om rätten till inträde i bostadsrättsförening
Motion 1979/80:1608 av Oskar Lindkvist och Thure Jadestig
4
Motion
1979/80:1608
av Oskar Lindkvist och Thure Jadestig
om rätten till inträde i bostadsrättsförening
11 § bostadsrättslagen stadgar att förvärvare av bostadsrätt inte får
vägras medlemskap i bostadsrättsförening ”om han uppfyller de villkor
för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan
nöjas med honom som bostadsrättshavare”. (Kurs. här.)
13 § stadgar att överlåtelse av bostadsrätt är ogiltig om förvärvaren
inte antagits till medlem i bostadsrättsföreningen.
10 § stadgar att ”ny innehavare” av bostadsrätten får utöva denna endast
”om han är eller antages till medlem i föreningen”.
Äldre bostadsrättsföreningslag använde (25 §) uttryckssättet ”skäligen
bör tas för god som medlem”. I äldre rättspraxis, se exempelvis NJA
1950 s. 471, ansågs detta innebära ”att styrelse ej äger befogenhet att
efter fritt skön bedöma, huruvida förvärvaren må kunna godkännas som
medlem, utan är pliktig att upptaga förvärvaren i föreningen, därest icke,
med hänsyn till hans personliga egenskaper och förhållanden, objektivt
sett vägande skäl kunde anföras mot sådant medlemskap”.
Det torde allmänt ha ansetts att dessa kriterier innebär att föreningen
kunde vägra medlemskap om förvärvaren av bostadsrätten var försatt
i konkurs eller på annat sätt klart visat prov på bristande solvens, i vilket
fall man kunde anta att han inte heller skulle klara att betala årsavgiften
till föreningen. Vidare har det ansetts möjligt att vägra medlemskap till
notoriska bråkmakare, alkoholister eller liknande ”besvärliga” personer,
och här fanns ofta ytterligare stöd för misstanken om ”dålig vandel” i det
att personerna i fråga ofta just blivit avhysta.
I förarbetena till den nya lagen (prop. 1971: 12 s. 110—lil) anges att
den nya ordalydelsen står ”i saklig överensstämmelse med gällande rätt”.
I uttrycket att ”föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare”
noterar departementschefen ”ligger i första hand att den
nytillträdande bostadsrättshavaren skall vara i stånd att fullgöra sina
ekonomiska förpliktelser gentemot föreningen. Hänsyn bör emellertid
också kunna tas till förvärvarens personliga kvalifikationer som utövare
av bostadsrätten.” Några exempel på fall då medlemskap bör kunna
vägras lämnas dock inte av departementschefen. I uttalandet anges att
”förening som önskar upprätthålla vissa normer för beräkningen av överlåtelseersättning
kan ställa upp som villkor för medlemskap att
förvärvaren inte har betalat högre ersättning än den tillåtna”. Veterligen
förekommer inga sådana bestämmelser hos HSB, Riksbyggen eller privata
bostadsrättsföreningar.
Mot. 1979/80:1608
5
En situation som över huvud taget inte behandlas i förarbetena till den
nya bostadsrättslagen är medveten spekulation bestående i att en person
i eget namn och för egen räkning köper bostadsrätter och därefter säljer
dem igen kort tid senare och inkasserar stor vinst. Ett flertal sådana fall
torde förekomma. Genom att försäljning och inköp oftast sker i olika
föreningar från gång till gång uppmärksammas denna typ av spekulation
av föreningen ofta först sedan försäljning skett kort tid efter förvärvet.
I den mån överlåtelsevärdena därvid blir kända kan då konstateras att det
rör sig om medvetna spekulationer; ”kort, snabb affär med motivet att
åstadkomma så god vinst som möjligt”.
I en av de bostadskooperativa riksorganisationerna har nyligen uppmärksammats
åtminstone ett fall, då en kvinna inom kort tid köpt och
sålt tiotalet bostadsrätter. Vid ett förvärv vägrades hon dock medlemskap
på grund av att föreningen i fråga inte ansåg sig ”skäligen kunna nöjas”
med henne som medlem på grund härav.
Hyresnämnden i Stockholm har med två röster mot en (ordförandens)
biträtt föreningens ståndpunkt. Ordföranden ansåg sig inte övertygad om
att det förelåg spekulativt motiv för detta förvärv, då kvinnan uppgivit
sig ha för avsikt att själv bebo lägenheten. Utslaget har överklagats till
bostadsdomstolen.
Huruvida även ordföranden ansåg att spekulation i och för sig är skäl
att vägra medlemskap i bostadsrättsförening, dvs. faller under lagens uttryck
”skäligen kan nöjas”, är troligt men inte alldeles givet, och utgången
i bostadsrättsdomstolen kan inte förutses.
Det är angeläget att lagstiftningen klart slår fast att spekulation kan utgöra
grund för att vägra medlemskap i bostadsrättsförening.
Ett sådant konstaterande kan ske genom en förtydligande lagändring i
bostadsrättslagen 11 § med därtill knutna klara motivuttalanden. Vi föreslår
att riksdagen beslutar om en sådan ändring i bostadsrättslagen, varvid
lagförslaget får utformas av utskottet. Ett sålunda utformat motionsförslag
täcker även möjligheten att begära förslag i ämnet från regeringen.
Denna lösning bör dock användas först om det visar sig helt ogörligt för
utskottet att lägga fram ett eget förslag. Även om riksdagen skulle konstatera
att våra önskemål i sak täcks av redan gällande lagstiftning, kvarstår
vägande motiv för en föreslagen lagändring i klarläggande syfte.
Vi föreslår
att riksdagen beslutar om sådan ändring i bostadsrättslagen (1971:
479) att, enligt vad i motionen anförs, den till vilken bostadsrätt
övergått får vägras inträde i bostadsrättsförening om förvärvaren
inte visar att förvärvet inte skett i spekulationssyfte.
Stockholm den 23 januari 1980
OSKAR LINDKVIST (s)
THURE JADESTIG (s)
