om realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av jordbruksfastighet
Motion 1977/78:956 av Gunnar Johansson m. fl.
4
Motion
1977/78:956
av Gunnar Johansson m. fl.
om realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av jordbruksfastighet
Som en följd av bl. a. den år 1976 införda skärpningen av realisationsvinstbeskattning
vid försäljning av jordbruksfastigheter har utbudet av jordbruksfastigheter
minskat betydligt. Från såväl allmän som privatekonomisk
synpunkt är det ofta oförmånligt att avyttra realtillgångar bundna i fastigheter.
Inom lantbruket är detta särskilt påtagligt. En äldre lantbrukare som
önskar avyttra sin fastighet kommer ofta i en svår situation. Å ena sidan har
han önskemålet att avyttra fastigheten och ser sig också vanligen kunna göra
detta på förmånliga villkor, å andra sidan önskar han ofta förvärva en
bostadsfastighet för att ha någonstans att bo. Under sin aktiva lantbrukartid
har han åtnjutit en värdestegring som tagit sig uttryck i stigande taxeringsvärde
och också så småningom i ett högt försäljningsvärde, samtidigt som
kontantöverskottet i jordbruksrörelsen varit lågt och arbetstiden årligen
väsentligt överstigit vad andra grupper i samhället haft.
Det netto som uppstår vid en jordbruksrörelses avveckling och en
jordbruksfastighetsförsäljning är ett resultat av arbete, investeringar och
inflation under den aktiva brukningstiden. Emellertid har de sålunda
uppkomna värdena endast i ringa utsträckning fortlöpande kunnat diskonterats.
Den enskilde har härvid, med rätta, kommit att betrakta en del av ett
framtida försäljningsvärde som ett ofta räntelöst sparkapital eller en viss
pensionstrygghet.
Den år 1976 införda skärpningen i realisationsvinstbeskattningen syftade
bl. a. till att neutralisera inflationsvinster på fastighetsmarknaden utan att i
nämnvärd mån ta hänsyn till ovan påtalade förhållande. Skärpningen innebar
att, vid beräkning av ingångsvärde, tiden före den 1 januari 1952 skall lämnas
utan avseende, oavsett om förvärv av fastighet har skett före denna tidpunkt.
Ändringarna innebär vidare bl. a. att 100 % av vinsten skall beskattas mot
tidigare 75 %, att värdeminskningsavdrag skall reducera omkostnadsbeloppet
med indexuppräknade belopp, att tidigare delförsäljningar och upplåtelser
mot engångsersättning och ersättningar för inskränkningar i förfoganderätten,!.
ex. enligt naturvårdslagen, ävenledes skall reducera omkostnadsbeloppet
med indexuppräknade belopp. Konsumering av ingångsvärde sker
även om den tidigare försäljningen eller ersättningen inträffat för så länge
sedan att vederlaget då var skattefritt. Det sistnämnda är en form av
retroaktiv beskattning. Den praktiska konsekvensen av skärpningarna av
realisationsvinstbeskattningen har blivit att även många normala försälj
Mot. 1977/78:956
5
ningar av jordbruksfastigheter, där värdestegringen endast återspeglar den
allmänna prisutvecklingen, drabbas av realisationsvinstbeskattning. Detta
strider mot syftet med lagstiftningen. Effekten har, förutom ett lägre utbud av
fastigheter, blivit en medveten konfiskation av enskilda medborgares
sparkapital bundet som förmögenhet i fastigheter vid ev. försäljning av
ifrågavarande fastigheter.
Ovan beskrevs en äldre lantbrukares situation såsom säljare av sin
jordbruksfastighet och köpare av en bostadsfastighet. I detta sammanhang
förtjänar att påpekas att då vederbörande lantbrukare uppträder som köpare
av bostadsfastighet naturligtvis ingen särskild hänsyn tas till att han
disponerar ett eget kapital, som genom realisationsvinstbeskattning blivit
reducerat med motivet att dämpa prisutvecklingen på jordbruksfastigheter.
För flertalet jordbrukare - och det torde vara den övervägande delen av
Sveriges bönder - är inte ett innehav av jordbruk en spekulation i
prisutvecklingen av jordbruksfastigheten utan en övertygelse av nyttan av att
bruka och vårda marken i syfte att producera livsmedel.
I diskussion om jordförvärvslagstiftning - och även i utredningen om den
framtida utformningen av denna lag - har särskilt framhållits värdet av att
begränsa kretsen av köpare av jordbruksmark. Enligt vår mening kan en
sådan teori ha sina förtjänster när det gäller att tillgodose den allmänna
samhällsnyttan, men då endast i huvudsak om man avser att begränsa
statens, kommunernas och juridiska personers förvärv. En mera verksam
metod att tillgodose ett ändamålsenligt ägande, och det är enligt vår bestämda
uppfattning ett ägande som är enskilt och personligt, är att söka öka utbudet
av mark. Härvid bör andelen mark ägd av staten, kommuner och juridiska
personer m. fl. kunna minskas. Emellertid får den del av marken som är i
enskild hand inte onödigtvis, exempelvis genom realisationsvinstbeskattning,
hindras från att utbjudas då i övrigt alla sakliga motiv föreligger i
enskilda fall. Oaktat det från flera synpunkter är värdefullt att det finns
tillgänglig mark som utbjuds till arrendering kan det inte vara riktigt att
enskilda personer, med hänsyn till realisationsvinstbeskattningens effekter,
föredrar att avstå från att avyttra mark, och i stället utarrenderas densamma.
Andelen gårds- och sidoarrenden uppgår f. n. till närmare 40 % av landets
jordbruksareal. En fortsatt ökning av den arrenderade marken kan inte anses
tillgodose vare sig enskilda personer, jordbruksnäringens eller den samlade
samhällsnyttans intressen.
Nyttan av realisationsvinstbeskattning efter de regler som f. n. gäller kan
starkt ifrågasättas och bör ställas i relation till de ovan påtalade effekterna från
enskild skatterättvisesynpunkt och fastighetsmarknadssynpunkt.
Mot. 1977/78:956
6
Med stöd av vad ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för realisationsvinstbeskattning
av jordbruksfastigheter i syfte att åstadkomma
en begränsning av det kapital som vid avyttring av
fastigheter skall realisationsvinstbeskattas.
Stockholm den 25 januari 1978
GUNNAR A. JOHANSSON (m)
HANS WACHTMEISTER (m) KARL LEUCHOVIUS (m)
TAGE ADOLFSSON (m) SVEN ERIC LORENTZON (m)
INGRID ANDERSSON (m) PER-ERIK C. NISSER (m)
L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung
