om rätt för långvarigt arbetslösa till utlandsresa.
Motion 1972:1391 av herr Möller i Göteborg
Mot. 1972:1391
5
Nr 1391
av herr Möller i Göteborg
om rätt för långvarigt arbetslösa till utlandsresa.
I arbetslöshetskasseförordningen — vari ändringar tages med riksdagens
godkännande — lyder § 20: ”Ersättning må endast utgå till
arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad
att åtaga sig arbete.”
I boken Arbetslöshetsförsäkringen, Handbok för arbetsförmedlare
(”Bruna boken”, utgiven av AMS, 1968 års upplaga) anges på blad 20:2
följande riktlinjer, vilka tillämpas även nu:
Det förekommer att medlemmar, som avser att resa bort under en
arbetslöshetsperiod, frågar arbetsförmedlingen eller redogöraren om
möjligheterna att få kassaersättning för den tid de är borta från hemorten.
Det är angeläget att förmedlingen och redogöraren klart framhåller
som ett oeftergivligt villkor härför, att medlemmen verkligen vill
och kan ta lämpligt arbete, om sådant skulle erbjudas på besöksorten.
Medlem får således inte inges föreställningen att det är tillräckligt att
han besöker arbetsförmedlingen på den eller de orter, dit han avser att
resa.
Man kan sammanfatta nu gällande regler för erkänd arbetslöshetskassa
så, att arbetslös medlem skall den dag från och med vilken han
önskar räkna karens eller erhålla ersättning, personligen anmäla sig som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Därefter skall han minst en gång
i veckan och på dag och tid som förmedlingen bestämmer besöka förmedlingen.
Han skall vidare vara beredd att anta erbjudet lämpligt
arbete varje dag, för vilken han inte anmält hinder som godtas av kassan.
Om särskilda skäl föreligger äger tillsyningsmyndigheten medge
inskränkningar i medlemmens skyldighet att besöka arbetsförmedlingen.
Under senare år har ett system med telefonanmälan vid inträffad
arbetslöshet införts i allt större omfattning i hela landet. Det innebär
att en arbetslös kassamedlem inte personligen behöver besöka förmedlingen
för att få sitt kassakort kontrollstämpla!, utan kan anmäla sig
som arbetssökande hos arbetsförmedlingen per telefon.
Efter införandet av telefonanmälan gäller att arbetslös kassamedlem
skall anmäla sig till den arbetsförmedling som finns i det område där
medlemmen vistas.
Brister i gällande praxis
Undantag har bara getts för sökandes resa till utlandet när det är
styrkt att arbete i utlandet för den arbetslöse är på gång. Detta är be
Mot. 1972:1391
6
klagligt av flera skäl och betyder att den som är långvarigt arbetslös i
praktiken inte kan erhålla en utlandsvistelse.
Vederbörande kan ha haft semester för nära ett år sedan och nu vara
i behov av ett miljöbyte för en kort tid. Även om man i princip skall
aktivt söka arbete och stå till arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande,
kan detta inte vara en rimlig princip gentemot den person som varit
arbetslös t. ex. ett halvår eller t. o. m. över ett år.
Det är också uppenbart att en rigorös praxis lätt medför missbruk,
dvs. att en arbetslöshetsförsäkrad trots de stelbenta reglerna kan känna
sig i ett mycket stort behov av en kortare resa och otillåtet utför en sådan.
Också för att bestämmelser och riktlinjer allmänt skall efterlevas,
vore en uppmjukning därför värdefull.
När besök eller telefonanmälan skall ske en viss vardag i veckan
blockeras möjligheterna att deltaga i de veckoresor till utlandet — som
i praktiken omfattar åtta dagar — vilka är billiga och anordnas i form
av sällskapsresor. Också vid individuella resor kan en tid av en vecka
— eller efter mycket lång tids arbetslöshet två veckor — för resa till
utlandet vara befogad med tanke på den arbetslöses psykiska och fysiska
välbefinnande.
En uppmjukning
Även om det är ett fundament för arbetslöshetsförsäkringen, att den
arbetslöse under försäkringstiden står till arbetsmarknadens förfogande,
är tillämpningen av ovannämnda § 20 i arbetslöshetskasseförordningen
alltför sträng. För en ändring av nuvarande förhållanden fordras inte en
ändring av paragrafen. Det räcker att orden ”i övrigt” tolkas så, att den
arbetslöse skall vara oförhindrad att åtaga sig arbete utom under högst
8 dagar för utlandsresa, då han varit arbetslös under minst ett kvartal
i följd, och högst 15 dagar för utlandsresa, då han varit arbetslös i minst
tre kvartal i följd (utan tidigare utlandsresa under perioden, annars högst
ytterligare 8 dagar). Ett oeftergivligt villkor skall vara förhandsanmälan
och tillåtelse från arbetsförmedlingen, eftersom i särskilda fall en planerad
resa kan böra behöva uppskjutas på grund av att lämpligt ledigt
arbete omedelbart väntas dyka upp.
För en dylik tolkning räcker det att riksdagen ger sin uppfattning till
känna. En ändrad tolkning skulle ha stor betydelse för många människor,
och som en "garanti” för en kortare utlandsvistelse vid långvarig
arbetslöshet för ett ännu mycket större antal människor. Siffran
från AMS över antalet arbetslösa i januari 1972 är 85 600, varav 64 600
är registrerade kassamedlemmar.
Med hänvisning till ovanstående hemställes
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att § 20
i arbetslöshetskasseförordningen bör tolkas så, att den tillåter
arbetslös som uppbär ersättning från allmän arbetslöshetskassa
Mot. 1972:1391
7
att efter anmälan och erhållen tillåtelse vistas i utlandet högst
8 dagar eller högst totalt 15 dagar efter en sammanhängande
arbetslöshetsperiod som omfattat minst tre respektive nio
månader.
Stockholm den 26 januari 1972
BIRGER MÖLLER (fp)
i Göteborg
