om sårbarheten i storstadsområden

Motion 1987/88:Fö530 av Karin Söder m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö530

av Karin Söder m. fl. (c)
om sårbarheten i storstadsområden

Närmare 40 % av Sveriges befolkning bor i de tre storstadsområdena.
Stockholmsregionen, Göteborgsregionen och Malmöregionen. Hälften av
dessa storstadsbor återfinns i sin tur i Stockholmsområdet. En lång rad för
hela landet livsviktiga funktioner finns också samlade i storstadsområdena.
Samtidigt utgör storstäderna särskilt sårbara miljöer i krigs- och krislägen.

Storstadsområdena är av naturliga skäl i hög grad beroende av tillförsel
utifrån av livsmedel. Det gör att utan väl fungerande kommunikationer kan
mycket snabbt en livsmedelskris uppstå. Samtidigt är en stor del av Sveriges
resurser för distribution, lagring och delvis beredning av livsmedel koncentrerade
till storstadsområdena. Landets fyra största kvarnar ligger i storstäderna,
två av dem i Stockholm. Också en stor del av bagerikapaciteten finns
där. De stora grossistföretagen inom dagligvaruområdet har sina viktigaste
centrallager i storstadsområdena. En utslagning av kommunikationssystemen
i och omkring storstäderna skulle därför lätt kunna skapa livsmedelskris
såväl i storstäderna själva som i andra delar av landet.

Kommunikationssystemen i och omkring storstäderna är givetvis av central
betydelse för deras funktionsförmåga. Samtidigt är i synnerhet Stockholm
och delvis också Göteborg belägna geografiskt så att det finns många
känsliga punkter i form av broar och tunnlar. För Stockholms vidkommande
passerar t. ex. all landtransport mot syd och sydväst genom Södertälje.

Elförsörjningen är ett annat känsligt område. Elberoendet för bostadsuppvärmning
har vuxit kraftigt under senare år. Även oljeeldning kräver el
för att fungera men den ökade användningen av elvärme har lett till dramatiskt
ökade effektbehov. Kärnkraftens roll är härvidlag ett särskilt problem
eftersom det kan visa sig nödvändigt att stänga av kärnkraftverken i kriseller
krigsläge.

Elen är därtill den ledande energikällan för de allra flesta verksamheter.
En stor del av kommunikationssystemet är beroende av el, industrier och
kontor likaså. Möjligheten att nå ut med information via radio och TV är
också elberoende. Exemplen kan mångfaldigas.

Den ökade datoranvändningen skapar nya former av sårbarhet. Allt fler
system i vårt samhälle är beroende av datorer för att alls fungera. Det kan
gälla kommunikationssystem, produktionssystem, informationssystem och
olika former av service till människorna. Datorsystemen är utsatta för en
rad hot i kris- och krigssituationer. En utslagning av elsystemet innebär att
också datasystemen upphör att fungera. En kärnvapenexplosion, även långt
utanför vårt eget territorium, kan leda till en elektromagnetisk chock som

slår ut alla datasystem. Möjligheterna finns att sabotera datasystemen genom
s. k. datavirus och andra liknande programmeringsåtgärder.

Förutsättningarna för att ta hand om människor i katastrofsituationer är
extra komplicerade i ett storstadsområde. Det faktum att familjemedlemmar
ofta är starkt splittrade under dagtid och det ganska svaga sociala
nätverket bidrar till detta. Den bristfälliga skyddsrumsutbyggnaden är en
annan orsak till oro. Enbart i Storstockholm fattas det ca 400 000 skyddsrum.

Storstadens sårbarhet kan bli akut av många anledningar. Den mest
dramatiska och svårbemästrade är naturligtvis direkta krigshandlingar. Men
man kan också tänka sig allvarliga krissituationer i fredstid. Tänkbara
orsaker kan vara större naturkatastrofer, sabotageaktioner i stor skala i ett
politiskt skymningsläge, kärnkraftskatastrofer i exempelvis Barsebäck eller
Forsmark vid ogynnsamma väderbetingelser, gasolyckor och andra kemikalieolyckor
etc. Riskmomenten är tillräckligt många för att motivera en
seriös debatt.

Det är viktigt med en konstruktiv och öppen debatt om sårbarhetsproblemen
inte minst i våra storstadsområden. Diskussion om sårbarhet och olika
typer av förebyggande åtgärder ingår givetvis i all försvarsplanering. Sårbarhetsdebatten
behöver dock breddas och mera, än att vara en fråga om olika
typer av reservförfaranden, komma att handla om hur vi bör forma våra
storstadsområden för att de skall bli mindre sårbara och mindre utsatta.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har i uppdrag att bevaka frågor
av det slag som berörts här. Med hänsyn till problemens allvar och komplexitet
finns det behov av en mer omfattande specialstudie om sårbarhetsproblemen
i våra storstadsområden. Detta arbete borde ha så offentlig
karaktär som är möjligt av säkerhetsskäl.

Hemställan

Med hänvisning till vad vi anfört hemställer vi

att riksdagen begär att regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra
en specialstudie om sårbarhetssituationen i landets tre storstadsområden.

Stockholm den 20 januari 1988

Karin Söder (c)

Ulla Tillander (c) Rune Thorén (c)

Pär Granstedt (c)

Mot. 1987/88
FÖ530

14