om säkerhetsåtgärder vid plankorsning mellan järnväg och väg

Motion 1976/77:1194 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1976/77:1194

av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

om säkerhetsåtgärder vid plankorsning mellan järnväg och väg

1 budgetpropositionen, bilaga 9, C 4, föreslås till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar uppräknat med 800 000 kr. till
9 000 000 kr. Ytterligare ett antal järnvägskorsningar kan därmed erhålla
trafiksäkerhetsanordningar.

Trafiksäkerhetsverket begär för budgetåret 1977/78 ett särskilt anslag om
400 000 kr. för att genomföra en utredning om vilka trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder som bör utföras för att ett optimalt utnyttjande av resurserna skall
erhållas.

Trafiksäkerhetsverket i samråd med statens järnvägar och statens vägverk
har till regeringen överlämnat förslag till ny kungörelse om säkerhetsåtgärder
vid plankorsningar mellan järnväg och väg (säkerhetskungörelsen). Förslaget
remissbehandlas för närvarande.

Årligen inträffar omkring 60 kollisioner med personskador i plankorsningar.
Dödligheten bland de skadade trafikanterna är åtminstone sju gånger
högre i dessa olyckor än i andra trafikolyckor med personskador.

Docent Jan Thorsson vid hygieniska institutionen i Umeå och fil. kand.
Jens Sande vid statistiska centralbyrån har undersökt olyckor vid järnvägsövergångar
i syfte att erhålla kunskaper om hur och varför sådana kollisioner
inträffar. Undersökningarna visar att antalet olyckor varierar starkt med
olika slag av säkerhetsanordningar. Utredningsmaterialet tyder på att det
finns skäl att prioritera vissa av åtgärderna mot dessa trafikolyckor. Analysen
av omständigheter vid personskadekollisioner i plankorsningar gäller 1973
och 1974 års material av polisutredda kollisioner. Tre omständigheter framstår
som särskilt viktiga: distraktion, skymd sikt och handlingar mot bättre
vetande. En tredjedel av olyckorna inträffade under yrkesmässig trafik eller
under färd mellan bostad och arbetsplats.

Kollisionernas fördelning efter korsningarnas skydd visar stora variationer
med relativt låga olyckstal med bommar och halvbommar, medan
kryssmärkeskorsningar samt ljus- och ljudsignalkorsningar har höga olyckstal.

Enligt de åberopade undersökningarna är korsningar med enbart stopplikt
proportionellt de mest riskabla korsningarna.

Ca 70 % av olyckorna inträffar i korsningar som fordonsförarna är väl
bekanta med, och 60 % där enskild väg korsar järnväg.

Skymd sikt är den mest påfallande omständigheten vid kollisioner i obevakade
korsningar. Genom en studie av siktsträckor i ett urval av kryssmärkeskorsningar
från hela landet visas att praktiskt taget inga korsningar

Mot. 1976/77:1194

10

av den valda typen hade ”fri sikt” (definierad enligt KK 1959:50), dvs.
en frist för passage om åtminstone 21,6 sekunder. Ca 40 % uppfyllde ej
ens hälften av villkoret, dvs. 10,8 sekunder, på 5 meters avstånd från spåret!
Skymd sikt enligt det sist nämnda exemplet torde förekomma i minst 7 000
korsningar i Sverige, om de helt oskyddade också inkluderas.

Iakttagelser utomlands beträffande sikt och fordonshastighet vid järnvägskorsningar
ger vid handen att om vägen behöver vika av mot järnvägen,
läggs kurvan så långt ifrån järnvägen att farten minskas och sikten blir
tillräcklig.

Det är naturligtvis angeläget att pengarna används på ett sådant sätt att
risken för olyckor minskas maximalt. Frågan blir hur man till billigaste
pris förhindrar kollisioner. En beräkning har utförts med utgångspunkt i
förväntade skyddseffekter av några åtgärder och på grundval av de kostnader
som skall täckas av anslaget Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
vid järnvägskorsningar. Svaret på frågan är att personskadekollisioner i plankorsningar
förhindras billigast genom komplettering av befintliga ljus- och
ljudanläggningar med halvbommar.

Även om trafiksäkerhets verket föreslås inte erhålla det ökade bidraget
för utredningen om de effektivaste åtgärderna mot olyckor där väg korsar
järnväg, så synes det ändå finnas undersökningar som kan ge god vägledning
för hur trafiksäkerheten på sådana ställen kan förbättras.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande behovet av komplettering av ljus- och ljudanläggningar
med halvbommar i plankorsningar.

Stockholm den 25 januari 1977

JAN-IVAN NILSSON (c)
i Tvärålund

ALFRED HÅKANSSON (c) SONJA FREDGARDH (c)

i Rönneberga