om provanställning enligt lagen om anställningsskydd

Motion 1978/79:1555 av Johan Olsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

14

Motion
1978/79:1555

av Johan Olsson

om provanställning enligt lagen om anställningsskydd

Genom anställningsskyddslagen, LAS, som i dagligt tal brukar benämnas
Åmanlagen, garanteras arbetstagarna ett långtgående anställningsskydd.
Detta motsvaras å andra sidan av ett lika långt gående ansvar för arbetsgivarna
att söka lösningar inom företaget när någon anställds arbetsförmåga
sviktar och i det längsta undvika permitteringar och avskedanden. Under de
senaste lågkonjunkturåren torde lagen därigenom ha bidragit till att hålla nere
arbetslöshetstalen. 1 sina huvuddrag är därför anställningsskyddslagen till
fördel för både den enskilde och samhället.

Det kan dock inte uteslutas att lagen i några avseenden kan ha lett till
oönskade konsekvenser. Till följd av arbetsgivarnas långtgående ansvar torde
de i det längsta tveka innan de nyanställer personal. Stora hinder har rests
mellan dem som har anställning inne i företag och dem som efterfrågar
arbete. För bl. a. de nytillträdande på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar,
kan därför lagen försvåra möjligheterna att få arbete.

Ett uttalat syfte vid anställningsskyddslagens tillkomst var att hålla tillbaka
förekomsten av begränsade anställningsformer. I lagen finns därför inte
inskriven någon rätt att anställa på prov. I stället har 5 § LAS gjorts dispositiv,
så att kollektivavtal om provanställning kan träffas. Vid riksdagsbehandlingen
av förslaget till anställningsskyddslag (prop. 1973:129) anförde dåvarande
inrikesutskottet, att om utvecklingen skulle visa att det föreslagna
systemet inte fungerade på ett tillfredsställande sätt, fick frågan tas upp på
nytt.

Enligt min mening har den restriktiva inställningen till provanställningar
gjort arbetsgivarna mycket försiktiga när det gäller att anställa människor
som i olika avseenden är oprövade för ett yrke. Särskilt markerad är den
inställningen då det rör sig om att anställa ungdomar utan yrkeserfarenhet.

Visserligen har kollektivavtal träffats på många avtalsområden, vilket
också förutsattes vid LAS tillkomst. Men flera av dessa är till sitt innehåll så
begränsade till ett (åtal grupper och kriterier att provanställning endast kan
förekomma med stor restriktivitet. En klar tendens är också att avtal om
provanställning blivit betydligt friare på tjänstemanna- än på LO-området.
Det är därför befogat att i enlighet med vad dåvarande inrikesutskottet
anförde 1973 på nytt ta upp frågan om provanställning.

Vid föregående riksmöte var frågan om provanställning uppe till behandling.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande (AU 1977/78:8) anfördes
följande:

Mot. 1978/79:1555

15

Utvecklingen sedan anställningsskyddslagen trädde i kraft har bekräftat att
det finns behov av möjligheter till provanställning. Som tidigare redovisats
har man, som förutsattes vid lagens tillkomst, för vissa områden sökt lösa
dessa frågor genom kollektivavtal. Svagheten med denna lösning är emellertid
att den inte blir heltäckande. Förutom att det kan vara svårt att uppnå
samförstånd om kollektivavtal gäller att inom den icke obetydliga del av
arbetsmarknaden som inte omfattas av kollektivavtal utesluts möjligheten
till provanställning. Det gäller främst företag med få anställda.

Erfarenheterna har också visat att det finns behov att på olika sätt stimulera
företagen att anställa ungdomar för att ge arbetslivserfarenhet. Genom att i
mars 1975 införa ett system med enskilt beredskapsarbete hos företag och
organisationer fick man dels en ekonomisk stimulans, dels den effekten att
arbetsgivaren inte blev bunden att ge vederbörande fast anställning efter
beredskapsarbetets slut. Lagen om anställningsskydd är nämligen inte
tillämplig på personer som är sysselsatta i beredskapsarbete.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att man, som regeringen
beslutat, nu gör en bedömning av hur reglerna i anställningsskyddslagen har
fungerat för de nytillträdande på arbetsmarknaden. Kommittén skall enligt
direktiven överväga sådana jämkningar i lagstiftningen att den medger en
rörlighet inom arbetslivet som är önskvärd från samhällets sida utan att
lagstiftningens syfte förändras. Avsikten är att ändringsförslag skall läggas
fram skyndsamt om det visar sig påkallat.

Eftersom resultatet av anställningsskyddslagskommitténs arbete dröjt
anser jag att det är motiverat att redan nu lägga fram förslag till lagändring
avseende möjligheten att provanställa ungdomar under 25 års ålder under
högst 6 månader. Ändringen bör träda i kraft snarast möjligt efter riksdagsbehandling
av motionen. Därigenom kan den ge snabbt resultat för att
underlätta den svåra arbetsmarknadssituationen för ungdomar. En lagändring
kan också, om den träder i kraft snarast möjligt, ge erfarenhet för en
långsiktig lösning av provanställningsfrågan även avseende andra grupper än
ungdomar, t. ex. de arbetshandikappade.

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen beslutar om ändring av 5 § Lagen om anställningsskydd
enligt följande:

Nuvarande lydelse

5 § Anställning gäller tills vidare,
om ej annat har avtalats. Avtal om
att anställning skall avse viss tid, viss
säsong, eller visst arbete får träffas
endast om det föranleds av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet.

Avtal om anställning för viss tid får

Motionärernas förslag

5 § Anställning gäller tills vidare,
om ej annat har avtalats. Avtal om
att anställning skall avse viss tid, viss
säsong, eller visst arbete får träffas
endast om det föranleds av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet.
Avtal om anställning för viss tid får

Mot. 1978/79:1555

16

Nuvarande lydelse

dock träffas, om avtalet gäller praktikarbete
eller vikariat.

Stockholm den 23 januari 1979
JOHAN A. OLSSON (c)

Motionärernas förslag

dock träffas, om avtalet gäller praktikarbete
eller vikariat eller galler
provanställning under högst sex månader
av arbetstagare som ej fyllt 25
år.

GOTAB 61291 Slockholm 1979