om påföljden för vapenvägran

Motion 1976/77:942 av herrar Ekinge och Jonsson i Alingsås

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1976/77:942

av herrar Ekinge och Jonsson i Alingsås
om påföljden för vapenvägran

Behandlingen av vapenvägrarna har givit upphov till protester från olika
grupper och sammanslutningar i vårt land. På kongresser och i andra sammankomster,
i skrivelser och vid uppvaktningar har många gånger påtalats
det orimliga i att unga människor döms till fängelse därför att de av samvetsskäl
icke anser sig kunna fullgöra militärtjänst. De döms till fängelse
trots att de förklarar sig beredda att fullgöra annan samhällsnyttig tjänst.

De flesta vapenvägrarna döms för militärt lydnadsbrott i samband med
inkallelsen. Första gången döms de som regel till en månads fängelse, andra
och tredje gången till två månaders fängelse. En del väljer att vägra militärtjänst
på så sätt att de inte alls inställer sig till förbandet. En del av
dessa har sökt att få vapenfri tjänst men fått avslag av vapenfrinämnden.
Andra har icke ens ansökt om vapenfri tjänst bl. a. därför att de vet att
ungefär hälften av alla ansökningar blir avslagna.

Enligt den senaste statistiken dömdes år 1975 ca 800 personer till en
eller två månaders fängelse på grund av sådana brott som omnämns ovan.
Antalet personer som sökt vapenfri tjänst har varit ganska konstant under
senare år. År 1974 var antalet ansökningar 2 248. År 1975 var motsvarande
siffra 2 203 och 1976 var antalet ansökningar 2 243. Endast hälften av alla
inkomna ansökningar har bifallits av vapenfrinämnden. Enligt uppgift bifölls
år 1974 49,5 96, år 1975 52,7 96 och 1976 52,3 96 av ansökningarna.

Numera synes det vara en samstämmig uppfattning i samhället att det
är orimligt att fortsätta att sätta människor i fängelse på grund av värnpliktsvägran.
Enligt vad vapenfriutredningen låtit meddela kommer också
utredningen - vars betänkande väntas under den närmaste tiden -att föreslå
att fängelsestraff ej skall kunna utdömas för vapenvägran. Under tiden fram
till dess att förslag om en ny vapenfrilag kan föreläggas riksdagen finns
det dock risk för att ytterligare ett antal vapenvägrare hamnar i fängelse,
sedan de av vapenfrinämnden fått avslag på ansökan om vapenfri tjänst
eller vägrat utan ansökan på grund av att de nuvarande bestämmelserna
på en rad väsentliga punkter är helt orimliga.

Sådana förhållanden i skarven mellan den gamla och den nya lagen skulle
vara synnerligen olyckliga och bör på allt sätt förhindras. Vapenvägrarna
bör i stället få möjlighet att söka på nytt så att deras ansökan kan prövas
i den nya lagens anda.

Detta kan åstadkommas bl. a. genom temporära ändringar och kompletteringar
av 25 och 26 SS KK av den 3 juni 1966 (nr 414). Därvid bör dessa
ges en sådan innebörd att den som sökt vapenfri tjänst men fått avslag

Mot. 1976/77:942

14

ej får inkallas till värnpliktstjänstgöring innan regeringen tagit ställning till
ärendet. De som nu är föremål för åtal bör erhålla åtalseftergift i fråga om
principiell vapenvägran för att beredas möjlighet att inge ny ansökan om
vapenfri tjänst. Vidare bör anstånd med avtjänandet av redan utdömda
men ej avtjänade fängelsestraff kunna ges vapenvägrare i avvaktan på den
nya lagen. Slutligen bör icke minst nådeinstitutet kunna tillämpas för dem
som förklarar sig ha för avsikt att söka vapenfri tjänst enligt den nya, troligen
starkt förbättrade lagen.

Med stöd av vad ovan anförts hemställs1

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behandlingen av vapenvägrare.

Stockholm den 25 januari 1977

BERNT EKINGE (fp) ELVER JONSSON (fp)

i Alingsås

1 (Se även motionen 1976/77:943)