om skattefrihet för vissa gåvor

Motion 1975/76:201 av herr Fågelsbo

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1975/76:201

av herr Fågelsbo
om skattefrihet för vissa gåvor

Enligt 39 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt är vissa gåvor befriade
från skatt.

Enligt detta lagrum åtnjutes skattefrihet:

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för
gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samma
mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens
skattepliktiga inkomst;

c) för vad make vid bodelning, som förrättats av annan anledning än makes
död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel i boet, i den
mån värdet av vad maken bekommit icke överstiger värdet av hans giftorättsgods
eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld
egendom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter
införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån
värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme
givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet
av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

Det under punkten d) i 39 § angivna beloppet 2 000 kr. härleder sig från
1958 års lagstiftning, men redan 1914 års förordning, som innebar den första
moderna gåvobeskattningen i vårt land, angavs ett belopp för skattefri gåva.
Enligt denna förordning fick maximalt 3 000 kr. ges bort under två år, dvs.
i genomsnitt 1 500 kr. per år. År 1935 utsträcktes sammanläggningstiden
från två till fyra år, dvs. i genomsnitt 750 kr. per år.

Som ovan nämnts infördes nuvarande fribelopp - 2 000 kr. per år - genom

1958 års lagstiftning. Genom beslut av 1970 års riksdag konstruerades det
skattefria beloppet om till ett skattefritt grundavdrag, så att gåvor beskattas
endast till den del de överstiger det skattefria beloppet. Tidigare beskattades
gåvan i sin helhet om värdet översteg gränsbeloppet.

Det under punkten a) angivna beloppet 10 000 kr. tillkom år 1974 samtidigt
som gåvoskattefriheten för lösöre utsträcktes till att omfatta inte enbart

s. k. inre lösöre utan även annat lösöre.

Slutligen bör nämnas att här behandlad gåvoskattefrihet inte enbart gäller
vid gåva från föräldrar till barn utan allmänt gäller vid gåva oavsett om
givare och gåvotagare är släkt eller inte.

Ovan angivna skattefria belopp 1 500 kr./år (fr. o. m. 1915), 750 kr./år
(fr. o. m. 1936) och 2 000 kr./år (fr. o. m. 1959) skulle i 1975 års penningvärde

Mot. 1975/76: 201

9

uppgå till ca 11 650 kr., ca 4 320 kr. resp. ca 4 590 kr.

Det skattefria beloppet 2 000 kr. i 1958 års penningvärde är alltså inte
hälften av detta belopp i dag. Justeringar äger rum då det gäller förmögenhetsbeskattningen
genom penningvärdesforändring. Men då det gäller
skattefria gåvor har ingen ändring ägt rum sedan 1958 annat än mellan
äkta makar.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen beslutar höja det skattefria avdraget för gåvor till
4 000 kr.

Stockholm den 12 januari 1976
ANTON E. FÅGELSBO (c)