om regionalpolitiska åtgärder i Jämtlands län

Motion 1978/79:2065 av Marianne Stålberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79:2065

Motion

1978/79:2065

av Marianne Stålberg m. fl.
om regionalpolitiska åtgärder i Jämtlands län

Skogslänet Jämtland-Härjedalen ligger inom Norrlands inland, ett län vars
utveckling eller problem sällan utgör förstasidesnyheter i dagspressen: inga
stora branschkriser eller nedläggningar som berör tusentals människor, men
inte heller nyetableringar eller expansioner av den storleksordningen.
Jämtlands län genomgår en långsam avveckling. Befolkningen minskar i de
flesta kommunerna, ålderssammansättningen försämras, förtidspensioneringen
är redan rekordhög, och industrin har ständig lågkonjunktur.

Statsmakterna har hittills vidtagit en del generella åtgärder - via bl. a. de
regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska stöden - för att förbättra
förhållandena i de nordligaste skogslänen. Dessa åtgärder har förvisso haft
viss effekt, men genom deras generella utformning har de inte kunnat fånga
upp de specifika problem och utvecklingsmöjligheter som detta ”inlandslän”
besitter.

För att något belysa förhållandena redovisas vissa statistiska uppgifter
nedan.

Allmänt

Jämtlands län är till ytan 6 000 m2 större än Danmark. Tätortsgraden är
däremot den lägsta i landet, endast 60 %. Det bor två invånare per km2.
Människorna har långt till varandra, till arbetsplatser och till service. Som
exempel kan nämnas avståndet till närmast akutsjukhus, som redovisades i
den nyligen avgivna kommunalekonomiska utredningen.

Landstingsområde	Antal akutsjukhus i området	Andel av befolkningen (%) som bor på ett avstånd från akutsjukhus överstigande 3 mil 6 mil
Uppsala län	3	10	1
Södermanlands län	3	3	0
Östergötlands län	4	10	0
Jönköpings län	4	17	0
Kronobergs län	2	33	0
Kalmar län	3	32	0
Gotlands län	1	32	3
Blekinge län	2	0	0
Kristianstads län	4	5	0
Malmöhus län	5	3	0

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2065

Mot. 1978/79:2065

2

Landstingsområde	Antal akutsjukhus i området	Andel av befolkningen (%) som bor på ett avstånd från akutsjukhus överstigande 3 mil 6 mil
Hallands län	2	11	0
Göteborgs och Bohus län	3	17	4
Älvsborgs län	4	7	0
Skaraborgs län	3	7	0
Värmlands län	5	27	2
Örebro län	3	14	0
Västmanlands län	4	2	0
Kopparbergs län	4	21	3
Gävleborgs län	5	22	3
Västernorrlands län	4	24	7
Jämtlands län	1	56	37
Västerbottens län	3	43	11
Norrbottens län	6	33	18

Tabell 1 (Hämtad ur SOU 1977:78)

Andel av befolkningen som bor på ett avstånd överstigande 3 resp. 6 mil från
akutsjukhus (region-, läns- eller länsdelssjukhus)

Befolkning

Folkmängden i Jämtlands län nådde sin höjdpunkt år 1953 och uppgick då
till 154 000 personer. Under 1960-talet kom den stora flyttvågen, som för
Jämtlands län innebar en befolkningsminskning med över 22 600 människor
till 131 400. Detta blev i många avseenden en katastrof. De som flyttade var
människor i produktiva åldrar, medan ett stort antal åldringar blev kvar.
Befolkningssammansättningen försämrades avsevärt. I dag uppgår andelen
personer över 65 år till en fjärdedel av befolkningen i vissa kommuner, men
det finns också exempel på kommundelar där hälften av alla människor är
pensionärer.

Invånarantalet år 1977 var 134 000. Det är dock fortfarande endast
Östersund som har ett födelseöverskott, medan länet i sin helhet har ett
födelsenetto på - 320. Det är således ett blygsamt inflyttningsnetto som i dag
balanserar invånarantalet.

Det flyttningsöverskott som länet haft under 1970-talet tenderar nu att
mattas, och det finns uppenbara risker att detta t. o. m. helt försvinner.
Långtidsutredningen kalkylerar med ett kraftigt efterfrågeöverskott på
arbetskraft i Mälardalen och Sydostsverige redan om ca 5 år, en situation som
liknar den under 1960-talet. De konsekvenser som detta kan få för länet torde
vara uppenbara. Med den sneda åldersfördelning som Jämtlands län har
kommer en ny utflyttningsvåg att vara förödande. Följande räkneexempel
kan illustrera detta.

Om man gör det antagandet att flyttningarna till och från länet kommer att
bli lika stora, dvs. nettoflyttningen är lika med noll, så kommer länet att fram

Mot. 1978/79:2065

3

till är 2000 minska med närmare 12 000 personer detta under förutsättning att
åldersstrukturen på flyttarna förblir densamma som hittills, dvs. att det är
ungdomar som flyttar härifrån.

Ekonomi

En kommuns skatteunderlag är av grundläggande betydelse för dess
ekonomi. Skatteunderlaget per invånare (skattekraften) anses därför som den
mest användbara graderingsnormen vid jämförelser mellan olika kommuners
skattetryck och ekonomiska belastning.

Med skatteunderlag menas totala antalet skattekronor i en kommun ett
visst bestämt år.

Med skattekraft menas skatteunderlaget, sådant detta konstaterats vid den
årliga taxeringen, dividerat med antalet invånare den 1 januari taxeringsåret.
Skattekraft = antalet skattekronor per invånare.

Jämtlands län hade 1978 den näst lägsta skattekraften av samtliga län i
riket; endast Gotlands län uppvisar en klart lägre skattekraft.

En följd av detta är att länet har den näst högsta kommunala utdebiteringen
i riket; endast Kalmar län har en högre utdebitering.

Sysselsättning och arbetsmarknad

Jämtlands län har bottennotering även när det gäller sysselsättning. Länet
har nämligen lägsta sysselsättningsgraden i hela landet. Man har inte ens
sysselsättning åt de få människor som bor här, än mindre kan man hoppas på
att åstadkomma arbeten som gör att befolkningen ökar i framtiden.

Länet har dessutom den klart största andelen förtidspensionärer i landet, ca
5,25 96. Detta kan jämföras med Västerbotten 4,23 96, Västernorrland
4,13 96 och Norrbotten 4,0 96.

Förvärvsfrekvenser (20-w tim/vecka)

16-w år 1970 1975

Jämtlands län

Män	62.8	60,5
Kvinnor	31,8	37.4
Båda.	47,6	49,2
Riket
Män	70,6	68,7
Kvinnor	38,0	42,2
Båda	54,1	55,2

1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2065

Mot. 1978/79:2065

4

16-24 år

Jämtlands län
Män	44,9	54,3
Kvinnor	37,2	46,4
Båda	41,3	50,6
Riket
Män	53,5	58,7
Kvinnor	46,5	52,3
Båda	50,1	55,6

Eftersläpningen när det gäller yrkesverksamhetsgraden kvarstår. Den
utjämning av obalansen mellan olika landsdelar som eftersträvats under
många år har inte slagit igenom i Jämtlands län. Följande tabell visar att
männen i Jämtlands län har arbete i betydligt lägre utsträckning än i övriga
län. Detsamma gäller även för kvinnorna.

För att nå upp till den genomsnittliga yrkesverksamheten i riket skulle det
behövas ett tillskott av 7500 arbetstillfällen i Jämtland (enl. FoB -75).

Män och kvinnor i åldern 16-w dr efter sysselsättning 20-w tim

Län Män Därav förvärvs- Kvinnor Därav förvärvs

16-w år arbetande 20-w 16-w år arbetande 20-w

tim i % tim i %

Stockholm	559 200	71	615 100	50
Uppsala	86 400	68	89 800	42
Södermanland	96 400	69	97 600	41
Östergötland	148 700	70	153 000	41
Jönköping	115 400	71	117 900	39
Kronoberg	66 500	68	65 100	39
Kalmar	94 800	67	94 400	37
Gotland	20 900	68	21 000	42
Blekinge	60 400	68	60 300	39
Kristianstad	105 500	69	106 500	40
Malmöhus	282 200	69	300 400	45
Halland	84 200	71	83 900	39
Göteborgs och
Bohus	277 100	68	287 800	42
Älvsborg	159 900	71	161 900	43
Skaraborg	102 200	71	101 300	38
Värmland	112 500	67	113 200	39
Örebro	105 700	68	109 200	40
Västmanland	99 800	72	99 000	42
Kopparberg	lil 000	67	lil 000	36
Gävleborg	115 900	66	116 100	37
Västernorrland	105 700	64	106 200	38
Jämtland	54 100	60	52 200	37
Västerbotten	92 800	65	91 200	39
Norrbotten	102 800	67	98 200	38
Hela riket	3 160 100	69	3 252 400	42

Mot. 1978/79:2065 5

Genomsnittligt antal sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1978

Länet	% av befolkn. 15-64 år	Riket	% av befolkn. 15-64 år
Beredskapsarbete 1 032	1,23	44 045	0,83
Arkivarbete 340	0,41	15 345	0,29
Skyddat arbete 715	0,85	17 145	0,32
Halvskyddat arbe- 265 te	0,32	11 363	0,22
Arbetsmarknads- 1 632 utbildning (inkl. företagsutbildning)	1,95	85 500	1,62
3 984	4,76	173 398	3,28
Genomsnittligt antal vid månadsskiftena kvarstående utan arbete
Juli 1977- Män Juni 1978	Kvinnor	Samtliga	% av befolkn. 15-64 år 1977-12-31
Jämtlands län 858	694	1 552	1,85
Januari- Män December 1978	Kvinnor	Samtliga	% av befolkn. 15-64 år 1977-12-31
Jämtlands län 994	742	1 734	7 fil

Den andel av befolkningen i åldern 15-64 år som var sysselsatt i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1978 var för alla olika åtgärder större i
Jämtlands län är riksgenomsnittet.

Beträffande skyddat arbete var andelen mer än dubbelt sä hög som
riksgenomsnittet.

Utan dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle således arbetslösheten
i länet vara betydligt större.

Beträffande antalet arbetssökande utan arbete per ledig plats kan noteras en
ökning totalt sett från 1,43 sökande per plats i maj 1978 till 2,86 sökande per
plats i december 1978. Antalet arbetssökande utan arbete har ökat något,
medan antalet lediga platser nära nog halverats under perioden.

Siffrorna för de vid månadsskiftena kvarstående utan arbete har ökat något
från perioden juli 1977—juni 1978, till januari-december 1978.

Mot. 1978/79:2065

6

Näringsliv

Allmänt

För att belysa näringslivsutvecklingen i Jämtlands län mellan 1965 och
1975 kan följande nämnas. 1965 sysselsatte jord- och skogsbruket ca 16 000
människor. 1975 var siffran nere vid 7 000. Inom den offentliga sektorn ökade
antalet anställda från 9 000 till 14 000 och inom industrin från 7 000 till 10 000
under samma period.

1975 upphörde industritillväxten i länet, medan rationaliseringen fortgår
alltjämt inom skogs- och jordbruket. För att fånga upp dessa rationaliseringar
krävs det att flera jobb tillskapas inom såväl industrin som den offentliga
sektorn.

Förvärvsarbetande (20-w timmar) befolkning efter näringsgren i Jämtlands, Västernorrlands
och Norrbottens län samt i hela riket 1975

Näringsgren	Jämtland %	Västernorrland %	Norrbotten %	Riket %
Jord- och skogsbruk	14,0	7,5	10,5	6,4
Tillverkningsindustri	18,9	28,0	26,1	30,0
Byggnadsverksamhet	11,0	9,5	9,6	8,0
Varuhandel	13,8	14.0	12,6	14,2
Samfärdsel, post, tele	7,9	8,7	7,3	7,2
Privata tjänster	3,3	7,6	3,7	5,7
Offentlig förvaltning	31,2	27,9	30,0	28,4
	100,0	100,0	100,0	100,0

Jämtland har den näst lägsta industrialiseringsgraden i landet; endast
Gotland har lägre. De areella näringarna har fortfarande en stor betydelse.

Den relativt stora andelen sysselsatta i byggnadsverksamhet 1975 förklaras
av en omfattande anläggningsverksamhet inom bl. a. vattenkraftsektorn.

Dagsläget är däremot annorlunda, vilket byggarbetslöshetsstatistiken
visar.

Jämtlands län toppar nu även arbetslöshetsstatistiken inom byggbranschen.
15,2 % av länets byggnadsarbetare är registrerade som arbetslösa.
Därmed har man passerat Norrbotten, som tidigare har framhållits som det
verkliga krislänet. Norrbotten har nu en arbetslöshet om 13,1 %. (Totalt i
landet ligger arbetslösheten på sju procent.)

Industri

Sysselsättningen inom industrin i Jämtlands län 1965-1976 har relativt sett
ökat mest i landet (89 %) men sysselsätter trots detta bara 7 800 personer,
varför länet förutom Gotland är det minst industrialiserade i landet. Industrin
inom länet karakteriseras dessutom av en stor råvarubaserad industrisektor

Mot. 1978/79:2065

7

och en liten konkurrensutsatt förädlingsindustri och får därmed anses ha en
ogynnsam industrisammansättning. Inom länet är dessutom många personer
sysselsatta inom jord- och skogsbruket.

Orsakerna till den låga industrialiseringsgraden är bl. a.:

□ avsaknad av industritradition

□ mångsidig men splittrad branschstruktur

□ brist på riskvilligt kapital - ”ständig lågkonjunktur”

□ låg exploatering/utveckling av naturtillgångar

□ de regionalpolitiska stöden gynnade i första hand befintlig industri

□ avsaknaden av nyetablerade industrier i länet gör att effekterna av de
regionalpolitiska stöden är begränsade

Skogsbruk och skogsindustri

Skogsbruk och träbearbetande industri har sedan lång tid tillbaka haft stor
betydelse för länets näringsliv och för sysselsättningen.

Skogsbruket har varit en av länets basnäringar. Trots en omfattande
rationalisering av det skogliga arbetet utgör skogsbruket en betydelsefull bas
för sysselsättningen. I dag sysselsätts ca 3 400 personer i skogsbruksarbete.

Skogsindustrin i länet domineras av ett stort antal mindre företag, främst
sågverk. År 1977 fanns i länet ett 40-tal sågverk och ett 10-tal företag som
tillverkar trähus eller komponenter därtill. Länet har två spånskiveindustrier,
en träfiberfabrik och en massafabrik. Därtill kommer ett 50-tal företag inom
snickeribranschen och liknande som driver verksamheter som är baserad på
träråvara.

Totalt beräknas ca 2 600 personer ha sin sysselsättning i trä- och
massaindustrin och utgör därmed ca 30 % av den totala industrisysselsättningen
i länet. I många av länets kommuner är denna andel högre, och i
många orter utgör denna industrigren en av de få sysselsättningskällor som
finns att tillgå. I vissa fall är hela samhällen helt beroende av en enskild fabrik
(t. ex. Pilgrimstad och Hissmofors).

Skogsbruket och skogsindustrin är således mycket viktiga för länets
fortsatta utveckling. I länet anses det därför vara av yttersta vikt att denna
industri vidareutvecklas och förstärks. Ett sådant utvecklingsarbete ställer
dock stora krav på en aktiv insats från berörda företag, länsorgan, fackliga
organisationer och kommuner. Det är uppenbart att det behövs särskilda
ekonomiska insatser från statens sida i form av såväl projektmedel som
genomförandemedel för att utveckla företagen i länet.

Länet har av tradition i hög grad varit en leverantör av virkesråvara till
kustindustrin i Västernorrlands län dit merparten av den årliga virkesfångsten
gått. Någon förändring i det avseendet har inte inträtt trots att de
transportekonomiska förutsättningarna förändrats till länets fördel genom att
flottningen upphört i alla floddalar utom i Ångermanälven. Snarare har

Mot. 1978/79:2065

8

beroendeförhållandena förstärkts genom en alltmer ökande kapitalbindning
till stora anläggningar i kustregionen. 1 dag exporteras ca 80 % av virkesråvaran
till Norrlandskusten.

Under 1970-talet har en ny intressent dykt upp på den jämtländska
virkesmarknaden genom att norska virkesforbrukare gått in och skaffat sig
råvara, främst i länets västliga delar. I dag exporteras ca 5-10 % av råvaran till
norska industrier, främst då till norska skogsindustriers anläggningar i Skogn.
Den volym som under tidigare år gått till norsk skogsindustri har givetvis
inneburit att aktiviteten inom främst det enskilda skogsbruket ökat i de
områden som under många år legat i den s. k. nollzonen för ekonomiskt
försvarbart skogsbruk. Detta har fått positiva effekter för sysselsättningen
lokalt i dessa områden.

En fortsatt ökning av råvaruexporten kommer emellertid att allvarligt
försvaga den redan i dag begränsade råvarubas som länets skogsindustri
arbetar inom. Länsstyrelsen i länet har därför i Länsprogram 1974 understrukit
det angelägna i att exporten till Norge inte utökas över nuvarande
nivå. Sedan några år tillbaka upplever främst länets skogsindustri problem
med råvaruanskaffningen, främst då de s. k. köpsågverken. Den hårdnande
konkurrensen om skogsråvaran kan komma att fä negativa konsekvenser för
länets industrier som mot bakgrund av storlek och utvecklingsgrad i
allmänhet får anses vara mer priskänslig än industrier i andra delar av
landet.

I det avtal som träffats på regeringsnivå mellan Sverige och Norge
angående det s. k. Volvoavtalet om ett vidgat svenskt-norskt industri- och
energisamarbete förekom även diskussioner om leveranser av skogsråvaror
från Sverige till Norge. Det har i pressen nämnts siffror om en nettoexport till
Norge på ca 2 miljoner m3 årligen. De regioner som främst kommer att
drabbas är Värmlands och Jämtlands län.

En ökad virkesexport får bedömas vara helt orealistisk med hänsyn till den
nu rådande råvarusituationen i länet. Om Jämtland skulle svara för hälften av
ökningen av exporten (1,5 miljoner m3) skulle man i ett slag slå undan hela
den råvarubas som länets industrier baserar sin verksamhet på. Detta skulle
få katastrofala följder för länet.

Om det i tolkningen av avtalet från norsk sida ställs krav på ett utbyte av
timmer mot olja kommer det att bli svårt för länet att hävda sina
intressen.

Jordbruk

I länet har som ett led i uppföljningen av Länsprogram 1974 ett
handlingsprogram för jordbruket i länet utarbetats. Programmet visar att det i
länet finns goda möjligheter att ge jordbruket en positiv utveckling. Som en
uppföljning av detta program har även en trädgårdsutredning utarbetats.
Programmet för jordbruket och trädgårdsnäringen visaratt det finns en icke

Mot. 1978/79:2065

9

obetydlig sysselsättningspotential i dessa näringar och att en sådan utveckling
även skall kunna ske i länets mera glesbefolkade delar.

I utredningen har beräknats att sysselsättningen i jordbruket skulle ökas
med 1 700 årsverken jämfört med den beräknade spontana utvecklingen fram
till år 1990. Denna utveckling bedöms vara nödvändig för att jordbruket skall
kunna bibehållas i länets ytterområden. Därtill skulle detta få positiva
effekter inom transport- och servicesektorn och inte minst inom förädlingsindustrin
i länet.

I den trädgårdsutredning som utarbetats inom ramen för projektorganet
Aktion Z:s verksamhet visas att det även inom trädgårdsnäringen finns ett
visst marknadsutrymme som bör utnyttjas. Det är svårt att mer exakt
uppskatta de sysselsättningsmässiga konsekvenserna. Det torde dock vara
möjligt med en utökning av trädgårdsnäringen som skulle kunna ge ett
tillskott på ett 60-tal årsarbetstillfällen. Dessa möjligheter måste tillvaratas.

Ett genomförande av bl. a. dessa utredningars intentioner kräver väsentligt
utökade resurser och ett brett engagemang inom myndigheter och organisationer.
Det gäller även att man är överens om målen för utvecklingen.

Den remissomgång som följde jordbruksutredningens förslag visade
entydigt att man i länet delade utredningens intentioner och programförslag.
Goda förutsättningar finns således för ett aktivt genomförandearbete. Men
för detta fordras det ett ökat statligt engagemang i form av ekonomiska
resurser till länet.

Lokaliseringsstöd

Följande diagram visar den sysselsättningseffekt som lokaliseringsstödet
beräknats ge upphov till. Som jämförelselän har Västernorrland tagits.
Noteras kan att större delen av Västernorrlands län hör till det yttre
stödområdet, medan hela Jämtlands län hör till det inre stödområdet.

Beräknat sysselsättningstillskott (antal arbetstillfällen)

	1965-1972	1973-1977	1965-1977
Jämtlands län	2 100	1 200	3 300
tillskott/år	262	240	254
Västernorrlands län	3 150	2400	5 550
tillskott/år	394	480	427

Tillskottet i Västernorrlands län har beräknats vara betydligt större än i
Jämtlands län (beräkningarna grundar sig på vad lokaliseringsstödsföretagen
uppgivit vid ansökningstillfället). Vidare kan noteras att det årliga tillskottet i
Jämtlands län sjunkit den senare tidsperioden.

Mot. 1978/79:2065

10

Förhållandet lokaliseringsstödIsysselsättningstillskott

1965-1972 1973-1977 1965-1977

Jämtlandslän 64 000 kr. 220 000 kr. 121 000 kr.

Västernorrlands län 110000 kr. 135000 kr. 120000 kr.

Källa: AMS-meddelande 1978:15

Diagrammet ovan beskriver vad varje arbetstillfälle ”kostat” i lokaliseringsstöd.
Den uppseendeväckande högre kostnaden i Jämtlands län under
perioden 1973-1977 torde bero på att en ökad andel av lokaliseringsstödet
utgått till foretag i turistnäringen, där den direkta sysselsättningseffekten är
förhållandevis lägre än i industriföretag.

Länsaktiviteter i syfte att åstadkomma ökad sysselsättning inom
Jämtlands län

Länsmyndigheterna och landstinget har alltsedan slutet av 1960-talet
bedrivit näringspolitiska aktiviteter i olika organisatoriska former. Verksamheten
har främst varit inriktad på olika kampanjer och informationsåtgärder i
syfte att öka sysselsättningen i länet och förbättra kunskapen om länets
arbetsmarknad och dess utveckling hos centrala myndigheter och beslutsfattare.

Våren 1976 startades en särskild aktivitet ”Aktion Z”, som pågått under en
tvåårsperiod. ”Aktion Z” var en särskild kraftansträngning, en resurskoncentration
från länets olika myndigheter, landstinget, kommunerna, näringslivet,
de fackliga organisationerna med syfte att ta till vara idéer, projekt och
den potential i övrigt för ökad sysselsättning som finns i länet.

Inom ”Aktion Z” har man gått igenom område för område i länet och
inventerat vilka sysselsättningsmöjligheter som ligger i de olika näringarna
och vilken utvecklingspotential de befintliga företagen har. Man kunde inom
projektet konstatera att på grund av den låga industrialiseringsgraden som
länet har, bristen på riskvilligt kapital, avsaknaden av större industrier med
utvecklingspotential och slutligen de begränsade personella resurser som
finns tillgängliga är det endast marginella ökningar i sysselsättningen man
kan åstadkomma. Länets egna resurser räcker helt enkelt inte till för att lösa
de stora problem som länet i dag brottas med. Man kan inte ens hejda den
alltmer negativa utvecklingen.

Sammanfattning

Utvecklingen under senare år med en allmän uttunning av det regionalpolitiska
stödet och allt större näringspolitiska och andra insatser i områden
och orter utanför stödområdet inger därför anledning till stor oro. Risk
föreligger därmed enligt vår mening att länet i allt högre grad hänvisas till
egna resurser för att lösa de problem som tidigare berörts. Att dessa resurser

Mot. 1978/79:2065

11

långt ifrån är tillräckliga har man kunnat konstatera av erfarenheter från
”Aktion Z” och liknande aktiviteter.

Jämtlands län, men även de andra nordliga länen, besitter stora naturtillgångar
i form av mineralfyndigheter, skogsråvaror, torvmossar m. m. naturtillgångar
som i dag i liten omfattning exploateras och i ännu mindre
grad förädlas. Från dessa områden går råvaran till landets mera industrialiserade
delar för bearbetning. Virket och flisen går till kusten, torven och
mineralfyndigheterna förblir outnyttjade. Man har inte ansett det vara
tillräckligt lönsamt att förlägga t. ex. massafabriker och flisanläggningar i
inlandet.

Att länet med sina i många stycken utvecklingsbara tillgångar som
skogsråvara, malm, energiråvaror m. m. skall klara de långsiktiga problemen
i länet förefaller enligt vår mening inte möjlig. En uppenbar risk föreligger
också att det nödvändiga handlingsutrymmet för framtiden går förlorat i
avvaktan på att dessa naturtillgångar skall kunna tas till vara.

Akuta branschkriser har under senare år i allt överskuggat den allvarliga
och långsiktiga försämringen av levnadsvillkoren för människorna i ett län
som Jämtland.

Vi menar att med den negativa utveckling som länet har och det redan i
många stycken katastrofala läget-beträffande sysselsättningsgraden, förtidspensioneringen,
ålderssammansättningen, industrialiseringsgraden, där
Jämtlands län har sämst ställt - kräver stora och medvetna insatser från
statens sida.

Problemen i Jämtlands län är av djupgående och grundläggande natur,
därmed också mer svårbemästrade än de som uppstår vid akuta kriser och för
vilka långt större resurser satts in än som någonsin gjorts i detta län.

Sådana åtgärder i andra län är t. ex. tillsättandet av en Norrbottensdelegation,
som fått betydande resurser. Vidare har särskilda åtgärder vidtagits i
Värmland och Dalarna.

Vi har självfallet inget att erinra mot detta. Vi finner emellertid att än
starkare skäl föreligger för kraftfulla åtgärder från statsmakternas sida i
Jämtlands län i syfte att komma till rätta med den utomordentligt besvärliga
situationen.

Vi kan från länsinnevånarnas sida inte längre acceptera att länet, som på
praktiskt taget alla områden har den besvärligaste situationen, lämnas
utanför de speciella åtgärder som vidtagits i andra delar av landet.

Vi kräver ett samlat grepp för att rädda Jämtlands län och kraftfulla insatser
från statsmakternas sida.

Det är inte rimligt att befolkningen i länet på de flesta områden skall tvingas
leva i en långt sämre situation än landets medborgare i allmänhet.

Ett åtgärdsprogram i syfte att komma till rätta med svårigheterna bör
snarast upprättas. Som ett första led i detta föreslår vi

att en särskild Jämtlandsdelegation med företrädare från berörda departement,
statliga myndigheter och länet tillsätts och att delegationen måste få

Mot. 1978/79:2065

12

tillräckliga resurser för att kunna arbeta,
att ett särskilt investmentbolag upprättas av typ Dala-invest eller NJAinvest,

att Norrlandsfondens aktivitet inom länet utökas,
att inom regeringens kansli snarast prövas förutsättningarna att till
Jämtlands län förlägga statlig eller statsunderstödd verksamhet,
att länsstyrelsens regionalekonomiska enhet, som nu är kraftigt underdimensionerad
förstärks så att utvecklingen inom länet kan följas och beskrivas
på ett tillfredsställande sätt.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder och
förslag som kan lösa de ovan beskrivna regionalpolitiska
problemen i Jämtlands län enligt de riktlinjer som anges i
motionen.

Stockholm den 25 januari 1979
MARIANNE STÅLBERG (s)

BIRGER NILSSON (s) SVEN LINDBERG (s)

GOTAB 61392 Stockholm 1979