om samtidig tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst och om särskild skatteberäkning i vissa fall för maka.
Motion 1972:825 av herr Adolfsson m. 0.
Mot. 1972:825
15
Nr 825
av herr Adolfsson m. 0.
om samtidig tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst
och om särskild skatteberäkning i vissa fall för maka.
Förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst (SFS 1951:763) är tillämplig
beträffande sådana skattskyldiga som beskattas progressivt, dvs. fysiska
personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser. Om en skattskyldig
under ett visst beskattningsår haft inkomst som hänför sig till minst
två beskattningsår (ackumulerad inkomst), äger han under vissa förutsättningar
påyrka att den statliga inkomstskatten på denna inkomst
beräknas som om inkomsten tagits till beskattning med lika delar under
taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren att
inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år till vilka den hänfört
sig. Fördelning får dock ske på högst tio år och skatten på den ackumulerade
inkomsten utgår efter det procenttal av grundbeloppen för
statlig inkomstskatt som gäller för det taxeringsår då inkomsten tas till
beskattning.
Under åtskilliga år framöver kommer för äkta makar, som båda haft
inkomst av förvärvsarbete, nyssnämnda bestämmelser att kollidera med
de föreskrifter som fanns i förordningen den 21 maj 1965 om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar (SFS 1965:153). Enligt denna
kan under vissa närmare angivna förutsättningar bl. a. statlig inkomstskatt
för samtaxerade makar beräknas enligt de grunder som gäller för
ensamstående skattskyldig. Sådan skatteberäkning, som endast får ske
om för båda makarna uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst, har
alltsedan förordningen infördes förekommit i ett mycket stort antal fall.
Förordningen har i samband med övergången till obligatorisk särbeskattning
formellt upphört att gälla vid utgången av år 1970.
Vid tillämpningen av bestämmelserna angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst har emellertid i praktiken ofta
förekommit fall, som från den enskildes och även från allmän synpunkt
får anses vara synnerligen stötande. Vi syftar härvid på det förhållandet
att det från de fiskala myndigheternas sida görs gällande att förordningen
om ackumulerad inkomst inte kan tillämpas vid sidan av förordningen
om särskild skatteberäkning för makar. Varken i förordningen
angående ackumulerad inkomst eller i förordningen om särskild
skatteberäkning för makar återfinnes emellertid något stadgande som
Mot. 1972:825
16
i detta avseende kan tjäna till ledning för de skattskyldiga eller som
kan åberopas av skattemyndigheterna till stöd för den av dem intagna
ståndpunkten.
Finansministern har visserligen i proposition till 1965 års riksdag
vid införandet av bestämmelserna om särskild skatteberäkning (prop.
1965:84 s. 26) hävdat att de båda särskilda skatteberäkningarna borde
hållas åtskilda, och han ansåg vidare att särbeskattningen alltid bör
”avse hela den inkomst som ingår i taxeringen, även om denna inkomst
vid beräkning av skatt för ackumulerad inkomst delvis hänföres till
tidigare taxeringsår. Å andra sidan bör skatt för ackumulerad inkomst,
oberoende av eventuell särbeskattning, ske på grundval av samtaxeringen.”
Departementschefen hävdade slutligen att skatteberäkning för ackumulerad
inkomst och särbeskattning enligt hans mening borde ske helt
oberoende av varandra. En sådan ordning ansåg finansministern skulle
erhållas utan särskild författningsbestämmelse.
Det återgivna uttalandet av finansministern får tyvärr anses vara
ett exempel bland många på att — som det sedermera visar sig —
mindre väl övertänkta uttalanden vid tillkomsten av en lagstiftning
uppfattas som bindande av de tillämpande myndigheterna, ehuru de
sällan rimligen kan antagas vara kända av den enskilde. Det förekommer
ofta att skattskyldiga, vilkas skatter beräknats med tillämpning av bestämmelserna
i förordningen om särskild skatteberäkning för makar,
uppburit engångsbelopp vilka man med hänsyn till rådande skatteprogressivitet
önskar fördela i tiden med tillämpning av bestämmelserna
i förordningen om ackumulerad inkomst. Ett bifall till en sådan ansökan
medför emellertid i allt övervägande antalet fall att den skattskyldige
och hans maka kommer att debiteras en skatt som vida överstiger den
skatt som redan debiterats. En sådan ansökan torde visserligen avvisas
av länsskatterätten eller endast formellt bifallas under förutsättning
att bifallet ej leder till högre skatt än eljest. Den skattskyldiges situation
förvärras alltså normalt inte, men materiellt sett har han ovedersägligen
drabbats av en för hög och orättvis beskattning.
Visserligen kan vissa praktiska skäl understundom tala för att förordningen
om särskild skatteberäkning för makar inte tillämpas då
förordningen om skatteberäkning för ackumulerad inkomst tillämpats.
Om den ackumulerade inkomsten fördelas på längre tid än fem år,
dock högst tio år, skulle nämligen det deklarationsmaterial som avser
de tidigaste åren kunna ha förstörts, eftersom skyldighet för skattemyndigheterna
att bevara detta ej föreligger under så lång tid. Det
skulle då i vissa fall vara omöjligt att bestämma hur inkomsterna under
dessa år fördelat sig på A- och B-inkomster. Om emellertid den skattskyldige
själv kan visa hur inkomsterna under respektive år fördelat
sig på A- och B-inkomster kan ingen anledning anses föreligga att förvägra
honom att — sedan inkomstberäkning skett såsom för ackumu
Mot. 1972:825
17
lerad inkomst — jämväl få skatten beräknad med tillämpning av reglerna
om särskild skatteberäkning för makar. Att eventuella hinder av praktisk
natur vid införandet av bestämmelser härom kan bemästras framgår
tydligt av vad finansministern anfört i propositionen nr 170 till 1970
års riksdag angående ändringar i förordningen om ackumulerad inkomst
i anledning av det nya skattesystem — innebärande bl. a. obligatorisk
särbeskattning av A-inkomster — som antagits av 1970 års vårriksdag.
Med stöd av det ovanstående hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att förslag med
retroaktiv verkan framlägges till innevarande års riksdag att
tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst ej skall utesluta samtidig
tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning i
vissa fall för makar.
Stockholm den 26 januari 1972
TAGE ADOLFSSON (m)
KURT SÖDERSTRÖM (m) PER PETERSSON (m)
i Gäddvik
