om ”samhällstjänst” för män och kvinnor

Motion 1978/79:693 av Gunnar Biörck i Värmdö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1978/79:693

av Gunnar Biörck i Värmdö
om ”samhällstjänst” för män och kvinnor

I regeringsförklaringen uttalas ett oinskränkt erkännande av jämställdhet
mellan män och kvinnor. Hittills har dock värnpliktstjänsgöring i vårt land
endast kommit i fråga för män. Vid vårriksdagen 1978 har man emellertid
vidgat möjligheterna för kvinnor att erhålla befattningar inom försvaret.
Historien känner också fler kvinnor som fört militärt befäl: i Frankrike Jeanne
d’Arc och här i Sverige Kristina Gyllenstierna, som 1520 ledde försvaret av
Stockholm mot danskarna. I flera andra länder (Israel, Kina) torde kvinnor
fullgöra reguljär militärutbildning.

Motiveringen för den obligatoriska värnplikten är rimligtvis statsmakternas
behov att på ett effektivt, billigt och rättvist sätt tillgodose rikets behov
av försvar mot yttre flender. Under tidigare århundraden spelade kroppskrafterna
och förmågan att uthärda strapatser härvidlag en alldeles avgörande
roll. Det var därför naturligt att försvaret då var en angelägenhet uteslutande
för män. Samtidigt var de mindre barnens vård och fostran samt de dagliga
hushållsgöromålen huvudsakligen kvinnornas sak. I båda dessa hänseenden
har i vår tid stora förändringar ägt rum. Andra egenskaper än enbart fysisk
styrka har blivit alltmera betydelsefulla inom det militära, på samma gång
som vård och fostran av småbarn blivit båda föräldrarnas uppgift eller - i viss
omfattning - överlämnats till samhällsorgan. Hushållsarbetet har också
moderniserats, tar mindre tid i anspråk och delas numera ofta mellan män
och kvinnor. Såväl hindren för kvinnor att ta aktiv del i försvaret som skälen
att befria dem från skyldigheten att delta i dylika uppgifter har alltså minskat i
styrka. Inom vissa yrkesområden, bl. a. inom sjukvården, förekommer
krigsplacering av både män och kvinnor. Från jämställdhetssynpunkt kan det
därför finnas skäl att ompröva den motivkrets som hittills styrt den
tvångsmässiga uttagningen av personal till den väsentliga samhällsuppgift
som försvaret utgör.

Ett ytterligare skäl härför är den liberalisering av rätten till vapenfri tjänst
för värnpliktig manlig ungdom som riksdagen våren 1978 genomförde. I
förarbetena till denna nya lagstiftning lanserades begreppet ”samhällstjänst”
närmast som en påföljd vid s. k. totalvägran. I denna utformning togs
begreppet ”samhällstjänst” dock ej upp i propositionen. Om man emellertid
vidgar innebörden i ordet ”samhällstjänst” därhän att man häri inbegriper
den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen som en form av ”samhällstjänst”
och de former i vilka manliga vapenvägrare får fullgöra sin tjänstgöring som
en annan form av ”samhällstjänst” kan man kanske fråga sig varför
endast män skall vara skyldiga att fullgöra denna andra form av samhälls

Mot. 1978/79:693

8

tjänst. Man skulle fastmera kunna tänka sig att ”samhällstjänst”, i den ena
eller andra formen, skulle kunna bli aktuell för både män och kvinnor och i
det individuella fallet - alltefter landets behov och vederbörandes egna
förutsättningar - kunna fullgöras antingen inom försvaret eller inom andra
samhällsområden. Det synes dock skäligt att befrielse från eller avkortning av
samhällstjänst skulle medges för kvinnor vilka genom graviditet och
barnsbörd åsamkats avbräck i utbildning och/eller yrkesverksamhet.

Mot bakgrund av det anförda hemstäiles

att riksdagen hos regeringen anhåller att frågan om ”samhällstjänst”
för både män och kvinnor blir föremål för överväganden,
bl. a. från jämställdhetssynpunkt.

Stockholm den 22 januari 1979

G. BIÖRCK (m)
i Värmdö