om rätt för gravt hjärnskadad att genom tidigare viljeyttring avstå från livsuppehållande åtgärder

Motion 1975/76:570 av herr Werner i Malmö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1975/76:570

av herr Werner i Malmö

om rätt för gravt hjärnskadad att genom tidigare viljeyttring avstå
från livsuppehållande åtgärder

Debatten om medicinska insatser i dödens närhet har fortsatt med förnyad
aktualitet sedan riksdagen 1974 beslöt tillsätta en utredning om sjukvården
i livets slutskede. I motionen 1975:42 yrkades att läkare borde tillerkännas
rätten att respektera människors avgivna och dokumenterade önskan att
slippa livsuppehållande vårdinsatser i händelse av grav hjärnskada. En sådan
hjärnskada är så allvarlig att ett återuppvaknande eller ens en förbättring
betraktas som något omöjligt enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riksdagen beslöt i enlighet med socialutskottets betänkande 1975:8 att
den nämnda utredningen borde avse inte bara fall av grav hjärnskada utan
avse livsuppehållande insatser över huvud taget vid svår och obotlig sjukdom.
Utskottet ville emellertid inte godta motionens krav om en skriftlig
viljeyttrings giltighet enligt ovan.

Det i jämförelse med motionsyrkandet vidgade utredningsuppdraget synes
föga motiverat och skulle t. o. m. kunna ge upphov till misstanken att utredningen
skulle kunna syfta till att vårdinsatserna skulle begränsas för
kanske främst äldre, svårt sjuka människor. Sålunda anför utskottet i nyssnämnda
betänkande att utredningsarbetet "borde" bedrivas från utgångspunkten
att aktiv dödshjälp skall vara förbjuden. Enligt min mening skall
givetvis aktiv dödshjälp inte under några omständigheter accepteras.

Den som ej är drabbad av grav hjärnskada och är psykiskt fullt klar
och följaktligen helt rättskapabel har självfallet ytterst rätten att avstå från
en föreslagen behandling. Då är det naturligtvis inte fråga om aktiv eutanasi.

Problemet som jag vill aktualisera gäller främst dem som inte längre
kan ge till känna någon viljeyttring om de medicinska åtgärder som vidtas.
Även sådana patienter måste ha något skydd för sin personliga integritet.
I den situationen synes en på förhand avgiven skriftlig viljeyttring vara
det enda riktigt säkra vittnesbördet från patientens sida, allra helst om det
är fråga om skriftlig handling som uppfyller vissa formella krav. Inför vittnen
uttalad önskan bör ha samma tyngd, då skriftlig viljeyttring av olika skäl
inte kan avges.

Socialutskottet framhöll i sitt fjolårsbetänkande att "utredningen är oförhindrad
att ta upp det av motionären aktualiserade spörsmålet, därest utredningen
under arbetets gång skulle finna att frågan närmare bör övervägas".
Det torde enligt min mening vara synnerligen angeläget att ett
sådant övervägande sker.

Mot. 1975/76:570

8

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen begär att regeringen ger utredningen om sjukvård
i livets slutskede i direktiv att ta upp det i motionen aktualiserade
yttrandet om rätten för gravt hjärnskadad patient att
genom tidigare avgiven viljeyttring avstå från livsuppehållande
åtgärder.

Stockholm den 21 januari 1976

MÅRTEN WERNER (m)
i Malmö