om situationen i Afghanistan

Motion 1987/88:U516 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U516

av Alf Svensson (c)
om situationen i Afghanistan

Den 27 december 1979 invaderade Sovjetunionen grannlandet Afghanistan.
Sedan den dagen har 15 miljoner afghaner och de 647 (X)0 km (1,5 ggr
Sveriges yta) som utgör afghanskt landområde utsatts för en obeskrivlig
terror. Närmare 10 % av befolkningen, ca 1 250 000 människor har dödats.
Hur många sovjetiska soldater som har fått sätta livet till i detta vanvettiga
krig är okänt. En tredjedel av det afghanska folket har drivits i landsflykt.
Jordar som tidigare bar skördar och gav befolkningen livsmedel är nu för
obestämd framtid ökenområden, omöjliga att odla. Hemlösa, drivna upp i
bergen till svält och vedervärdigheter eller drivna ur sitt land, vanligtvis till
Pakistan, till mer än överbefolkade flyktingläger lider och försmäktar ett
helt folk. Det enda ”brott” detta folk begått är att visa viljan att stå emot
och om möjligt freda sig för supermaktens ihärdiga ansträngningar att
bomba till sin sfär ytterligare ett land och förvandla detta till en kväst
satellitstat.

Generalsekreterare Michail Gorbatjov, som under sina internationella
charmoffensiver lärt oss de ryska begreppen ”glasnost” och ”perestrojka”
har genom en ytterst skicklig marknadsföring fått sin bok, med just titeln
Perestrojka såld världen över. Som underrubrik står, Ett nytt sätt att se på
vårt land och världen. En ofrånkomlig förutsättning för att de nya signalerna
från Sovjetunionen och dess generalsekreterare skall uppfattas som
trovärdiga är att Sovjetunionen omgående lämnar Afghanistan.

I sin bok Perestrojka skriver Michail Gorbatjov: - Varje land har rätt att
välja sin egen väg till utveckling, avgöra sitt eget öde och använda sitt
territorium och sina mänskliga resurser och naturtillgångar som det vill. Om
man inte inser detta i alla länder kan de internationella relationerna inte
normaliseras. Ideologiska och sociala olikheter och skillnader i de politiska
systemen är nämligen ett resultat av det val av folket har träffat...

Man har sannerligen anledning att konstatera, att rösten är en men
händerna, gärningarna vittnar om något helt annat. Av och till förmedlar
medierna besked om att Sovjetunionen har för avsikt att lämna Afghanistan.
Det är lättförståeligt att det afghanska folket och motståndsrörelsen
inte kan sätta någon som helst tilltro till dylika deklarationer. Det behövs
inga fler kryptiska uttalanden från Kreml, det krävs handling, uttåg ur
Afghanistan.

Sverige är, liksom Afghanistan var innan invasionen, ett alliansfritt
grannland till Sovjetunionen. Det är inte minst från denna utgångspunkt
angeläget att Sverige går i spetsen när det gäller protester mot Sovjetunionens
närvaro och handlingar i Afghanistan. Vid en jämförelse mellan den

massiva, och berättigade, opinion som väcktes mot USA:s krigföring i Mot. 1987/88

Vietnam ter sig reaktionerna och aktiviteterna mot Sovjetunionen som U516

ytterst försiktiga. Det diplomatiska trycket gentemot Sovjetunionen har

tydligtvis inte varit större än att Sovjetunionen ansett kostnaden i förluster,

diplomatiska såväl som ekonomiska, rimliga. Att så är fallet måste Sverige

bära sin del av skulden för.

Sverige har i internationella sammanhang, t. ex. i FN-fora, agerat för det
afghanska folkets självbestämmanderätt och mot kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna i Afghanistan. Dessa aktiviteter i internationella
organ bör intensifieras. De olika frivilligorganisationernas, t. ex. Svenska
Afghanistankommitténs, hjälparbete för det afghanska folket bör erhålla
stöd, opinionsmässigt och ekonomiskt.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska ageranden för ett fritt Afghanistan.

Stockholm den 22 januari 1988
Alf Svensson (c)

10