om rätten till s. k. ägoväg över järnväg

Motion 1976/77:818 av herr Lindahl i Lidingö m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1976/77:818

av herr Lindahl i Lidingö m. fl.
om rätten till s. k. ägoväg över järnväg

1 samband med markreservationer för järnvägsbyggen medgavs på sin
tid ett stort antal s. k. ägovägar över järnvägen därför att det ansågs ofrånkomligt
att möjliggöra fortsatt jordbruk och skogsbruk inom ägor som kom
att delas genom framdragningen av järnvägen.

Med den tidens produktionsförhållanden och hästtransproter förelåg det
i allmänhet goda skäl att tillåta ett relativt stor antal sådana ägovägar inte
endast med hänsyn till att transporterna svårligen kunde ske på annat sätt.
utan också med hänsyn till att den trafiksäkerhetsmässiga risken att den
som kör en häst inte ser eller hör annalkande tåg inte är särskilt stor.

Den trafik som i dag förekommer vid sådan plankorsningar är i allmänhet
av helt annan karaktär. Den som kör en traktor eller lastbil har på grund
av motorbuller och förarhytt ofta svårt att i tid se eller höra annalkande
tåg. Detsamma gäller bussar och vanliga personbilar.

Därutöver är det i allmänhet uppenbart att transportbehoven mellan olika
ägoområden inte har samma karaktär och omfattning som tidigare och att det
i dag finns helt andra möjligheter att klara transportbehoven trafiksäkerhetsmässigt
säkrare än vad som är möjligt på en ägoväg över järnväg.

Utvecklingen innebär att det finns goda skäl att överväga en förändring
av den traditionella ägovägsrätten till en behovsmotiverad rätt till ägoväg
grundad på aktuella produktions- och trafiksäkerhetskrav. Även i de fall
då det alltjämt finns väsentliga transportbehov mellan ägoområden på olika
sidor av en järnvägslinje torde det med dagens motorfordon finnas goda
möjligheter att med en relativt obetydlig ändring av färdväg åstadkomma
den trafikseparering som är trafiksäkerhetsmässigt önskvärd. Trafiken bör,
där så är möjligt, ske över planskilda korsningar eller på de allmänna vägar
som har särskilda säkerhetsanläggningar vid järnvägsövergångarna. Där så
inte är möjlgit bör det ändå eftersträvas att minska trafiksäkerhetsrikserna
genom att sammanföra erforderlig trafik till ett färre antal ägovägskorsningar
med goda sikt- och lutningsförhållande.

För att så snabbt som möjligt öka trafiksäkerheten genom sådana åtgärder
bör i stället för nuvarande expropriationsförfarande en särskild nämnd på
framställning av järnväg, kommun eller trafiksäkerhetsmyndighet kunna
besluta om att tidigare medgivande om ägoväg över järnväg upphör att
gälla, om inte markägaren visar att det föreligger tillräckliga skäl att ha
plankorsningen kvar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs på fastigheten.
För de anslutningar till allmän väg som i vissa fall kan komma
att erfordras för att minska antalet ägovägar över järnväg bör statsbidrag

Mot. 1976/77:818

14

kunna utbetalas på liknande sätt som till säkerhetsanläggning vid plankorsning.
Detsamma bör kunna gälla om den ersättning i övrigt som med
hänsyn till andra särskilda omständigheter från fall till fall kan vara motiverad.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller

1. om förslag till de författningsändringar och den organisation
som erfordras för en behovsmotiverad ägovägsrätt av det slag
som angivits i motionen,

2. att den utredning som behövs anförtros en särskild sakkunnig.

Stockholm den 24 januari 1977

ESSEN L1NDHAHL (s)
i Lidingö

KURT HUGOSSON (s) NILS HJORTH (s)

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s)