om produktion av billigare menstruationsskydd.

Motion 1975:294 av fru Lantz m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:294

5

Nr 294

av fru Lantz m. fl.

om produktion av billigare menstruationsskydd.

Varje månad under en tidsperiod av inemot 40 år måste ca två miljoner
kvinnor i Sverige köpa menstruationsskydd. Denna fysiologiskt betingade
omständighet har blivit en lysande affär för de aktuella fabrikanterna i branschen.
Det beräknas att landets kvinnor måste köpa tamponger och bindor
för ca 150 milj. kr. per år. Uppgiften bör ses i samband med officiell lönestatistik,
som förtäljer att kvinnorna är betydligt lägre avlönade än männen.
Det av FN proklamerade kvinnoåret 1975 inbjuder till att ta upp denna
aspekt på kvinnornas situation.

Till beskrivningen av denna situation bör ett försök göras att belysa vad
detta innebär för varje enskild kvinna. Hur många menstruationsskydd en
kvinna behöver är individuellt och påverkas av särskilda faktorer, men
genomsnittligt beräknas ett behov av 170 skydd per år. Genomsnittspriset
är 45 öre - alltså ca 75 kr. per år och summerat för livsbehovet ca 3 000
kr.

Menstruationen har under senare år börjat hos de unga flickorna i allt
lägre åldrar - 12-årsåldern är inte allt något ovanligt. I familjerna blir det
oftast mamman som utöver den egna förbrukningen också får ha motsvarande
utgifter för döttrarna. Det rör sig alltså om ett obestridligt problem
- något som man först i våra dagar börjat lala om. Men hur går det med
åtgärderna? Menstruationsskydd är att betrakta som vilken medicinsk sjukvårdsartikel
som helst. Mensskydd är en nödvändighetsvara, och behovet
av skydd är konstant. Andra medicinska varor kan köpas för högst 15 kr.
på apotek, men för dessa oundgängliga sjukvårdsartiklar tvingas kvinnorna
att betala det pris som fabrikanterna och handeln sätter. Detta är ett orimligt
förhållande.

I Sverige finns f. n. tre tillverkare av mensskydd: Mölnlycke, Kooperativa
Förbundet och Stilles. Dessutom har Kronosept AB i Eslöv börjat att tillverka
dambindor för Apoteksbolaget. Dessa företag med omkring dussinet olika
märken av mensskydd saluför drygt 20 skilda produktvarianter.

Statens pris- och kartellnämnd har sedan år 1972 följt konsumentprisutvecklingen
för olika typer av menstruationsskydd. Under senare år har
priserna höjts mellan 30 och 40 %. Man kan inte bestrida att reklamen
har sin speciella kostnadsuppdrivande effekt. En blick på tidningarnas och
veckotidningarnas annonssidor ger en talande bild. Producenterna skyller
på prisstegringar på råvaror, löneutvecklingen och den allmänna höjningen
av kostnadsnivån som skäl för dessa. Det kan dock nämnas att ett företag,
Apoteksbolaget, börjat att sälja dambindor för 26 öre per styck, vilket är
10 öre lägre än KF:s genomsnittspriser och 20 öre lägre än Mölnlyckes.

Mot. 1975:294

6

Det går uppenbarligen att producera billigare. Nämnas bör att landstingen
köper in menstruationsskydd från Mölnlycke för ca 12 öre per styck.

1 Dagens Nyheter (15.1.1975) refereras en av de köpmän som i tidningen
Fri Köpenskap ger uttryck åt kritiken mot Mölnlycke:

”Mölnlyckes produkter åker ut direkt, om företaget inte lyssnar till handelns
åsikter.”

Asikterna från kvinnorna har inte kommit så mycket till direkt uttryck
- de har stått i en situation utan valfrihet. Men att opinionen och missnöjet
hos dem finns, det råder det inget tvivel om.

Frågan är bara på vilket sätt denna för landets kvinnor så betydelsefulla
angelägenhet skall angripas. Den måste attackeras från synpunkten att åstadkomma
en skärpt priskontroll, men grundläggande är samhälleliga initiativ
i syfte att åstadkomma en prisbilligare produktion samt en statlig
och landstingskommunal ändamålsenlig information - gärna anknuten till
preventivrådgivningen och med utnyttjande av den organisatoriska apparat
sjukvården och försäkringskassorna förfogar över.

Kooperationen har på sistone tagit vissa initiativ på produktionssidan.
Från statligt håll borde dock intresse visas för denna sak också på ”produktutvecklingssidan”
- det finns ju viss statlig läkemedelsproduktion.
Kan viss samhällelig subvention eller form för ekonomisk insats tänkas
i syfte att via apoteken, sjukhusen, flerläkarstationer och sociala inrättningar'
göra en insats på distributionssidan?

Behovet av lättillgänglighet av en produkt som denna nödvändiggör givetvis
att dambindorna etc. finns åtkomliga i ungefär samma utsträckning
som f. n.

Det avgörande i detta sammanhang är att ta initiativ i syfte att uppnå
en lösning i kostnadsnedpressande riktning på produktionssidan, att rationellt
lösa frågorna om distribution såväl som om information om dessa
varors tillgänglighet - varvid samhälleliga insatser bör prövas.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för att en skyndsam prövning företas i
syfte att åstadkomma en prisbilligare produktion och distribution
av menstruationsskydd, varvid även frågan om formerna
för samhälleliga stödinsatser på detta område undersöks.

Stockholm den 20 januari 1975
INGA LANTZ (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) GUNVOR RYDING (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

KARL HALLGREN (vpk) GUSTAV LORENTZON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö