre skala
förädla en del av skogsbären i form av mer specialiserade och särpräglade
produkter.

Flera satsningar av detta slag är angelägna, anser glesbygdsdelegationen.
Sedan början av 1970-talet importerar vi nämligen mer färska skogsbär än
vad vi exporterar. Det innebär, säger experterna, att det bör finnas
möjligheter att med inhemsk råvara täcka in marknadsandelar från
importen.

Vidare noteras att svamp inte av tradition använts i det svenska samhället i
lika stor utsträckning som skogsbären. Den del som bör vara mest
utvecklingsbar inom naturproduktsidan är troligtvis tillvaratagandet och
förädling av svamp, anser delegationen.

RSV bedömer

I frågedebatten i riksdagen den 7 juni 1979 framhöll budgetministern att
han som enskilt statsråd inte har befogenhet att ange hur skattereglerna skall
tillämpas i enskilda fall. Det ankommer i stället på RSV att med
utgångspunkt i gällande lagstiftning ge råd och anvisningar på detta område,
ansåg budgetministern.

RSV tog som nämnts upp frågan, och sedan man bl. a. inhämtat
synpunkter från länsstyrelserna och de lokala skattecheferna har RSV avgivit
följande bedömning:

Att tveksamhet kan råda om hur inkomst av plockning av vilda bär skall
beskattas beror främst på att det i vissa fall kan vara svårt att dra en gräns
mellan inte skattepliktig hobbyverksamhet och skattepliktig verksamhet.

Plockning av vilda bär före egen konsumtion är givetvis inte skattepliktig.
Den som däremot plockar och säljer bär är skattskyldig för dessa
inkomster.

RSV vill emellertid framhålla att vid 1980 års taxering sker en faktisk
beskattning först vid inkomster som uppgår till 6 500 kronor. Grundavdraget,
4 500 kronor, och den särskilda skattereduktionen f. n. 560 kronor, gör
att inkomster under detta belopp inte blir beskattade.

I de fall den skattskyldige har inkomster från annat förvärvsarbete sker
sammanläggning av samtliga inkomster och därmed kan hela inkomsten från
bärförsäljningen bli beskattad.

De förvärvskällor som kan komma i fråga för här aktuella inkomster är i
första hand inkomst av tjänst och inkomst av jordbruksfastighet (binäring till
jordbruk) men även inkomst av rörelse kan bli aktuell. Vilken förvärvskälla
som skall tillämpas i det enskilda fallet får bedömas med utgångspunkt i
gällande bestämmelser.

I vissa andra länder t. ex. Finland har inkomster från plockning av vilda bär
undantagits från beskattning. Sådana regler saknas i Sverige.

Den som får inkomst av att plocka och sälja vilda bär har givetvis rätt till
avdrag för sina kostnader i samband härmed. I den praktiska taxeringssituationen
kan det ibland vara svårt att utan utredning avgöra om en kostnad är

Mot. 1979/80:154

11

avdragsgill. För att undvika att taxeringsnämnderna i detta sammanhang
utreder bagatellavdrag vill RSV erinra om att departementschefen i
proposition 1977/78:181 sid. 247 uttalat att det är rimligt att t. v. tillämpa en
gräns vid 500 kronor för utredningsfallen.

Kommunalskattelagen

KL (kommunalskattelagen) saknar bestämmelser som direkt utsäger att
den som plockar och försäljer bär och svamp skulle vara skattskyldig för de
inkomster detta kan inbringa. Det står dock enligt RSV klart att dessa
inkomster ej är skattefria. 131 § KL stadgas nämligen att till inkomst av tjänst
skall hänföras inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Till inkomst av tjänst skall alltså hänföras försäljning som inte sker i alltför
stor omfattning och inte sker yrkesmässigt. Försäljning som sker yrkesmässigt
är hänförlig till inkomstslaget rörelse enligt 28 § Kl.

Norge och Finland

Det bör vara av intresse att också veta vilka regler som gäller på detta
område i våra grannländer Norge och Finland.

Av 42 § norska skatteloven från 1911 framgår att naturaförmåner i
arbetsförhållanden inte skall räknas som intäkt när förmånen är av mindre
värde och inte direkt kan anses som vederlag för utfört arbete. Närmare
föreskrifter härom och beträffande skattefriheten för andra förmåner och
inkomster meddelas av konungen (42 § norska skatteloven).

Föreskrifter enligt ovan intogs i kungl. resolution av den 2 september 1977.
Föreskrifterna och finansdepartementets kommentar till dessa finns intagna i
rundskrivelse 573/avd. 1, 26 september 1977 från norska riksskattestyret. Av
föreskrifterna framgår att som skattepliktig inkomst inte skall räknas
avkastning av trädgårds- och naturprodukter som kan skördas fritt. Intäkter
från försäljning av dessa produkter är skattefria intill ett belopp av 3 000
norska kr. Nämnda bestämmelser gäller dock ej när intäkten ingår som ett
led i en näringsverksamhet. Av föreskrifterna framgår också att de gäller
naturprodukter som man kan tillgodogöra sig genom utövande av allemansrätt
såsom vid plockning av bär och svamp.

I den finska lagen om skatt på inkomst och förmögenhet från 1974
(1974:1043) stadgas i 22 § 23 p. att såsom skattepliktig inkomst anses icke
”den inkomst som plockare av vilda bär och svampar erhållit vid plockning av
dessa försåvitt inkomsten icke är att anse såsom lön”. Av bestämmelsen
framgår att när någon är anställd för att plocka bär eller svamp är den inkomst
detta kan inbringa skattepliktig, medan när det är fråga om en fritidssysselsättning
inkomsterna är skattefria. Enligt uppgift från finska riksdagens
upplysningstjänst finns det inga tillämpningsföreskrifter till ifrågavarande
bestämmelse.

Mot. 1979/80:154

12

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag
syftande till att från beskattning undanta inkomst (eventuellt
upp till ett visst belopp) från plockning av vilda bär och svamp
såvida inkomsten inte är att anse såsom lön.

Stockholm den 11 januari 1980

GÖTHE KNUTSON (m)

INGEGERD TROEDSSON (m)