om regionalpolitiska m. fl. åtgärder i Jämtlands län

Motion 1979/80:1847 av Marianne Stålberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1979/80:1847

Motion
1979/80:1847

av Marianne Stålberg m. fl.

om regionalpolitiska m. fl. åtgärder i Jämtlands län

Ar efter år tvingas vi riksdagsmän från de norrländska länen redovisa
den oro och maktlöshet vi känner inför utvecklingen i vår landsända. Den
stagnation som inträdde i mitten av 1970-talet förstärks för varje år som
går, och den regionala obalansen fortsätter att växa - detta trots att vi så
sent som i våras fastställde en ny regionalpolitik i riksdagen.

Från Jämtlands län har vi socialdemokrater redovisat vår tveksamhet
inför den föreslagna och numera av riksdagen antagna regionalpolitiken.
Vi anser att man inte i tillräckligt hög grad riktat insatserna mot Norrlands
inland, där behoven är som störst. Man har i stället valt att utöka stödområdena
till att omfatta snart sagt hela landet. Arbetsmarknadspolitiska,
näringspolitiska och regionalpolitiska årgärder har blandats på ett sätt som
gör det svårt att överblicka konsekvenserna av olika insatser. Åtgärderna
är dessutom av passiv karaktär. Inom industriellt svaga regioner ger de
endast uppehållande försvar men ingen stimulans till utveckling. Resultatet
blir en smygande försämring som överskuggas av de stora branschkriserna.
Avfolkningen fortsätter, likaså befolkningskoncentrationen till ett
fåtal primära centra, främst i kustbandet.

Ser man på den norra landsändan som helhet kan en skarpt markerad
vertikalt gående linje urskiljas - det mer glesnande inlandet å ena sidan
och det i utvecklingen stagnerade kustbandet å andra. Linjen löper över
länsgränserna, men eftersom hela vårt län ligger inom inlandet accentueras
dessa problem särskilt starkt där.

Nedan följer redovisning av utvecklingen inom Norrland (hämtad ur det
s. k. Jämtlandspaketet som presenterats regeringen i maj 1979) med betoning
av de specifikt jämtländska problemen.

Befolkning

Nedanstående tabell illustrerar befolkningsutvecklingen i de fyra nordligaste
länen under perioden 1950-1977.

Jämtlands län har sedan år 1952 befunnit sig i en relativt kraftig befolkningsmässig
tillbakagång. En viss återhämtning har skett efter år 1970 på
grund av en viss nettoinflyttning till länet. Denna befolkningsökning har
dock varit blygsam och som framgår av Figuren inte på något sätt kompenserat
de tidigare årens negativa utveckling.

Det är således, sorn framgår av tabellen, främst Jämtlands län och
Mellannorrland i övrigt som drabbats hårdast av 1950- och 1960-talens
1 Riksdagen 1979180 3 sami. Nr 1847

Mot. 1979/80:1847

2

BEFOLKNINGSUTVECKLING I DE FYRA NORDLIGASTE
LANEN 1950 -77 llnae» 1950 = 1001

BD

AC

flyttningspolitik. Även om läget har stabiliserats något de senaste åren,
finns dock tecken inom svensk arbetsmarknad i dag som tyder på att
befolkningsutvecklingen kommer att förbli svag. Risker föreligger även för
att norrlandslänen återigen kommer att tappa folk på grund av en nettoutflyttning
av arbetskraft. En sådan utveckling kommer för länets kommuner
att få sådana förödande konsekvenser att de inte kan accepteras.

Tittar vi på nettoutflyttningen kan vi konstatera att den totala nettoutflyttningen
från Jämtlands län under perioden 1955-1978 uppgick till ca
19 500 personer. Detta innebär att ca 14 % av den ursprungliga befolkningen
år 1955 har flyttat till andra regioner. Det är också Jämtlands län som i
förhållande till folkmängden haft den största relativa nettoutflyttningen av
arbetskraft av de fyra nordligaste länen.

Det är ju självklart att den under så många år pågående befolkningsminskningen,
främst av yngre arbetskraft, haft en negativ inverkan på
ålderssammansättningen. Den hittillsvarande utvecklingen kan illustreras
av s. k. ålderspyramider som visar befolkningens fördelning i olika åldrar.

Mot. 1979/80:1847

I följande figur redovisas ålderspyramider för Jämtlands län åren 19501977.

ÅLDERSFÖRDELNING
JÄMTLANDS LAN

MAN ^ |	^ KVINNOR L
/	—\
^—	—j,
	i

35 •
30 •

MAN |_I	L_j KVINNOR
	L,
	=±\
^=H	=
	^ i
r r J
1F=h	I
}=
K	rJ
J . . 3 2 1 19	• + -■ -U 1 2 3 77

Som framgår av figurerna har ålderssammansättningen i Jämtlands län
försämrats kraftigt under den aktuella tidsperioden.

Befolkningens ålderssammansättning varierar betydligt också inom
länet. Åldersstrukturen i länets ytterområden har drastiskt förändrats dels
på grund av utflyttningar från länet, dels på grund av att en större andel
människor sökt sig främst till Östersundsområdet för att erhålla arbete.
För att något belysa den utveckling som skett och fortfarande sker i länets
ytterområden kan ålderssammansättningen år 1950 och år 1977 för den
norra delen av Krokoms kommun, Föllinge lokala arbetsmarknad, tjäna
som ett exempel.

BEFOLKNINGSSTRUKTUR
Follinge lokala arbetsmarknad

A

Det läge som Föllinge lokala arbetsmarknad befinner sig i är inte unikt.
Många andra ytterområden i länet befinner sig i samma situation. Det
behövs således stora insatser för att vända utvecklingen även i länets
ytterområden.

+1 -Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1847

Mot. 1979/80:1847

4

Näringsliv

1 Jämtlands län har näringslivsutvecklingen under 1970-talet kännetecknats
av en viss ökning av sysselsättningen. Liknande har situationen varit i
de övriga fyra norrlandslänen. Detta har i olika sammanhang, främst på
central nivå, tagits ti I intäkt för att sysselsättningsproblemen i norra
Sverige i stort sett är lösta och att det nu gäller att lösa de inomregionala
problemen. Dett är en allvarlig felsyn eftersom man då helt bortser från
1950- och 1960-talens negativa utveckling, som fortfarande påverkar utvecklingsförutsättningarna
i norrlandslänen.

Sysselsättningsutredningen har även mycket riktigt konstaterat att sysselsättningsproblemen
i norra Sverige är allvarliga och att det behövs
särskilda insatser för att lösa dessa, men detta har inte resulterat i några
konkreta åtgärdsförslag för norra Sverige.

För att illustrera i vilket sammanhang de senaste årens positiva utveckling
kommer in redovisas i följande figur sysselsättningsutvecklingen totalt
i de fyra nordligaste länen sedan 1950.

NÄRINGSLIVSUTVECKLINGEN I DE FYRA NORDLIGASTE

LANEN 1950-1975

Antal sysselsatta.

BD

AC

1970

1950

Mot. 1979/80: 1847

5

Av figuren framgår att sysselsättningen totalt sett under perioden minskat i
Jämtlands län.

Norrlandslänen hade under 1950-talet en svagt utvecklad industriell
sektor. Genom olika åtgärder, främst genom lokaliseringsstöd, har samhället
sökt stimulera till en industriell expansion. Samhället har även i olika
sammanhang medverkat till att statliga företag etablerats i norrlandslänen.
Detta har dock inte skett i Jämtlands län. I följande figur redovisas utvecklingen
av industrisysselsättningen 1950—1975 i de fyra nordligaste länen.

INDUSTRIUTVECKLINGEN I DE FYRA NORDLIGASTE

LANEN 1950-1975

Antal sysselsatta.

BD

AC

2000 _ .

1960

Som framgår av figuren har sysselsättningen inom industrin ökat mycket
svagt i länet. Sedan 1950-talet har industrisysselsättningen endast ökat
med ca I 600 personer.

Sett i ett längre perspektiv är det således i första hand Västernorrlands
och Jämtlands län som behöver aktiv insats från samhällets sida för att
regionen skall kunna vidareutvecklas. Från länets sida är vi visserligen
medvetna om de akuta problem som i dag föreligger på vissa håll i landet,
men å andra sidan får detta inte innebära att alla resurser koncentreras till
dessa områden. Jämtlands län har samma berättigade krav på industriell
utveckling och expansion som dessa områden.

Mot. 1979/80: 1847

6

Lokaliseringsstöd

Den hittillsvarande lokaliseringspolitiska stödverksamheten har givit positiva
effekter för norrlandslänen. Hur detta har påverkat sysselsättningsutvecklingen
har analyserats bl. a. av ERU. Vi nöjer oss dock här med att
enbart presentera utfallet av lokaliseringsstödet som det redovisas i arbetsmarknadsstyrelsens
meddelanden.

STATLIGT LOKALISERINGSSTÖD 1965— 1978

Beraknat antal sysselsatta
5000
2800
2600
2400
2200
2000
1800
1600
1400
1200
1000

1965 — 1970

1970 — 1975

1975 — 1978

Av de fyra nordligaste länen har Västerbotten genom lokaliseringsstöd
fått den största sysselsättningsökningen. Hälften av denna sysselsättningsökning
är beräknad för Skellefteåregionen. Sysselsättningsökningen på
grund av lokaliseringsstöd i Skellefteåregionen motsvarar ungefär sysselsättningsökningen
i hela Jämtlands län i vilken även ingår effekter av
stödet till turistnäringen.

Det bör i detta sammanhang även påpekas att en allt större del av
lokaliseringsstödet har kommit att hamna utanför stödområdet. Under
perioden 1973-1978 beräknas sysselsättningseffekten av lokaliseringsstöd
uppgå till ca 14000 sysselsatta i det allmänna stödområdet. Under samma
period gav lokaliseringsstödet till områden utanför stödområdet en sysselsättningseffekt
om ca 5 800 sysselsatta. I det inre stödområdet var den
beräknade sysselsättningseffekten ca 4 600 personer.

Mot. 1979/80:1847

7

Även om lokaliseringsstödet inneburit en viss industriell utveckling i
Jämtlands län har skillnaderna i industrialiseringsgrad gentemot andra
regioner inte utjämnats. Fortfarande ligger Jämtlands län liksom övriga
norrlandslän långt efter riket i industrialiseringsgrad. Detta framgår av
följande sammanställning.

Relativ fördelning av sysselsättningen 1950 och 1975 {%)

			1950					1975
	Y	Z	AC	BD	Riket	Y	Z	AC	BD	Riket
Jord- och skogsbruk	26	41	42	33	39	8	14	11	7	6
Industri	28	14	20	20	28	28	19	26	25	30
Byggnadsverksamhet	10	10	8	10	8	10	11	10	12	8
Service	36	35	31	36	25	55	56	54	56	56

Länet har fortfarande den i särklass lägsta industrialiseringsgraden av
samtliga län i riket. Utvecklingen under 1950- och 1960-talen har dessutom
inneburit att avståndet till de två nordligaste länen snarare ökat än minskat.
Vad länet fortfarande har i grunden är ett i många avseenden svagt
utvecklat jordbruk med i många stycken osäkra utvecklingsbetingelser. De
lokaliseringspolitiska insatser som gjorts kan därför inte sägas ha utjämnat
de regionala skillnader som stödet syftade till.

Ser man till befolkningen 16 år och äldre, så har länet den lägsta andelen
förvärvsarbetande personer av alla län enligt Folk- och bostadsräkningen
1975.

Förvärvsfrekvenser i procent av	befolkningen 16	w år
	Män	Kvinnor	Män+Kvinnor
Jämtlands län	60.5	37,4	49.2
Västernorrlands län	64,4	37,5	50,9
Västerbottens län	65.5	38.9	52,3
Norrbottens län	67,2	37.9	52,9
Riket	68.7	42,2	55,2

Ser man på kvinnor och män för sig så har länet den lägsta förvärvsfrekvensen
i riket för män och bland de lägsta förvärvsfrekvenserna för kvinnor.
Av de fyra norrlandslänen har länet den lägsta förvärvsfrekvensen
även för kvinnor.

Arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den låga sysselsättningsgraden i länet har ingen motsvarighet i anmärkningsvärt
höga arbetslöshetstal. Orsaken är sannolikt att det utanför Östersundsområdet
med kanske ett par undantag inte finns några arbetsmarknader
i ordets egentliga betydelse. Vetskapen om att det inte finns någon
arbetsmarknad att vända sig till gör att man inte heller anmäler sig som

Mot. 1979/80: 1847

8

arbetssökande vid arbetsförmedlingarna. Det är av den anledningen helt
felaktigt att utifrån de förhållandevis ”normala” arbetslöshetstalen för
länet dra den slutsatsen att förhållandet på länets arbetsmarknad också är
acceptabelt. Det är snarare så att de missförhållanden som råder tar sig
andra och i viss mån allvarligare uttryck än i registrerad arbetslöshet. Den
exceptionellt låga förvärvsfrekvensen, framför allt för kvinnor i länets
glest befolkade områden, bekräftar uppgifterna som redovisas i en av
jämställdhetskommittén nyligen framlagd undersökning, Kvinnors arbete,
om den dolda arbetslösheten bland kvinnorna.

En av följderna av den dåligt fungerande arbetsmarknaden i länet är att
personer som inte är fullt arbetsföra har svårare att få sysselsättning i den
öppna marknaden här än på andra håll i landet. Det innebär i sin tur att
arbetsmarknadsmyndigheterna måste ta hand om ett förhållandevis stort
antal personer och ge dem sysselsättning inom sin organisation. Under år
1978 var i genomsnitt I 320 personer i länet sysselsatta i arkivarbete samt i
skyddat och halvskyddat arbete. Det motsvarar 1,6% av befolkningen i
åldern 15-64 år, vilket är en dubbelt så hög andel som riksgenomsnittet
och högsta andelen bland de fyra nordligaste länen.

Procent i arkivarbete och skyddat arbete
av befolkningen 16—64 år 1978

Jämtlandslän 1,6

Västernorrlands län 1,1

Västerbottens län 1,1

Norrbottens län 1,3

Riket 0,8

Förtidspensionering

Ett annat uttryck för det dåliga arbetsmarknadsläget i länet är förtidspensioneringens
omfattning. Anledningen till förtidspensionering är att
man i något avseende inte är tillräckligt arbetsför, men möjligheten att få
lämpligt arbete utifrån sina förutsättningar spelar också in.

I länet varår 1977 6800 personer förtidspensionerade, vilket är drygt 8%
av befolkningen i åldern 15—64 år. Detta är den klart högsta andelen om
man jämför med alla län i riket. Andelen förtidspensionerade år 1977 i de
fyra nordligaste länen och riket framgår närmare av denna sammanställning:

Procent förtidspensionerade av befolkningen 16—64 år

Jämtlandslän 8,1

Västernorrlands län 6,4

Västerbottens län 6,3

Norrbottens län 5,9

Riket 4,9

Mot. 1979/80:1847

9

Det finns ingen anledning att tro att den höga andelen förtidspensionerade
i Jämtlands län beror på att befolkningen i länet skulle vara i ett sämre
hälsotillstånd än i exempelvis övriga norlandslän. Den sannolika orsaken
är i stället att den svagt utvecklade arbetsmarknaden innebär sådana
svårigheter att finna lämpligt arbete att arbetsmarknadsmässiga skäl här
spelar en avgjort större roll än i andra län när det gäller beslut om förtidspensionering.

Sammanfattningsvis kan sägas att länets arbetsmarknad inte karakteriseras
av dramatiska händelseförlopp till följd av konjunkturmässiga eller
strukturella förändringar. Det allvarliga är i stället den fortgående utarmningen
av länet och att länet fortfarande efter nära 15 års regionalpolitik
lider brist på ett expansivt och självgenererande näringsliv. Detta för med
sig att arbetsmarknaden förblir dåligt utvecklad, vilket avspeglar sig i en
låg yrkesverksamhetsgrad, och att ett stort antal personer är föremål för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller är förtidspensionerade. Möjligheterna
att erbjuda nytillträdande i arbetskraften acceptabel sysselsättning är
därför små, och därmed är det uppenbara risker för att länet vid en ökad
efterfrågan utifrån av arbetskraft kommer att drabbas av en ny utflyttningsvåg.

Ovanstående redovisning belyser de alldeles specifika problemen som
Jämtlands län, ett s. k. norrländskt inlandslän, har att kämpa emot. Jämförelserna
vill på intet sätt förringa de andra norrländska länens problem
utan snarare belysa allvaret bakom den stora regionala obalansen som
existerar t. o. m. inom det inre och yttre stödområdet.

Man kan ställa sig frågan: Hur ser utvecklingen ut för Jämtland på 1980och
1990-talen? Länsstyrelsen har nyligen för LP 80 framtagit prognoser
som kortfattat visar följande utveckling:

— Sysselsättningen beräknas öka i länet fram till år 1990, men samtidigt
sker en fortsatt koncentration av sysselsättningstillfällena till Östersund.
År 1975 svarade Östersunds kommun för 48,2% av sysselsättningen
i länet, år 1990 kommer andelen att vara 51,5% enligt prognosen,

— Sysselsättningen väntas öka totalt sett, men det är framför allt den
offentliga förvaltningen som svarar för denna ökning. Under perioden
1975-1990 väntas sysselsättningen inom den offentliga förvaltningen
öka med 8 950 personer, medan antalet sysselsatta inom övriga näringsgrenar
beräknas minska med 1 300 personer under samma tid. År 1975
var 28,3% av de förvärvsarbetande sysselsatta inom den offentliga
förvaltningen. Till år 1990 beräknas andelen stiga till 38,9% enligt
prognosen.

— Industrin, som bidragit till den positiva sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen
under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet,
beräknas nu stagnera i utvecklingen och t. o. m. minska något i sysselsättning.

Mot. 1979/80:1847

10

- Befolkningen i länet beräknas öka, men även här sker en fortsatt koncentration
till Östersund. 4C,6% av länets befolkning bodde år 1975 i
Östersund, år 1990 väntas andelen enligt prognosen ha stigit till 43,7%.

Prognoserna pekar mot ett mycket allvarligt läge för Jämtland i förhållande
till andra landsändar och en fortsatt och förstärkt regional obalans.
Likaså kommer koncentrationen att fortsätta kring Östersund på bekostnad
av övriga länet. En sådan utveckling är särskilt bekymmersam från
energisynpunkt, eftersom en arbetsplatskoncentration kring Östersund
med nödvändighet måste innebära ökad pendling från länets övriga kommuner.

Befolkningsutvecklingen med den ålderssammansättning som kommunerna
och särskilt vissa kommundelar har i dag inger inte heller något hopp
om framtiden.

Den sysselsättningsökning som man enligt prognoserna kan förvänta sig
ligger helt på den offentliga sektorn och då framför allt inom den landstingskommunal
och den kommunala sektorn, medan den redan så låga
industrisysselsättningen och sysselsättningen inom jord- och skogsbruket
förväntas minska ytterligare. Detta är mycket allvarligt i ett läge då man
starkt ifrågasätter om samhället har råd med en så starkt växande offentlig
sektor och då redan nu föreslås stor återhållsamhet inom kommuner och
landsting.

Den negativa utvecklingen i stort kräver samlade och kraftfulla åtgärder.
Vi kan i Jämtland inte längre nöja oss med senaste årens arbetsmarknads-,
närings- och regionalpolitik. Resultatet av det s. k. Jämtlandspaketet, som
lades fram för regeringen våren 1979 och där konkreta åtgärder för 160
milj. kr. presenterats, blev: beslut om ett regionalt utvecklingsbolag med 5
milj. kr. som grundkapital samt 2,5 milj. kr. till vissa projekt inom turistnäringen.

Länet har visserligen en utvecklingsbar turistnäring, men detta löser inte
länets långsiktiga problem. Med tanke på den situation som länets kommuner
befinner sig i och med en svag ekonomisk utveckling, begränsade
resurser för utrednings- och utvecklingsarbete, den låga industrialiseringsgraden,
det minskande jord- och skogsbruket är framtiden inte ljus. Vi
anser inte att staten har tagit det fulla ansvaret för sysselsättningen och
regionalpolitiken. Detta måste göras nu. Vad Jämtlands län behöver är en
målmedveten insats från statens sida. Vi kräver därför att regeringen tar
ett samlat grepp över problemen i Norrlands inland och sätter in åtgärder
som styr resurserna mot dessa områden.

Förslag till åtgärder

Vi föreslår följande generella regionalpolitiska och näringspolitiska insatser:

Mot. 1979/80:1847

— Ökad differentiering av de regionalpolitiska stöden och en hårdare
styrning av resurserna mot inlandet.

— Användningen av offertprincipen begränsas till stödområde 5 och 6.

— Investeringsfonderna skall åter nyttjas i lokaliseringssyfte och insatserna
koncentreras till industriella investeringar i inlandet.

— Åtgärder vidtas för att stoppa kapitalutflödet från företag inom inre
stödområdet till moderbolag i form av koncernbidrag. Detta skall i
stället användas för konsolidering av verksamheten.

— Ökade och medvetna satsningar från statens sida för att utveckla de
industrier och den övriga sysselsättning som baseras på inlandets naturliga
förutsättningar.

— Statlig företagsamhet etableras i länet.

— Den statliga lokaliseringsdelegationen måste intensifiera sin verksamhet
och koncentrera sina insatser mot inlandet.

— Statlig offentlig verksamhet förläggs till Jämtlands län.

Bräcke kommun

Hela Jämtlands län ligger inom stödområde 4—6; Ragunda, Berg och
Strömsunds kommuner i stödområde 6, Krokom, Bräcke, Åre och Härjedalen
i stödområde 5 och slutligen Östersund i stödområde 4.

Den nuvarande stödområdesindelningen, som i övrigt starkt kritiserats
av oss i samband med den under våren 1979 antagna regionalpolitiska
propositionen, ger emellertid bl. a. Bräcke kommun i Jämtlands län inte
det stöd som är nödvändigt.

Utvecklingen för Bräcke kommunblock och kommun, i relation till de av
riksdagen sedan 1964 fattade besluten om en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik,
visar på att de hittills vidtagna åtgärderna icke har givit
något positivt resultat för Bräcke kommun.

Under tiden 1965-1978 har kommunens folkmängd minskat från 11005
innevånare till 9 276, alltså minus 1729 innevånare. Antalet sysselsättningstillfällen
har perioden 1965-1975 minskat med 1500, eller med ca
35% av det totala antalet sysselsatta. Anledningen härtill är främst de
rationaliseringsåtgärder som vidtagits inom näringsgrenarna jord- och
skogsbruk. Någon motsvarande ökning av t. ex. antalet industrisysselsatta
har ej skett, tvärtom har vi även här fått se en minskning.

Förvärvsfrekvensen för befolkningen i Bräcke kommun är mycket låg.
Detta gäller i synnerhet för kvinnor, för vilka andelen förvärvsarbetande år
1975 var 42,4%. Ca 58% av kvinnorna hade alltså inget registrerat arbete.
Anledningarna härtill kan vara många — bl. a. en sned och ensidig rekrytering
till vissa arbeten och utbildningsvägar, vilket kan höra samman med
den traditionella synen på kvinnor i arbetslivet. Denna syn måste man från
såväl lokalt och regionalt som centralt håll aktivt verka för att rätta till.
Även bland männen är andelen sysselsatta så låg som 71 %.

Mot. 1979/80:1847

12

Det är framför allt ungdomen som tvingas flytta, på grund av att de inte
kan få ett arbete. Som en följd av detta har kommunen ett kraftigt negativt
födelsenetto. Andelen åldringar har ökat och kommer enligt kommunens
befolkningsprognos att fortsätta öka. om inte nuvarande trend kan brytas.
Som exempel kan nämnas att om kommunen skall kunna nå den undre
gränsen av den av länsstyrelsen fastställda befolkningsramen (9500 personer
år 1985), erfordras ett flyttningsöverskott på ca 100 personer per år
räknat från 1978 till 1985, alltså ett inflyttningsnetto med ca 700 personer.
Enbart för att behålla det antal personer som fanns vid årsskiftet 19781
1979 år 1985 erfordras en nettoinflyttning pä ca 500 personer.

Den av länsstyrelsen nyligen framlagda och ovan redovisade prognosen
visar också att Bräcke kommun är den odiskutabelt mest utsatta kommunen
i länet med den mest negativa befolknings- och sysselsättningsutvecklingen.
Det är därför nödvändigt att få även Bräcke kommun inplacerad
i stödområde 6.

Jordbruk

På länsstyrelsen i Jämtlands län har det framtagits ett handlingsprogram
för lantbruket i länet. Enligt programmet skulle sysselsättningen i länets
jordbruk kunna öka med ca 500 årsverken jämfört med den spontana
utvecklingen fram till år 1990. Detta under förutsättning att resurserna
utnyttjas på ett optimalt sätt. Eftersom jord- och skogsbruket fortfarande
utgör 14% av den totala sysselsättningen i länet är det av vikt att särskilda
insatser sätts in på detta område.

Ett av problemen som snarast måste få en tillfredsställande lösning är
transportfrågan. I dag sker en utjämning av transportkostnaderna genom
att bättre belägna jordbruk solidariskt betalar de höga kostnader som
intransport av mjölk från länets ytterområden medför. En vidareutveckling
av jordbruket i länets ytterområden kommer med all sannolikhet att öka
dessa kostnader. Eftersom det är av stor regionalpolitisk betydelse att
jordbruket i länets glesbygdsområden får en positiv utveckling, är det
angeläget att samhället även betalar en del av de kostnader som uppstår på
grund av en decentraliserad produktion.

Vi anser det därför viktigt att ett transportstöd införs för transport av
jordbruksprodukter från glesbygdsområden där speciella transportinsatser
krävs för att fa produkter till förädlingsstället.

Skogsnäringen

Skogsbruket har varit en av länets basnäringar, och trots en omfattande
rationalisering av det skogliga arbetet utgör skogsbruket en betydelsefull
bas för sysselsättningen, främst i länets glesbygdsområden. I dag beräknas
ca 3000 personer sysselsättas i skogsbruksarbete.

Mot. 1979/80:1847

13

Skogen är en av länets naturresurser, och det är därför angeläget att
denna resurs används för att skapa sysselsättning i länet dels i skogsbruksoch
skogvårdsarbete, dels i en utveckling av skogsindustrin.

I en särskild partimotion har vi socialdemokrater lagt fast vår politik om
skogsnäringen. Vi kritiserar där den passivitet som de borgerliga regeringarna
fört. Vi har krävt ett utvecklingsprogram för näringen, detta dels för
att komma åt den råvarubrist som råder i landet, dels för att med ökad
planering kunna eliminera ryckigheten beträffande både avverkning och
skogsvård.

Råvaran

Länet har i årtionden levererat virkesråvara till kustindustrin i Västernorrlands
län, dit merparten av virkesfångsten gått. Någon förändring i
detta avseende har inte inträtt, trots att de transportekonomiska förutsättningarna
förändrats till länets fördel. Beroendeförhållandet har snarare
förstärkts genom en alltmer ökande kapitalbindning via stora anläggningar
i kustregionen. I dag skickas ca 80 % av virkesråvaran till norrlandskusten.

Under 1970-talet har en ny intressent dykt upp på den jämtländska
virkesmarknaden. Det är norska virkesförbrukare som utökat sitt virkesfångstområde
till främst Västjämtland och Frostvikenområdet. Den virkesvolym
som de senaste åren levererats till Norge har uppskattats till ca 5 å
10 % av årsavverkningen i länet.

Förhållandet att sammanlagt närmare 85 -90% av virkesfångsten försvinner
från länet som råvara gör att Jämtland har en så katastrofalt låg
förädlingsgrad på sin viktigaste råvara — skogen - som ca 10-15 %, detta
trots stora ansträngningar från länets sida och upprepad vädjan till statsmakterna
om hjälp med en planerad avverkning och styrning av råvaran.

Det är enligt vår mening absolut nödvändigt att staten tar sitt ansvar för
skogsnäringen och styr dess förädling till områden där råvaran finns och
behovet av sysselsättning är som störst - till Norrlands inland.

Vi föreslår därför - i enlighet med den socialdemokratiska partimotionen
— att ett utvecklingsprogram för skogsbruket upprättas snarast. Ett
led i programmet skall vara att öka förädlingsgraden i skogsindustrin inom
länet.

Skogsbilvägar

En grundförutsättning för att årsavverkningen i länet skall kunna upprätthållas
på nuvarande nivå är att skogsbilvägnätet byggs ut kraftigt. På
grund av skogarnas ålderssammansättning utgörs huvuddelen av avverkningarna
av slutavverkningar. En mycket stor del av dessa områden ligger
fortfarande i väglösa områden.

Vi anser det därför nödvändigt att regeringen överväger att som en
regionalpolitisk insats öka anslagen till skogsbilvägar inom skogslänen.

Mot. 1979/80:1847

14

Turism

Turismens stora betydelse för länet har uppmärksammats på olika sätt
från statsmakternas sida. Det är också den näring som förutom den offentliga
sektorn expanderar mest, med initiativ till satsningar för flera hundra
miljoner kronor.

Åreprojektet

I en flerpartimotion (1979/80:967) från Jämtlands län har vi också redovisat
behovet av ytterligare stöd till näringen för en fortsatt positiv
utveckling.

Åreprojektet har startat som försöksprojekt. Syftet var bl. a. att pröva
en samordning av tidigare splittrat statligt engagemang och stödgivning.
Vidare skulle en ofullständig eller otillräcklig ekonomisk och fysisk planering
inom kommunerna förbättras, ett ofullständigt och splittrat kunnande
om turistprodukten skulle samlas och en näring med betydande ekonomiska
svårigheter skulle avhjälpas. Samtidigt skulle regional- och rekreationspolitiska
syften uppnås. Åreprojektet är i dag genomfört endast till en liten
del.

Den statliga turistkommittén initierade Åreprojektet samt utarbetade
utvecklingsplanen. Regionalt och kommunalt uppfattades detta som att
statsmakterna tog på sig ett betydande ansvar för dess genomförande. Det
har emellertid varit svårt att få finansieringsfrågan löst. Hela tiden har det
rått en ständig osäkerhet om det statliga engagemanget.

Vi är fullt medvetna om att regeringen under våren kommer att lägga
proposition på det fortsatta arbetet med Åreprojektet men vill ändå framföra
ovanstående synpunkter och därmed betona hur viktigt det är för
turismen i Jämtland att Åreprojektet fullföljs.

Industri

Jämtlands län har landets lägsta industrialiseringsgrad. Endast 18,9% av
de förvärvsarbetande sysselsätts inom tillverkningsindustrin mot 30% för
riket. Orsakerna till den låga industrialiseringsgraden är bl. a. avsaknad av
industritradition, en mångsidig men splittrad branschstruktur, brist på
riskvilligt kapital, låg exploatering/utveckling av naturtillgångar.

Industrin inom länet karakteriseras av små företagsenheter. Den dominerande
industribranschen är verkstadsindustrin som svarar för 46 % av de
sysselsatta. Därefter kommer trävaruindustrin med 16%.

Huvuddelen av de industrisysselsatta - ca 60% - har sina arbetsplatser
i Östersundsområdet.

Industriföretagen i Jämtlands län kännetecknas också av en låg självfinansieringsgrad,
bristfälliga administrativa resurser, förhållandevis dåliga
industrilokaler och en maskinpark som inte medger någon större flexibilitet
i produktionen. De små enheterna kräver gemensamma och samordna

Mot. 1979/80: 1847

15

de insatser inom försäljnings-, marknadsförings- och produktutvecklingsområdet.
De kräver också bättre lokaler i form av industrihus, hantverkshus
e. d.

Men utöver dessa mot befintliga företag riktade insatser krävs det även
aktiviteter som främjar nyetableringar.

Den stagnation i industritillväxten som har skett under senare år befäster
den redan så stora regionala obalansen och förmår inte fånga upp den
minskning och rationalisering som sker inom de areella näringarna. Kraftfulla
åtgärder måste därför till för att åstadkomma ökad industrisysselsättning
i länet.

Industricentrum i Sveg

Verksamheten vid ett industricentrum skall tjäna två syften. Det ena är
att tillhandahålla ändamålsenliga lokaler för uthyrning till företag som vill
bygga ut eller etablera verksamhet på regionalpolitisk! prioriterade orter
utan att själva äga lokalerna. Det andra är att kraven på god industrimiljö
med olika former av företagsservice tillgodoses snabbare i industricentra
manläggningar än vid spridd lokalisering av enstaka företag.

Den industriella tillväxten i länet har inte förmått utjämna skillnaderna i
industrialiseringsgrad gentemot andra regioner. Den fortgående strukturomvandlingen
av näringslivet missgynnar också starkt inlandsregionen.
Det har därför varit av utomordentligt stor betydelse att ett industricentrum
kom till stånd i norra ändan av länet, i Strömsunds kommun.

Det är emellertid av stor strategisk betydelse att åstadkomma motsvarande
förbättring inom de södra delarna av länet. Vi anser därför att det är
nödvändigt att snarast uppföra ett industricentrum även i Sveg, Härjedalens
kommun, för att förhindra en ytterligare utarmning av den södra
länsändan.

Kommunala industrilokaler

God beredskap på industrilokaler är en av grundförutsättningarna till
den nödvändiga industriella expansionen. I dagens läge har kommunerna
emellertid stora svårigheter att i egen regi uppföra lokaler och upprätta
någon beredskap för eventuell nyetablering.

Vid genomgång av de hinder som i dag föreligger kan vi urskilja några
väsentliga hörnstenar. För det första gör kravet på förhandsuthyrning det
omöjligt för en kommun att hålla någon beredskap på tomma lokaler. För
det andra reduceras bidraget inom centralorten i dag med 15%. Detta är
förvisso en viktig regel i decentraliseringssträvandena men drabbar hårt
glesbygdskommunerna i inlandet, där avstånden till närmast tänkbara lokala
arbetsmarknad är stora och där oftast det enda tänkbara lokaliseringsalternativet
är centralorten. Till sist utgår det i dag inga bidrag till maskininvesteringar
i anslutning till kommunala industrilokaler. Med den företagsstruktur
som länets industri har och med de brister som den ofta så

Mot. 1979/80: 1847

16

låga kvalitén på maskinparken utgör anser vi det nödvändigt med bidrag
även för dessa.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att kravet på förhandsuthyrning
slopas inom stödområde 6. att den nuvarande reduktionen av bidragen
(15 %) inom centralort slopas i stödområdet 6, att bidrag skall utgå även till
maskintillverkningar och inte endast till byggnation vid uppförandet av
kommunala industrilokaler.

Centrum för träbearbetningsteknik — trämekaniskt centrum

Jämtlands län, ett av skogslänen, har under många år arbetat hårt för att
öka förädlingsgraden på skogsråvaran. I dag är förädlingsgraden besvärande
låg, endast 10—15%. Det är inte någon högre andel än det var för 20 år
sedan.

Vi har också under 1979 fått se den sista massafabriken i Hissmofors
med 200 anställda läggas ned, detta utan att någon ersättningsindustri ännu
skapats. Länets roll som råvaruleverantör har därmed ökat ytterligare.
Detta är förhållanden som vi inte längre kan acceptera.

Från länets sida vill vi dels att förädlingsgraden ökas hos den industri
som utnyttjar skogen som råvara, dels att en större del av virkesfångsten
stannar inom länets gränser. Det senare är en viktig långsiktig strategi. I
takt med att omoderna anläggningar vid kusten läggs ner bör således den
ledigblivna råvaran styras till inlandet.

Vår egen skogsindustri är småskalig, dvs. den har inga stora arbetsplatser,
men den finns på många mindre orter i länet, där den betyder väldigt
mycket för sysselsättningen och därmed för möjligheterna att bibehålla
servicen. I Jämtlands län finns det i dag ett 40-tal sågverk varav de flesta är
s. k. köpsågverk.

Förädlingsgraden är i allmänhet låg. men företagen har en god förmåga
att anpassa sig efter förändringar i marknaden och förändringar i konjunktursituationen.
Det kanske största hotet är dock bristen på råvara som från
tid till annan ställer dessa företag inför akuta problem. Detta blir kanske
främst framträdande här i vårt län med våra små enheter som skall slåss
om råvaran med betydligt mer köpstarka företag.

Från länets sida har under många år hävdats att vi skall utöka vidareförädlingen
av råvaran och öka produktionen av våra skogar mot en större
andel sågtimmerdimensioner i framtiden. Det är därför särskilt intressant
att notera att man i en datakörning som nyligen presenterats av skogshögskolan
kommit till samma uppfattning som vi länge hävdat, nämligen att
inlandsföretagen har en god framtid och att dessa bör stödjas. Men detta
kommer inte att ske utan problem, och kampen om råvaran kommer
sannolikt att fortsätta.

I samband med nedläggningen av NCB:s sulfitfabrik i Hissmofors framfördes
tanken på ett "trämekaniskt centrum” i Krokoms kommun.

Det är i dag ett känt faktum att svensk sågverksindustri håller på att

Mot. 1979/80:1847

17

förlora marknad på grund av att man inte anpassat produkterna till kundernas
förändrade krav på att få dessa bättre anpassade till den fortsatta
bearbetningen än hittills. Ett sätt att starkt minska osäkerheten inför nya
satsningar av detta slag kan tänkas vara att etablera ett ”trämekaniskt
centrum”, vars huvudsyften skulle vara att utveckla lämpliga produkter
för förädling i anslutning till sågverken, att utveckla tillverkningsprocesser
för dessa och som fullskaledemonstration driva produktionen under en
viss tid samt att bygga upp marknadsföringen så att man dokumenterar
efterfrågan på produkterna och även kan demonstrera att tillverkningen
blir lönsam.

Målsättningen skall vara att de framtagna produktionerna efter hand
övertas av enskilda företag. På så sätt frigörs kapacitet för nya projekt i
pilotanläggningen. Verksamheten bör tidsbegränsas, t. ex. till tio år, och
därefter med inneliggande självbärande produktion övergå i enskild ägo.

Då osäkerheten för närvarande är mycket stor om vilken omfattning en
sådan pilotanläggning bör ha. bör arbetet inledas med en utrednings- och
projekteringsfas, för vilken uppskattningsvis erfordras I milj. kr. Utredningen
skall även visa en förkalkyl för verksamheten samt beräknade
driftförluster. Omfattningen av erforderliga investeringsmedel är också
starkt beroende av anläggningens storlek men torde uppskattningsvis kunna
bedömas till ca 6 milj. kr. för byggnader och 4 milj. kr. för maskiner
eller totalt 10 milj. kr.

Vi föreslår därför att regeringen anslår medel till en pilotanläggning med
ovan nämnda innehåll.

Energiutvinning

Från länets sida har tidigare framhållits angelägenheten av att utforskningen
av de betydande skifferförekomsterna i länet intensifieras. En
brytning, kombinerad med forskning avseende processer för utvinning av
alunskifferns innehåll av kerogen och vissa metaller, bör också komma till
stånd i länet, eftersom skiffrarnas uppskattade innehåll av kerogen är av
betydande storlek. Skiffrar med ett innehåll av organisk substans som
överstiger 10% har hittills ansetts intressanta från energiutvinningssynpunkt.
Energikommissionen anser att det skulle vara möjligt att i slutet av
seklet i Sverige nå en årlig energiutvinning ur skiffer motsvarande 0,5-2,0
miljoner ton olja. Även om endast en mindre del av skiffrarna kan nyttiggöras,
finns i skiffern således en betydande potentiell energikälla. Sådan
brytning måste självfallet ske med beaktande av miljökraven. Den aviserade
utredningen med uppgift att från miljövårdssynpunkt utvärdera den
teknik som kan komma att användas vid en eventuell skifferbrytning i
Sverige bör därför ges direktiv att studera förekomstområden i Jämtlands
län, där konflikter med annan markanvändning är mindre uttalade.

Förutom stora skifferfyndigheter i länet är förekomsten och användning

Mot. 1979/80: 1847

18

en av torv som energikälla av intresse för länet. Likaså pågår det ett
särskilt projekt i Jämtland med inriktning på fliseldning i samarbete med
det nybildade bolaget NYDO.

Forskningsinsatser på utvinning av torv. flis och framför allt skiffer, där
man utvecklar såväl brytningsteknik, anrikningsteknik och utveckling av
maskinell utrustning, bör samlas i en forskningsstation lokaliserad till
Jämtlands län.

Centrum för inlandsforskning med inriktning på äldreomsorgen

Hela denna motion är ett försök att beskriva människors speciella villkor
och problem i ett inlandslän som Jämtland. Dessa problem kräver även
särlösningar, en anpassning till de förhållanden och människor som skall ta
emot de olika insatserna.

Vi har tidigare konstaterat att inlandskommunerna får det allt kärvare att
klara sysselsättningen. Detta leder till en omflyttning från inlandet till
kusterna och södra Sverige. Många som anser sig vara för gamla att flytta
och som har någon form av handikapp väljer i stället alternativet förtidspension
och blir därmed kvar. ”Förgubbningen” av den svenska befolkningen
blir allt tydligare i framtiden, och här kommer inlandskommunerna
att få särskilda problem med att klara service och vård av handikappade
och åldringar.

Vid högskolan i Östersund har man för närvarande en koppling till det så
kallade Vilhelminaprojektet, som är ett samarbetsprojekt mellan Vilhelmina
kommun. AC-läns landsting och socialstyrelsen. Dessutom är socialmedicinska
institutionen vid Umeå universitet kopplat till Vilhelminaprojektet.
Man bedriver ett särskilt projekt inom ramen för Vilhelminaprojektet
som kallas ”Konsekvenserna av att införa ny sociallagstiftning”.

Förutom den koppling högskolan har till Vilhelminaprojektet. där ett
femtal av lärarna och ett tjugotal elever hittills varit och är engagerade, har
man även annan kompetens som kvalificerar till att bedriva forskning kring
inlandsproblemen med speciell inriktning på äldreomsorgen.

Vid högskolan har under föregående läsår givits en enstaka kurs. Socialt
arbete i glesbygd (20 poäng), med deltagare från den sociala sektorn, men
även ålderdomshemsföreståndare och distriktssköterskor deltog. Projektarbeten
som utfördes under kursen behandlade i huvudsak äldreomsorgsproblem.

Vid högskolan i Östersund får det inte finnas några fasta forskningsresurser,
vilket gör det besvärligt att bedriva forskning på samma villkor som
universiteten. Man har nyligen fört en kamp för att få den nya professorstjänsten
i socialt arbete till högskolan i Östersund, åtminstone en forskarassistenttjänst.
Detta var emellertid omöjligt med hänsyn till att små högskolor
inte får ha några fasta forskningsresurser. Därför bör man eftersträva
en speciell, mer projektanknuten forskningsorganisation.

Mot. 1979/80:1847

19

Högskolan har dessutom en internationell koppling genom det s. k.
pensionsålderspolitikprojektet, som är ett jämförande projekt och som har
fem västländer plus USA inkopplade. För Sveriges del svarar professor
Hans Berglind och universitetslektor Alf Bergroth vid högskolan i Östersund
för projektet, som skall försöka belysa frågeställningen: ”Klarar vi
pensionärerna i framtiden?". Projektet avslutas med en internationell vecka
om problemet i Washington hösten 1981.

Högskolan i Östersund har ett visst samarbete även med den landstingskommunal
högskolan. Avsikten är att i framtiden starta forskningsprojekt
inom ramen för omvårdnadsforskning.

Inlandsproblematiken medför också speciella problem med administration
och användningen av datorer i inlandskommunerna. Högskolan kan
genom sin systemvetenskapliga linje tillgodose båda dessa bitar. Inte minst
skulle ett centrum för inlandsforskning ha nära beröringspunkter med det
centrum för turismforskning som nyligen etablerats vid högskolan i Östersund.

Sammanfattningsvis skulle ett centrum för inlandsforskning bestå av
följande forskningsinriktningar:

forskning i
socialt arbete

administrativ
forskning (informationsbehandling
ingår)

centrum för inlandsforskning
med inriktning
på äldreomsorg

En forskning med det beskrivna innehållet bör kunna ge bra underlag för
fortsatta regionalpolitiska insatser. Men för att förverkliga ett centrum för
inlandsforskning med stark koppling till Vilhelminaprojektet, till centrum
för turismforskning, landsting, kommuner i inlandet och högskolan bör
regeringen anslå särskilda medel ur det regionalpolitiska anslaget.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen

1. beslutar anhålla att regeringen föreslår ökad differentiering av
de regionalpolitiska stöden i syfte att uppnå hårdare styrning av
resurserna till inlandet,

2. beslutar att flytta upp Bräcke kommun från stödområde 5 till
stödområde 6,

3. beslutar att användningen av offertprincipen begränsas till stödområdena
5 och 6,

Mot. 1979/80:1847

20

4. beslutar att anhålla att regeringen ser över investeringsfonderna
så att de åter kan utnyttjas i lokaliseringssyfte och att insatserna
styrs till inlandet,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kapitalutflödet från företag inom inre stödområdet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ökade insatser från statens sida för att utveckla
de industrier och övrig sysselsättning som baseras på inlandets
naturliga förutsättningar,

7. beslutar att ett statligt industricentrum skall etableras i Sveg,
Härjedalens kommun,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av förändringar av kraven på kommunala industrilokaler,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av statlig industriell verksamhet till Jämtlands
län,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om etableringsdelegationens verksamhet,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att statlig, offentlig verksamhet förläggs till Jämtlands
län,

12. beslutar att, i enlighet med vad i motionen anförts, vid högskolan
i Östersund, inrätta ett utvecklingscentrum för inlandsforskning
med inriktning på äldreomsorgen.

Stockholm den 25 januari 1980

MARIANNE STÅLBERG (s)

SVEN LINDBERG (s) NILS-OLOF GUSTAFSSON (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980