om riksdagens arbetsformer

Motion 1987/88:K310 av Elving Andersson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:K310

av Elving Andersson m. fl. (c)
om riksdagens arbetsformer

Centerpartiet har vid flera tillfällen betonat att riksdagsledamöterna har
dubbla roller. Dels som beslutsfattare i riksdagsorganisationen, dels som
representanter för sin valkrets och en kontaktlänk mellan denna, olika
organisationer och riksdagen. Kort sagt, att vara riksdagsledamot är inget
åtta till fem-jobb fem dagar i veckan utan det är att ständigt vara tillgänglig.
Under 1980-talet har riksdagsledamöternas arvodesfrågor uppmärksammats
och en uppräkning har skett för att nå en rimligare arvodesnivå.

I samband med att riksdagen flyttade åter till Helgeandsholmen inleddes
också en upprustning av de administrativa rutinerna, bl. a. införs nu
ADB-stöd på kammar- och utskottskanslierna och för vissa ledamöter. När
det gäller stödet till och administrativa hjälpmedel för riksdagsledamöter så
är det trögt. Om man betraktar de 349 ledamöterna som administrativa
handläggare så sker arbetet under miserabla förhållanden jämfört med vad
som torde vara normalt inom svensk administration.

Ingen torde i dag ifrågasätta behovet av ökat organisatoriskt och administrativt
stöd till riksdagens ledamöter. Under senare år har det hänt en del
och ett antal förslag har väckts som behandlats/behandlas styckevis och delt.
Exempelvis ADB-frågorna har ADB-kommittén ansvar för, KU:s arbetsgrupp
bereder frågor om arbetsformerna i kammare, administrativt stöd till
partigrupperna m.m., förvaltningsstyrelsen/förvaltningskontoret bereder
frågor om lokaler, tjänster m. m. och en särskild kommitté arbetar med
förslag om ledamöternas bostäder. Det finns fler exempel på den splittring
som just nu råder när det gäller handläggning av frågor som har med
ledamöternas arbetsförhållanden att göra.

Enligt vår mening bör det nu tas ett helhetsgrepp på dessa frågor så att det
händer någonting snabbt. En särskild utredning om riksdagens inre arbete —
RIA — bör tillsättas. Till en sådan utredning kan särskilda referensgrupper
knytas som snabbt tar fram förslag på olika delområden. Bland de frågor som
bör behandlas vill vi nämna bl. a. följande:

Lokaler

Riksdagen har enligt uppgift redan framfört krav på att få överta nuvarande
utbildningsdepartementets lokaler. Detta torde emellertid bara tillgodose en
liten del av det behov av kontorslokaler som kommer att föreligga. RIA bör
därför överväga vilka funktioner inom förvaltningskontoret som kan flyttas

och förläggas utanför de nuvarande fyra husen. Men detta räcker inte; för Mot. 1987/88

riksdagsnära funktioner behövs ytterligare lokaler med nära anslutning i K310

Gamla stan. Utredningen bör klarlägga förutsättningarna för detta.

Grupplokalerna utöver I och II kammarsalarna fyller inte dagens krav på
ändamålsenliga och bekväma konferenslokaler. Åtgärdsprogram för bättre
grupplokaler bör tas fram.

Klubbrum saknas för närvarande på våningsplanen i ledamotshuset vilket
är en fråga som bör övervägas.

Sekreterarfunktioner

Målsättningen bör vara att varje ledamot har en ”sekreterare”. RIA bör ta
fram olika modeller för att nå detta mål. Lösningen bör innehålla en viss
flexibilitet och anpassning till ledamöternas egna arbetssätt. Ledamoten bör
själv rekrytera sin sekreterare per mandatperiod eller riksmöte. Riksdagen
bör svara för lönekostnader inklusive lönebikostnader och lokaler samt
utrustning. Ej utnyttjade anslag tillfaller inte den enskilde ledamoten.

Partikanslierna

Successivt i ett uppbyggnadsskede bör ledamöternas kontorshjälp övergå
från gruppkansliorganisationen till de enskilda ledamöterna. Med hänsyn till
det ökade kravet på på partierna när det gäller att inom 14 dagar motionera
på regeringens propositioner, som regeringen haft månader på sig att
utarbeta, måste resurserna för handläggande funktioner inom gruppkanslierna
utökas. Partiledningarna får dessutom allt större krav på sig att stå till
svars för alla samhällsfrågor inför massmedia, allmänhet och intresseorganisationer,
samt ge det egna partiet en omfattande information. Även detta
ställer stora krav på kvalificerat stöd i partikanslierna.

Grundbidraget till partierna bör därför förstärkas. För att det inte skall
hävdas eller misstänkas att ett uppräknat grundstöd används som förtäckt
partistöd kan delar av stödet utformas på samma sätt som jag föreslagit för
sekreterarna. Riksdagen svarar för kostnaderna; partierna rekryterar.

Denna modell ger också stor möjlighet för partierna att förstärka sin
organisation när arbetsbelastningen är störst.

Den moderna informationsteknologin ger förutsättningar att nå kvalificerade
databaser nationellt och internationellt. RIA bör klarlägga hur detta på
enklaste sätt skall komma partikanslierna till del. Välutbildade ”databassökare”
bör finnas i varje partikansli eller en utökad samverkan mellan
riksdagens utredningstjänst/riksdagsbiblioteket och gruppkanslierna.

ADB-stöd

Varje ledamot som så önskar skall under mandatperioden 1988-1991 ha fått

dataterminal eller persondator. RIA bör i detta sammanhang tillsammans

med ADB-enheten i förvaltningskontoret överväga den bästa lösningen för

ledamöternas ADB-stöd. Detta kan endera ske genom anslutning till

riksdagens stordator eller genom persondatorer — de senare i så fall med

kommunikationsmöjligheter inom riksdagens nätverk för datakommunika- 6

tion.

Andra frågor som måste utredas är offentlighet och sekretess i det Mot. 1987/88

nuvarande systemet. En säker lösning vad gäller sårbarhetsfrågor är en K310

förutsättning för systemets användbarhet. Den absoluta utgångspunkten
måste vara att ledamöternas eget material inte kan nås med stöd avoffentlighetsprincipen
och att säkerheten i systemet är hög. Valet mellan
persondator eller anslutning till stordatorn har också betydelse för ledamöternas
informationstillgång på hemorten, vilket jag återkommer till.

Kostnadsersättning/service på hemorten

Kostnadsersättningen bör i framtiden kunna delas i olika beståndsdelar med
utgångspunkt från användningsområdet. För det första finns det behov av en
ersättning utformad som för närvarande och som täcker allmänna omkostnader,
som varje anställd i andra verksamheter får täckt genom sitt företag,
såsom telefon, resor, porto och mycket annat. För det andra måste
ledamöterna ha kontakt med riksdagens datasystem. Här finns olika
lösningar, som redan antytts, varav persondatoralternativet verkar mest
intressant både ur arbets- och säkerhetssynpunkt. Men även i persondatorlösning
krävs kommunikation mellan riksdagen och hemorten och program
för detta måste tas fram. Kostnadsfrågorna kan lösas på olika sätt. För att
slippa skattemässiga diskussioner är det givetvis enklast att riksdagen äger
och lånar ut denna utrustning till ledamöterna. Alternativet är ett anslag från
vilket ledamoten rekvirerar pengar till leasing eller köp av persondator.

Teleabonnemanget är också en fråga som måste diskuteras i sammanhanget.
Ej utnyttjade anslag kvarstår hos riksdagen och skall inte ses som en
arvodesförstärkning.

För det tredje är kanske inte alla ledamöter intresserade, som jag tidigare
sagt, av en datalösning för sitt arbete. Alternativ som RIA då bör pröva är om
exempelvis telefax för sändning av hela textsidor, kopieringsapparater,
telefonsvarare m.m. utgör alternativ som för den enskilde ledamoten är
bästa lösningen.

Kontorsutrustning

Den njugghet, som visades ledamöterna vid återflyttningen till Helgeandsholmen
i form av att gammal utrustning ställdes in i rummet, lider vi
fortfarande av. I samband med att vissa ledamöter nu fått dataterminaler
visar detta sig än tydligare - arbetsplatserna är inte ändamålsenliga.

Kontorsrummen bör förses med riktiga kontorsmöbler som fyller dagens
standardkrav vad gäller ergonomi m. m. Ett annat exempel på hur långt efter
ledamöternas standard ligger är att många manuella skrivmaskiner fortfarande
finns utplacerade.

Arbetsrytmen i riksdagen

De kvoteringsfria kvällarna tycks ha kommit för att stanna och frågan är
varför riksdagen inte kan ändra sina arbetsformer, så att kvällsplenum över
huvud taget blir överflödiga. Detta har givetvis med rytmen över hela

riksdagsåret att göra. Från centerns sida har vi sedan länge förordat att 7

budgetåret läggs om så att budgeten kan behandlas på hösten. Tyvärr saknas Mot. 1987/88

uppslutning kring denna idé och då får vi leva med två långa perioder med K310

minimal aktivitet i kammaren. RIA bör samlat pröva alla åtgärder som kan
komma i fråga för att utjämna arbetsbelastningen över året.

En annan fråga som också bör prövas är om tre veckors kammar/
riksdagsarbete och en vecka på hemorten kan effektivisera arbetet. ”Friveckan”
skulle ge ledamöterna möjlighet att koncentrera sig på sina dubbla
roller i riksdagsarbetet, samtidigt som personalen utan avbrott får utföra
beredningsarbete denna vecka.

Propositionsavlämnandet

Trots att det varje år påpekats från KU att flödet i propositionsavlämnandet
måste bli bättre från regeringens sida så har inte så mycket hänt. Det är en
stor koncentration av propositioner den 10 mars och 31 mars. Det nya
förslag, som nu diskuteras, innebär ingen lösning på detta problem - snarare
tvärtom: ledamöterna, och då främst oppositionens företrädare, får det än
jobbigare under en kort period. Även här innebär en omläggning av
riksdagsåret en lösning på problemet.

Arbetet under årets allmänna motionstid aktualiserar en annan fråga och
det är avlämnandet av propositioner under allmänna motionstiden. Det är
orimligt att samtidigt som budgetpropositionens alla delar skall behandlas,
även behandla en proposition om trafikpolitik på drygt 900 sidor text. Till
detta kommer ytterligare ett antal propositioner.

Vårt förslag som RIA bör pröva är att på propositioner, som lämnas under
allmänna motionstiden eller riksdagsfri vecka, skall löpa 14 dagars motionstid
efter respektive periods utgång.

Småfrågor

Det finns en rad frågor ytterligare, som RIA bör ta upp, allt från att det inte
går att få utlandssamtal uppkopplade under natten till utbyggd ”partyservice”.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar tillsätta en utredning för riksdagens inre
arbete i enlighet med vad som angetts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1988
Elving Andersson (c)

Bertil Fiskesjö (c) Ingbritt Irhammar (c)

Gunilla André (c)

8