om redovisning av protektionistiska åtgärders konsekvenser
Motion 1980/81:1131 av Hans Lindblad
Motion
1980/81:1131
av Hans Lindblad
om redovisning av protektionistiska åtgärders konsekvenser
Regeringen framlägger någon gång direkt protektionistiska förslag,
exempelvis höjda grönsakstullar. På goda grunder är dock sådana förslag
ganska sällsynta.
Vanligare är förslag som skulle kunna betecknas som indirekt protektionistiska,
eftersom de syftar till att genom andra medel än handelshinder och
liknande tillfälligt eller permanent upprätthålla en produktion som inte är
konkurrenskraftig. Vissa sådana åtgärder kan vara starkt motiverade av
sysselsättningsskäl eller beredskapsskäl. Andra åtgärder kan vara mindre
motiverade eller rent av olämpliga. Även om utgångspunkten måste vara att
det svenska näringslivets konkurrenskraft skall upprätthållas och subventioner
till icke livskraftig produktion undvikas måste varje sådan fråga bedömas
med hänsyn till de argument som finns i det enskilda fallet.
I den här motionen skall endast aktualiseras en principfråga rörande det
beslutsunderlag riksdagen tillställs, då förslag om vad som här kallats
protektionistiska eller indirekt protektionistiska åtgärder framläggs.
I flertalet fall motiveras sådana åtgärder med sysselsättningsskäl. Det fall
där stödet till ett företag eller en bransch endast avser att underlätta
anpassningen under en kortare övergångstid är mindre intressant. Men i det
fall där stödet skall utgå under en något längre tid eller rent av vara
permanent måste man uppmärksamma att sysselsättningseffekterna är både
positiva och negativa. De effekter som regelmässigt redovisas för riksdagen
och som spelar en stor roll i den politiska debatten är de positiva
sysselsättningseffekterna, som är lätt iakttagbara i det eller de företag som
subventioneras.
De negativa sysselsättningseffekterna är inte lika lätta att observera. De
uppstår t. ex. genom att en direkt eller indirekt protektionistisk åtgärd
medför en något högre inflationstakt än vad som annars skulle vara fallet.
Inflationstakten påverkar vår utländska konkurrenskraft, dvs. den faktor
som är av störst betydelse när det gäller att arbetslöshet i Sverige skall kunna
undvikas.
En negativ sysselsättningseffekt kan också uppkomma därigenom att
subventionen ökar budgetunderskottet, vilket leder till en något högre
räntenivå, något som bromsar näringslivets investeringar och därigenom
minskar sysselsättningen. Den ökning av budgetunderskottet som inträffar
kan också leda fram till ytterligare, i och för sig oönskade, besparingar i
någon offentlig verksamhet, varigenom sysselsättningstillfällen bortfaller.
Resultatet kan också bli att någon produktiv statlig investering ställs in, vilket
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1131-1135
Mot. 1980/81
1131-1135
Mot. 1980/81:1131
2
kan leda till tråkiga sysselsättningseffekter både på kort och lång sikt.
De negativa sysselsättningseffekterna kan även uppkomma genom att det
subventionerade företaget har något inhemskt konkurrentföretag i samma
bransch eller har någon konkurrent i en annan bransch, om t. ex. råvaran,
varvid resultatet kan bli att sysselsättningsproblem i stället uppstår i dessa
andra företag. Om dessa företag då är mindre eller belägna på orter där de
inte har så stor betydelse för den samlade sysselsättningen, så kommer den
negativa sysselsättningseffekten aldrig att uppmärksammas politiskt. Detsamma
kan vara fallet om den negativa sysselsättningseffekten är av så pass
begränsad omfattning att människor visserligen blir utan arbete men att detta
inte påverkar det drabbade företagets drift som helhet.
Negativa sysselsättningseffekter kan uppkomma även därigenom att en
subvention försämrar arbetsmarknadens funktionssätt. Andra företag kan
ha svårt att rekrytera arbetskraft, och de kan råka ut för att inte kunna öka sin
produktion av den enkla orsaken att människor som skulle vilja flytta över dit
befinner sig i ett subventionerat företag på ett annat håll i regionen.
Ytterligare en negativ sysselsättningseffekt kan uppkomma genom att
någon av våra många exportbranscher blir föremål för utländska repressalier.
Restriktionerna mot skoimporten gav sådana följder.
Det som hittills sagts gäller negativa sysselsättningseffekter inom Sverige.
Särskilt direkt protektionistiska åtgärder är ägnade att vålla negativa
sysselsättningseffekter utomlands. Här skall, när det gäller den delen av
problemet, endast understrykas att i en del fall får dessa negativa
sysselsättningseffekter utomordentligt svåra sociala följder. Detta gäller i de
fall en protektionistisk åtgärd riktas mot ett u-land. Genom att produktionstekniken
där oftast är annorlunda innebär ett ”räddat” jobb i Sverige ibland
att en hel rad människor blir arbetslösa i något fattigt land, där arbetslöshetsförsäkring
och andra sociala trygghetsanordningar helt saknas. Protektionismen
övergår här från att inte bara vara oekonomisk till att bli rent
asocial. Dessutom är det alltså så att det jobb man tror sig ”rädda” i Sverige
kanske inte alls räddas, eftersom några av de negativa sysselsättningseffekter
inom Sverige som ovan beskrivits uppstår. En protektionistisk åtgärd kan
sålunda leda till omfördelningar av sysselsättning inom Sverige, där
nettoeffekten är en ökad arbetslöshet i vårt land, samtidigt som den skapar
arbetslöshet i ett fattigt land där de sociala följderna blir särskilt allvarliga
När förslag om direkt eller indirekt protektionistiska åtgärder föreläggs
riksdagen saknas regelmässigt information om de konsekvenser som här
antytts. Information om de positiva sysselsättningseffekterna lämnas alltid.
Som påpekades inledningsvis är det naturligtvis inte alltid som de negativa
konsekvenserna av en sådan här åtgärd överväger. Men i det fallet där de
negativa konsekvenserna är stora är det ett rimligt krav att riksdagen
informeras om detta i propositionen (för den händelse propositionen över
Mot. 1980/81:1131
3
huvud taget skulle kunna framläggas ifall denna information lämnades).
Det krav som rimligen skulle kunna ställas är att varje förslag från
regeringen om tullar, industrisubventioner och andra mer eller mindre
protektionistiskt inriktade åtgärder innehåller dels uppgifter om de positiva
sysselsättningseffekter i Sverige som man eftersträvar, dels en beräkning av
omfattningen av de negativa sysselsättningseffekterna. Om det gäller
någonting som riktar sig mot ett eller flera utvecklingsländer bör denna
beräkning också omfatta effekterna på sysselsättningen i dessa länder.
Den invändning som kan framföras är naturligtvis att det är svårt att mer
exakt ange storleken på de negativa sysselsättningskonsekvenserna. Men att
en viktig del av beslutsunderlaget är svår att uttrycka med hjälp av exakta
siffror får inte leda till att denna del av beslutsunderlaget helt saknas, vilket
nu ofta är fallet. Det bör därför kunna krävas att man gör en mer
överslagsmässig beräkning av den ungefärliga storleken av de negativa
sysselsättningseffekterna. Man får då utgå från en enklare ekonometrisk
modell och göra en teoretisk beräkning av effekterna på sysselsättningen av
olika tullar, industrisubventioner och liknande. Med denna som utgångspunkt
bör man kunna få fram en bedömning av även den negativa
sysselsättningseffekten. Denna måste visserligen vara mycket ungefärlig,
men den kan fylla den viktiga funktionen att upplysa om förekomsten och
storleken av även dessa effekter på sysselsättningen.
Att konstruera en modell för denna typ av redovisningar till riksdagen av
vissa förslags konsekvenser kan kräva visst utredningsarbete, men sedan
detta utförts bör informationen i princip kunna lämnas i varje proposition
som innehåller förslag av denna innebörd.
Med nuvarande ordning fattar riksdagen då och då av sysselsättningsskäl
beslut som innebär att andra människor blir arbetslösa. Visserligen är detta
politiskt lättvindigt, eftersom de negativa sysselsättningseffekterna vanligen
uppkommer genom olika indirekta ekonomiska verkningar av subventionerna.
De människor som drabbas har därför sällan möjlighet att lägga märke till
orsakssammanhanget. Men deras sysselsättning är inte mindre viktig än
sysselsättningen i de företag som föranleder ingripandena i konkurrensen.
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
denna motion anförts angående redovisning av hur protektionistiska
åtgärder inverkar på sysselsättningen.
Stockholm den 27 januari 1981
HANS LINDBLAD (fp)
1* Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1131-1135
