om översyn av vapenfrilagen

Motion 1987/88:Fö722 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö722

av Alf Svensson (c)
om översyn av vapenfrilagen

Regler för erhållande av vapenfri tjänst

Vapenfri tjänst är ett alternativ som inom totalförsvarets ram står till buds
för den man som på grund av allvarlig personlig övertygelse inte kan tänka
sig bruk av vapen. I vapenfrilagens första paragraf stadgas det att: Värnpliktig
äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i
stället för värnpliktstjänstgöring, om det kan antagas att bruk av vapen mot
annan är så oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse
att han icke kommer att fullgöra värnplikten. Ansökan skall vara
skriftlig och åtföljas av intyg och andra handlingar som den sökande vill
åberopa. Normalt utser vapenfrinämnden en utredare som skall hjälpa den
sökande med underlag för ansökan, bl. a. genom samtal som senare redovisas
även inför nämnden.

Omfattande brister

Vapenfrilagstiftningens utformning är klart otillfredsställande, framför allt i
två avseenden. Dels när det gäller att ge en konsekvent och rättvis prövning
av om den sökande uppfyller lagens krav, dels när det gäller behandlingen
av dem som inte anser sig kunna ingå i totalförsvaret.

Omflyttningen av ansvaret för utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga
från arbetsmarknadsdepartementet till försvarsdepartementet innebar en
”militarisering" av det tjänstgöringsalternativ som vapenfri tjänsteplikt innebär.
Detta kan vara en anledning till att antalet ansökningar om vapenfri
tjänst nu minskat. Följden måste bli att antalet totalvägrare ökar.

De allra flesta som söker sig till vapenfri tjänst vill delta i totalförsvarets
räddningstjänst för civilbefolkningen. Samtidigt söker nu civilförsvaret tiotusentals
frivilliga för uppbyggnaden av ett effektivt hemskydd. Statsmakterna
måste nu se de vapenfria tjänstepliktiga som en resurs för att stärka
räddningstjänsten, något som både de vapenfria tjänstepliktiga och civilbefolkningen
är betjänta av. Det nuvarande prövningsförfarandet, där den
verbalt begåvade gynnas framför dem som inte har samma vana att uttrycka
sig, är både kränkande för den enskilde och totalt onödigt. Det gäller ju att
värna om den resurs som de vapenfria tjänstepliktiga utgör.

Den andra allvarliga bristen med nuvarande lagstiftning gäller dem som
anser att de inte kan ingå i totalförsvaret. Det handlar om en liten grupp
som på grund av djup övertygelse i dag tvingas gå i fängelse.

Avskaffande av prövningsförfarandet

Nuvarande prövningsförfarande bör bytas ut mot ett obligatoriskt informationssamtal
om gällande regler och olika tjänstgöringsalternativ. Detta bör
kompletteras med en skriftlig ansökan, styrkt av två personer som känner
sökanden och kan bekräfta ärligheten i sökandens personliga övertygelse.

Samhällstjänst i stället för fängelsestraff

För dem som totalvägrar borde fängelsestraffet ersättas med samhällstjänst
utan krigsplacering. I vårt civiliserade samhälle borde ingen behöva dömas
till fängelsestraff enbart för att han vägrar att bära vapen. Detta innebär att
en civil domstol skulle kunna döma till samhällstjänst efter prövning.

Handling nu

1 våra nordiska grannländer har vapenfrilagstiftningen i stor utsträckning
anpassats till de ovan anförda synsätten. 1 strävandena mot en harmonisering
av den nordiska lagstiftningen borde vapenfrilagstiftningen kunna inkluderas.

Under flera år har motionskrav liknande dem som angetts i denna motion
behandlats av riksdagen. Varje gång utan resultat. Det är dock helt uppenbart
att verkligheten, som den upplevs av den som ansöker om vapenfri
tjänst eller som totalvägrar, nu kräver en ändring.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
vapenfrilagstiftningen att prövningsförfarandet avskaffas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
får till följd att fängelsestraffet för värnpliktsvägran kan avskaffas och
ersättas med samhällstjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ansvaret för vapenfriutbildningen bör överföras till arbetsmarknadsdepartementet.

Stockholm den 26 januari 1988
Alf Svensson (c)

Mot. 1987/88
FÖ722

18