om samplanering av läkarrekrytering till den civila sjukvården och försvarets sjukvård

Motion 1987/88:Fö303 av Erik Janson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö303

av Erik Janson m. fl. (s)

om samplanering av läkarrekrytering till den civila
sjukvården och försvarets sjukvård

Försvaret har betydande svårigheter att rekrytera läkare till sina regementsläkartjänster.
Även den civila sjukvården har stora problem med läkarförsörjningen
i vissa landsdelar, inte minst i öppenvården.

Det förekommer att försvaret löser sina rekryteringsfrågor genom att
inkalla värnpliktiga läkare för att tjänstgöra på vakanser eller till och med
som komplettering till regementsläkare, som ansvarar för de värnpliktsinkallades
hälso- och sjukvård.

När inkallelsen sker av läkare vars bortovaro från den civila tjänsten inte
kan ersättas med vikarie och där vakansen innebär stor olägenhet för den
berörda sjukvården, ansöker läkaren om uppskov. Avslag på denna ansökan
är vanlig.

Berörda läkares uppfattning om denna tvångsrekrytering är att viktig
sjukvård som riktar sig till starkt beroende patienter i den civila sjukvården
på detta sätt blir försummad. Den uppgift de sätts på under sin inkallelse
fordrar däremot i mycket liten omfattning en läkares kompetens. I en studie
som gjorts av en inkallad distriktsläkare noterade han att hans kompetens
fordrades i tre fall av 223 undersökta sjukfall. Hans sammanfattande redovisning
är en beskrivning av hur kvalificerad läkarkompetens används till
insatser som bättre kunde skötas av mindre kvalificerad personal. I detta
fall fanns endast en deltidstjänstgörande distriktsläkare kvar i arbete på den
vårdcentral som skulle vara bemannad med fyra läkare med ansvar för drygt
tiotusen invånare, en bruksort med stort sjukhem och stor äldrebefolkning.
Läkaren skrev till sin civila sjukvårdsadministration och förundrade sig över
hur han nu kunde sättas på uppgiften att på full tid ”sitta på regementet för
att ta hand om ettusen unga, i grund och botten mycket friska pojkar”.
Läkaren noterar med förvåning att han kan kallas in till denna tjänstgöring,
oaktat att han faktiskt är krigsplacerad på sin ordinarie tjänst som distriktsläkare!

Det är viktigt att försvaret har tillgång till kvalificerade läkarinsatser. Det
är mycket viktigt att läkare får tillfälle öva inför uppgifter som kan inträffa
under krig. För detta behövs militär tjänstgöring för de flesta läkare. Däremot
bör inte försvarets inkallelserätt användas för onödiga eller mindre
behövliga arbetsinsatser. Sådana insatser som gäller hälsokontroll eller
undersökningar bör kunna avtalas med den civila sjukvården, så att inte
kvalificerad personal i onödan tas bort från viktiga civila sjukvårdsuppgifter.
För detta behövs en samplanering mellan försvarsmakten och den civila
sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts dels om att läkare endast inkallas till försvarsövningar
som har samband med deras krigsuppgift, dels om en samplanering
mellan försvaret och den civila sjukvården för att lösa
nödvändig läkarinsats vid övningsförbanden och regementen.

Stockholm den 22 januari 1988

Mot. 1987/88
FÖ303

Erik Janson (s)
Kristina Svensson (s)

Mats O Karlsson (s)