om Skånes miljö

Motion 1987/88:Jo821 av Siw Persson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo821

av Siw Persson m. fl. (fp)
om Skånes miljö

Genom en aktiv miljöpolitik vill vi som representerar folkpartiet i Skåne
skapa ett mänskligare samhälle. Alla måste garanteras rätten till hälsosam
miljö och naturupplevelser. Rent vatten, ren luft, frihet från buller och gifter
i hem och på arbetsplatser, glädjen att få njuta av oförstörd natur är
själklara delar i en god livsmiljö. En bättre miljö innebär också i sig en
förbättrad livskvalitet.

Folkpartiet har som obundet idéparti, utan direkt anknytning till fackförenings-,
industri, eller lantbruksintressen, särskilda förutsättningar att driva
en aktiv och ambitiös miljöpolitik.

Marknadsekonomin underlättar denna målsättning, därför att den lättare
än något annat system kan förses med effektiva styrmedel som t. ex. miljöavgifter.
Vad gäller krav på införande av miljöavgifter hänvisar vi till vad
som sägs i folkpartiets miljömotion.

Det hittillsvarande miljöarbetet har i betydande utsträckning varit inriktat
på sanering och reparation, dvs. att rätta till tidigare försummelser.
Detta arbete är långt ifrån avslutat. Efter hand måste miljöarbetet i högre
grad inriktas på förebyggande åtgärder. Det gäller att bättre anpassa samhälle,
levnadsmönster och produktion till de ekologiska villkor som styr
naturens fortlevnad.

Från natur- och miljösynpunkt intar det skånska landskapet en särställning
i landet. Det har unika naturtyper och art- och individrik fauna och
flora. Moderniseringen av brukningsmetoderna inom jord- och skogsbruk
har emellertid medfört en landskapsomvandling som idag innebär ett hot
mot många växt- och djurarter. Metoderna är också hot mot de sista
resterna av det äldre odlingslandskapet. Särskilt påtagliga är effekterna av
granplantering och att slåtterbruket upphör. Där det förr fanns alléer,
dungar och vattensamlingar finns idag bara ett jordbrukslandskap. För att
kunna skydda de aktuella markerna behövs resurser för nödvändiga stödåtgärder.

Vi anser därför att det bör ges ökade möjligheter till s. k. arealbidrag till
lantbrukare som bibehåller värdefulla delar av odlingslandskapet för naturvård,
friluftsliv och turism. Det befintliga trädbeståndet måste värnas och
nyplantering sker kontinuerligt.

Reformera skogsvårdslagen

En ny skogsvårdslag bör i första hand syfta till att värna en långsiktig
hushållning med skogen som naturresurs. Utgångspunkten ska vara den

enskilde skogsägarens rätt och ansvar att bruka sin skog. Skogsägaren ska
dock vara skyldig att ta hänsyn till naturvårdens intressen i skogsbruket och
att skydda skogens förmåga att ge en hög och uthållig avkastning. Vad
övrigt gäller krav på reformering av skogsvårdslagen hänvisar vi till vad som
anföres i folkpartiets partimotion om skogspolitiken.

Naturvårdsplan

I naturvårdsplanerna behandlas naturområden som bör skyddas genom
olika former av naturvårdsförordnanden. Med nuvarande medelstilldelning
kommer genomförandet av naturvårdsplanen att sträcka sig över en alltför
lång tidsperiod.

Större resurser bör inom ramen för de medel som folkpartiet föreslår i sin
miljömotion avdelas för att i snabbare takt genomföra naturvårdsplanen.

Luftföroreningar

Skåne är genom sitt geografiska läge särskilt utsatt för luftföroreningar från
Danmark och från övriga Europa. Sålunda visade statistik från IVL i januari
1988 att Helsingborg har Sveriges sämsta luft. En uppskattning ger vid
handen att 80 % av föroreningarna är importerade. Enligt vår uppfattning
bör regeringen i sina kontakter med Danmark framföra sin otillfredsställelse
med att det nya oljekraftvärmeverket i Helsingör ej utrustats med någon
som helst rening samt kräva att verksamma åtgärder snarast vidtas.

Men även våra egna tätorter svarar för luftföroreningar. Det är därför
viktigt att alla möjligheter att begränsa utsläppen tas till vara.

Den samordning av mätningar och forskningsprojekt som kommit till
stånd i länet genom Skånes luftvårdsförbund ser vi som ett steg i rätt
riktning.

Handlingsprogram

Den svenska regeringen bör uppdra åt naturvårdsverket att tillsammans
med Skånes luftvårdsförbund utarbeta ett handlingsprogram mot luftföroreningarna
i regionen.

Regeringen bör kräva att de danska myndigheterna upprättar motsvarande
program.

Handlingsprogrammet bör ange mål för hur mycket de inhemska utsläppen
i regionen bör reduceras med under den närmaste 10-årsperioden.

Programmet bör innehålla konkreta åtgärder för att begränsa de totala
utsläppen i regionen. Exempel på åtgärder är: Järnvägsförbindelserna bör
elektrifieras. En övergång till kombitrafik på järnväg bör stimuleras. Regionala
hastighetsminskningar bör övervägas. Hårda miljökrav bör ställas på
färjetrafiken.

Mot. 1987/88

Jo821

9

Vattenkvalitet

Vättnet är vårt viktigaste livsmedel. Trots detta finns det inga krav på att
vattenverk ska godkännas innan de får sättas igång.

Det finns många orsaker till att vattnet kan vara dåligt: Dåliga vattentäkter,
gamla och dåligt underhållna vattenverk, gamla ledningar, järn och
mangan samt asbest.

Ytvatten från sjöar kan innehålla många bakterier, särskilt på sommaren
när det är varmt. Även om man får bort de flesta bakterierna i reningsverket
kan vattnet innehålla ämnen som gör att det luktar och smakar illa, ett
”skönhetsfel” som är obehagligt utan att man blir sjuk.

Många vattenverk behöver rustas upp inte minst i Skåne. Det är ofta
brister i tillsyn och kontroll särskilt av små vattenverk. Många saknar
automatiskt larm för fel i driften. På en del håll tas alldeles för få prover på
vattnet.

Gamla ledningar är mycket vanligt särskilt i tätorterna. Med tiden blir det
avlagringar i rören, som är en utmärkt grogrund för bakterier och mikrosvampar.
På många håll kontrolleras varken ledningar eller vattenreservoarer.

Järn och mangan gör vattnet svart eller brunt. Rören rostar antingen av
angrepp utifrån eller av järnhaltigt vatten. Dessutom finns det asbest i
många rör.

Hur många dåliga vattenledningar och vattenverk det finns i Sverige vet
man inte. Efter skandalen i Sälen har livsmedelsverket skrivit till alla
kommuner och bett om inventering av vattenverken. Än har alla uppgifter
inte kommit in.

Det behövs därför regler för utomstående inspektion av vattenverk och
vattenledningar. Krav på detta väcks i enskild motion.

Skogsskador

Skador på skogen till följd av luftföroreningar förekommer i större delen av
Skåne. Skadefrekvensen i norra Skånes skogar är alarmerande. De skånska
skogsmarkerna har under en 30-årsperiod blivit 10 gånger surare än tidigare.
De olika typer av skador som uppträder på träden i Skåne är identiska
med dem som förekommer i mellaneuropeiska skogar.

Det är sedan länge känt att plantering av gran leder till en snabbare
försurning. Folkpartiet anser därför att det finns skäl att öka inslaget av
lövträd i barrskogsplanteringarna, både för att öka stomfastheten och minska
försurningen. Vi anser också att det finns skäl att generellt gynna
lövskogen på bekostnad av den i dagsläget ekonomiskt mer lönsamma
barrskogen. Varje åtgärd att minska markförsurningen bör prövas. Det
överlägset bästa sättet är naturligtvis att utsläppen av försurande ämnen
radikalt minskas.

Kalkning av marker

Kalkning av sjöar och vattendrag med statsbidrag har pågått sedan mitten
av 1970-talet, till en början som försöksverksamhet, under de senaste fem

Mot. 1987/88

Jo821

10

åren alltmer som en permanent verksamhet. Läget är idag det, att i stort sett
alla stora och värdefulla vatten har kalkats för att förhindra att biologiska
värden ska gå förlorade. Uppföljningen av det biologiska är dock mycket
sparsam.

Allteftersom forsknings- och undersökningsverksamheten pågått, har
alltfler exempel kommit fram som visar, att trots att vi efter kalkning har bra
pH- och alkalinitetsvärden, så har vi inte den ”normala” biologin.

Det är viktigt att man har biologin som utgångspunkt, både vid val av
kalkningsstrategi och inte minst vid bedömning av resultat.

Situationen idag är den, att statsbidraget till kalkning är så stort att det är
svårt för länsstyrelserna att hitta lämpliga projekt för kalkning av sjöar och
vattendrag.

Vi anser det vara viktigt att biologiska undersökningar, av t. ex. fisk och
bottenfauna, rutinmässigt görs på strategiska lokaler före kalkning och
därefter med tre till fem års intervall. På så sätt kan man få veta om
kalkningen fått avsedd effekt eller om man måste justera kalkningsstrategin
vid de återkommande kalkningarna.

När det gäller åtgärder mot markförsurning och skogsskador bedriver
naturvårdsverket sedan 1983 en särskild försöksverksamhet. Syftet är att
pröva olika metoder och åtgärdsprogram. Försöksverksamheten bedrivs
som en forsknings- och utvecklingsverksamhet, dvs. medel ges till olika
projekt vid universitet och högskolor som studerar effekter av olika åtgärder,
bl. a. skogskalkning. För att kunna få effekter av skogsmarkskalkning
någorlunda väl belyst krävs kontrollerade experiment, flera upprepningar
av samma behandling och flera kontroller etc., där detaljerade
studier av skog, markkemi och markbiologi bedrivs. Detta måste ställas mot
försöksytornas representativitet.

Det tar lång tid för träden att reagera på olika behandlingar, och vi vet
inte hur trädens vitalitet svarar på en kalkningsinsats. Däremot vet vi att
den ”rena” markförsurningen motverkas och vi vet att markerna på många
ställen i Skåne är starkt försurade.

Vi anser därför, att medel bör ställas till förfogande för skogsmarkskalkning
av begränsad omfattning, riktad mot de mest försurade markerna och
att detta bör komma till stånd innan pågående försöksverksamhet är avslutad.

Våtmarkerna

Våtmarkerna är ett viktigt inslag i både skogs- och kulturlandskapet, både
för rekreation och av ekologiska skäl. De spelar en roll för vattenbalansen.
Deras naturvårdsbetydelse ökar i takt med den ökande intensiteten i skogsoch
jordbruket. Våtmarkerna bidrar också till omväxlingen i landskapet.
Dessutom är våtmarkerna av intresse för ett expanderande skogsbruk och
för energiförsörjningen.

Alla anspråk på våtmarkerna som vi redovisat här är väsentligt större än
den areal som finns att tillgå i Skåne. Vår slutsats blir då att dessa marker
måste ägnas avsevärt större uppmärksamhet i den fysiska planeringen än
hittills. Beslutsunderlag måste förbättras genom en planerad satsning på

Mot. 1987/88

Jo821

11

forskning och på heltäckande inventeringar. Naturvårdens synpunkter måste
komma in i ett betydligt tidigare skede i planeringsarbetet.

Lagstiftning

ScanDust i Landskrona är fortfarande ett av landets tydligaste illustrationer
till behovet av en skärpning av miljöskyddslagstiftningen.

Enligt folkpartiets uppfattning ska de lokala miljö- och hälsoskyddsfrågorna
när det gäller koncessionen tillmäts betydligt större betydelse än
för närvarande. Vad gäller miljölagstiftning i övrigt hänvisar vi till vad som
anförs i folkpartiets partimotion om en effektivare miljövård.

Rädda våra hav

Föroreningarna av haven har pågått under lång tid och har utvecklats till ett
av våra allvarligaste miljöproblem. Alltför länge har man från olika håll
ansvarslöst vräkt ut avfall, gifter och radioaktiva ämnen m. m. i haven utan
tanke på eller kunskap om att ekosystemens självläkningsförmåga har gränser.
Nu finns kunskapen, om än inte ansvaret hos alla.

Hotet mot havsområdena, speciellt invid kusterna förvärras. Katastroflarmen
har varit legio de senaste åren:

- Laholmsbukten med tilltagande syrebrist och omfattande fiskdöd

- den dramatiska nedgången i Östersjöns sälstammar

- Hanöbukten är lika hårt drabbad som Laholmsbukten

- den omfattande syrebristen i Östersjön

- syrebrist och fiskdöd i Kattegatt orsakad av övergödning med kväve

- och senast rapporter från forskare vid Lunds universitet om bottensituationen
i Öresund, med starkt ökande slambildning.

När åkermark trädas på det sätt som skedde förra året ökar kväveläckaget.
Istället bör ökad vallodling av mellangrödor stimuleras. Kväveutsläppen
från kommuner, industrier m. fl. måste minskas genom effektiv kvävereduktion
vid reningsverken.

För att rädda Hanöbukten, som idag är lika hårt drabbad som västkusthaven,
måste kraftfulla åtgärder vidtas. Bland annat för att minska
utsläppen från massaindustrierna, främst då blekeriprocessen. Utvecklingen
av slutna massablekerier måste påskyndas.

Stranderosion

Vi har tidigare år i motioner till riksdagen visat på de allvarliga problem som
stranderosionerna vid Skånes kuster utgör. Efter det att myndigheterna har
fått upp ögonen för problemen har konferens hållits. Ystads kommun har
anslagit medel till och startat en utredning om vad som kan göras för att
stoppa erosionerna. En arbetsgrupp med representanter från kommun,
länsstyrelse och LTH har tillsatts. Ännu finns inget färdigt resultat men det
står helt klart att nödvändiga åtgärder kommer att kosta pengar, som
rimligen bör tas från det statliga anslaget för mark för naturvård. Det måste

Mot. 1987/88

Jo821

12

vara ett statligt naturvårdsintresse att Skånes unika sandstränder skyddas
genom olika åtgärder.

En åtgärd som vi vill peka på är stopp för sandsugning vid Disken utanför
Ven samt vid Sandflyttan utanför Falsterbonäset. När det gäller kusterna på
Ven och utefter Falsterbonäset har erosionerna där ökat på ett mycket
oroande sätt. De stora uttagen av sand på dessa områden har förändrat
bottenförhållandena och strömförhållandena på ett sådant sätt att belastningen
på kusterna ökat och därmed har ersionsskadorna också ökat på ett
dramatiskt sätt.

Olika myndigheter måste nu se till att kraftåtgärder sätts in för att rädda
våra kuster från de allt allvarligare erosionsskadorna. Det kommer troligen
att behövas särskilda insatser inom en snar framtid.

Tillsyn och kontroll

Vi anser att naturvårdsenheterna i båda länen ska tillföras vardera en tjänst
för att kunna effektivisera tillsyn och kontroll. Vi anser, att det inte räcker
med enbart en engångsinsats för att långsiktigt säkra miljövårdsarbetet.

Vi som representerar folkpartiet i Skåne vill

- att ett handlingsprogram för minskat kväveläckage och kväveutsläpp upprättas
för hela Skånekusten

- att fasta mätstationer för övervakning av föroreningsbelastningen i särskilt
känsliga områden byggs ut

- att stödet till marinbiologisk forskning i Skåne ökas

- att Kattegatt, Öresund och Hanöbukten förklaras som särskilt föroreningskänsligt
område

- att toxiska ämnen så långt möjligt särskiljs från kommunala reningsverk.
I motion om ”Regionalt utvecklingsorgan” föreslår vi skånska folkpartister
en väg för bättre samarbete och sammanhållning i syfte att stärka Skåne.
Vi vill dessutom hänvisa till folkpartiets partimotion i alla övriga miljöfrågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett handlingsprogram för minskat kväveläckage
och kväveutsläpp upprättas för hela Skånekusten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fasta mätstationer för övervakning av
föroreningsbelastningen i särskilt känsliga områden byggs ut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Kattegatt, Öresund och Hanöbukten
förklaras som särskilt föroreningskänsligt område,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska åtgärder med anledning av luftföroreningar
från Helsingör,

Mot. 1987/88

Jo821

13

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att toxiska ämnen så långt möjligt särskiljas
från kommunala reningsverk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att större resurser ställs till förfogande för
genomförande av naturvårdsplaner i Skåne,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om bättre beslutsunderlag i den fysiska riksplaneringen
när det gäller våtmarker i Skåne.

Stockholm den 26 januari 1988
Siw Persson (fp)

Bengt Harding Olson (fp) Margareta Mörck (fp)

Margitta Edgren (fp) Karin Ahrlund (fp)

Hans Petersson (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

i Ros t långa

Mot. 1987/88

Jo821

14