om sänkt pensionsålder för yrkesofficerare

Motion 1987/88:Fö416 av Kerstin Ekman m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö416

av Kerstin Ekman m. fl. (fp)

om sänkt pensionsålder för yrkesofficerare

Det militära försvaret har vad gäller yrkesofficerskategorin en mycket ofördelaktig
åldersstruktur. De senaste åren har andelen officerare inom åldersskiktet
45-60 år ökat kraftigt. Problem har uppstått och kommer säkerligen
att accentueras att täcka behoven av yngre befäl i trupputbildningsuppgifter
och för krigsorganisationen.

I efterhand kan vi konstatera, att pensionsåldershöjningen för den militära
personalen har lett till nackdelar som inte var kända när beslutet fattades.
Strävan under senare år har varit, och är alltjämt, att minska de administrativa
funktionerna inom försvaret. Resultatet har blivit att fler äldre har
haft att konkurrera om färre antal befattningar samtidigt som antalet yngre
befäl med trupputbildning som huvudsaklig arbetsuppgift minskat.

Det kan inte uteslutas att strävan att minska den militära administrationen
motarbetats av lokala önskemål att placera många äldre befäl i just
sådana befattningar.

Än allvarligare än detta är enligt vår mening den ”förgubbning” den
höjda pensionsåldern medfört inom krigsorganisationen. Medan strävan i
många andra länders försvar länge har varit att föryngra chefsskikten i
krigsförbanden har utvecklingen i Sverige gått i motsatt riktning.

Den moderna stridsmiljön kräver chefer med hög fysisk och psykisk
uthållighet. Tal om att äldre krigsförbandschefer generellt har större erfarenhet,
mognad och rutin har blivit ursäkter i stället för motiv för den
äldre befälsstrukturen.

Erfarenheterna från höjningen av pensionsåldern är nästan enbart negativa.
Vi förordar därför en sänkning av pensionsåldern för yrkesofficerare till
55 år. Om motiv kan redovisas bör naturligtvis undantag kunna göras t. ex.
för officerare i de allra högsta chefsbefattningarna.

I samband med nedläggning av förband har tillämpats ett system med
s. k. årlig ersättning. Det innebär att den som har fem år kvar eller mindre
till pensionsåldern vid förbandsnedläggningen har givits möjlighet att lämna
tjänsten och få en ersättning motsvarande pension. Syftet har varit att visa
social hänsyn till individen, alltså att vederbörande inte skall behöva flytta
till annan ort, när förbandet upphör då han ändå bara har några år kvar i
aktiv yrkesutövning.

Metoden med ”årlig ersättning” bör dock kunna användas även när
motivet främst är att förbättra åldersläget för befälskåren. Möjlighet till
avgång från 50 år bör därför erbjudas som en möjlighet för personal i vissa
fall. Detta är inget som skall kunna påtvingas den enskilde, utan skall ses
som ett erbjudande. Erbjudandet kan antingen utformas som en generell

möjlighet för all militär personal eller, ännu hellre, som ett erbjudande
inom en viss försvarsgren, truppslag eller region där åldersstrukturen är
särskilt sned.

Hemställan

Med hänsyn till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder
för yrkesofficerare till 55 års ålder samt om möjlighet för befäl att
avgå ur aktiv tjänst med ”årlig ersättning” från 50 års ålder.

Stockholm den 26 januari 1988
Kerstin Ekman (fp)

Carl-Johan Wilson (fp) Hans Lindblad (fp)

Lars Sundin (fp)

Mot. 1987/88
F5416

15

Graphic Systems Stockholm 1988