om skador av vildsvin och grågås

Motion 1987/88:Jo860 av Gunnel Liljegren (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo860

av Gunnel Liljegren (m)
om skador av vildsvin och grågås

I södra delen av Stockholms län finns en stam frilevande vildsvin på några
hundra djur. Under en försöksverksamhet på tre år har de skador som
djuren åstadkommer ersatts till hundra procent. Numera ersätts vildsvinsskadorna
ur viltskaderegleringsfonden med en betydande självrisk.

I den del av länet där vildsvinen lever brukas jorden till största delen av
arrendatorer utan jakträtt och utan möjlighet att genom skyddsjakt freda
sina grödor. Landskapet består av skogspartier med insprängda åkrar,
vilket är den landskapstyp som är mest utsatt för skaderisker (se jakt- och
viltvårdsberedningens betänkande, SOU 1980:11, Vildsvin i Sverige). Skadorna
är avsevärda för jordbrukarna, som odlar vildsvinens favoriträtter,
potatis och stråsäd.

Vid beräkning av skadeersättningen räknas självrisken på hela fastighetens
areal, vilket gör att lantbrukarna, en liten grupp människor, dyrt får
betala för det samhällsintresse som vildsvinen enligt riksdagens beslut representerar.
Det vore inte mer än rimligt att självrisken klarare relaterades
till skadornas omfattning.

För vissa lantbrukare i delar av Stockholms och Södermanlands län har
under de senaste två åren svåra skador åstadkommits av grågäss.

Antalet gäss inom Tullarnsområdet har från att ha varit några tiotal under
slutet av 1970-talet successivt ökat till flockar på ca 2 000 åt gången. (Uppgifter
om populationens expansion kan erhållas av förste intendenten på
Skansen P O Palm, som är medlem i en s. k. gåsarbetsgrupp.)

Arrendatorerna kalkylerar av hävd med en viss volym viltskador, men
skadorna av gässen kan tillsammans med övriga viltskador ge helt oacceptabla
effekter.

Ett exempel från en jordbrukare - arrendator - utvisar följande:

Älgskador ca 17 000 kr.

Gåsskador ca 25 000 kr.

Vildsvinsskador ca 40 000 kr.

Skador av övrigt vilt, änder,

hjort, grävling ca 10 000 kr.

ca 92 000 kr.

Självrisken för älgskador är här ca 17 000 kr. Skador för övrigt vilt överstiger
inte heller självriskbeloppet. Gåsskador ersätts inte alls. Vildsvinsskador
ersätts med en självrisk beräknad på hela fastighetens areal.

Ovanstående exempel hänför sig till år 1986 och verifierades av besiktningsman.
Ersättningen blev totalt ca 36 000 kr. Under 1987 har gåsska

dorna hos samma lantbrukare varit värre. 20 hektar har blivit totalförstörda,
vilket också verifierats.

Enligt de senaste årens praxis (regeringsbeslut den 3 mars 1983 dnr
2306/82 och statens naturvårdsverk den 14 april 1986 dnr 397-1040-86 Nj
m. fl.) utgår normalt ej ersättning för skada förorsakad av gäss.

Det finns alla skäl att ompröva praxis då skadorna ökat i en sådan
omfattning. Det kan inte vara rimligt att ersättningen för viltskador endast
skall täcka en mindre del av förlusterna för de människor som förutom
utgifterna också har omsorgen och besväret att värja sina grödor.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ersättning för skador av vildsvin skall relateras till skadornas omfattning,
inte till fastighetens areal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skador av grågås skall ersättas efter samma principer som skada av
annat vilt.

Stockholm den 26 januari 1988
Gunnel Liljegren (m)

Mot. 1987/88
J086O

Graphic Systems Stockholm 1988

16