om översyn av uppgiftsskyldigheten för gäst på hotell eller pensionat.

Motion 1972:151 av herr Björk i Göteborg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972: 151

10

Nr 151

av herr Björk i Göteborg

om översyn av uppgiftsskyldigheten för gäst på hotell eller pensionat.

I den 1966 utfärdade hotellförordningen § 13 heter det: ”Gäst skall
vid ankomsten till hotell eller pensionat, där rörelse drives med tillstånd
enligt 2 §, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel,
födelsetid, hemort och medborgarskap eller nationalitet. Sådana uppgifter
skola förvaras i form av en gästförteckning, vari även skola
antecknas dagen för gästens ankomst och dagen för hans avflyttning.”

I fråga om ytterligare uppgifter som skall avfordras andra utländska
gäster än nordiska gäller utlänningskungörelsens bestämmelser.

I motion 931 vid 1966 års riksdag ifrågasattes behovet av så utförliga
uppgifter som anges i hotellförordningen § 13. Det hette bl. a. i
motionen: ”Vad beträffar kravet på uppgift om 'yrke eller titel’ kan det
ifrågasättas vilken funktion detta stadgande numera fyller. Med hänsyn
till folkbokföringens utveckling borde det ur polisiär synpunkt vara
tillräckligt med uppgifter om namn, födelsetid och hemort. Om
preciseringar av detta slag ändå anses önskvärda, kan det diskuteras om
inte angivande av yrke vöre tillräckligt. Titlar för icke yrkesverksamma
ger i många fall ringa eller ingen vägledning. I vissa andra länder synes
man nöja sig med uppgift om yrke, varvid en del gäster kommer att
registreras 'utan yrke’. Den svenska benägenheten att med hjälp av titlar
söka spåra personer i olika förteckningar gör på många utlänningar ett
smått komiskt intryck. Möjligen kan angivande av titlar eller yrkesbeteckningar
med social prestige stimulera olika behandling av olika gäster — ett
fenomen som det saknas anledning att främja genom lagstiftningen.”

Tredje lagutskottet uttalade med anledning av motionen på denna
punkt: "Utskottet ifrågasätter i likhet med motionären huruvida uppgift
om titel eller yrke har någon nämnvärd betydelse för polisens spaningsverksamhet.
De flesta hotellgäster torde å andra sidan finna kravet på
uppgifter i detta hänseende föga betungande. Frågan har samband även
med önskemålet om likformighet med den uppgiftsskyldighet som åvilar
bostadsupplåtare på grund av föreskrifter i utlänningskungörelsen.
Utskottet finner därför inte skäl föreslå någon ändring på denna punkt.”

Utlänningskungörelsen, vartill utskottet hänvisade, hade 1966 följande
lydelse: "Envar som mot eller utan vederlag upplåter bostad åt utlänning
är pliktig att då utlänningen ankommer till bostaden omedelbart avfordra
honom uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel, födelsetid,
födelseort, nationalitet och hemvist ävensom den ort inom eller utom
riket varest han senast uppehållit sig.” Vid avresa skulle han dessutom
avfordras uppgift om vart han närmast ämnade begiva sig.

Situationen har senare i viss mån ändrats genom tillkomsten av

Mot. 1972.151

11

utlänningskungörelsen 1969. Denna innebar bl. a. att uppgift sskyldighet
om utlänningar upphörde för andra bostadsinnehavare än hotell och
pensionat. Om uppgiftsskyldighet för hotell och pensionat heter det:
”Underrättelse enligt 59 § skall innehålla uppgifter om utlänningens
fullständiga namn, yrke eller titel, födelsetid, födelseland, hemland och
hemort där, medborgarskap samt bostadsadress här i landet.”

Tredje lagutskottets hänvisning till önskemålet om likformighet med
uppgiftsskyldighet enligt utlänningskungörelsen förefaller inte alldeles
övertygande, när det gäller att motivera varför svenska hotell- och
pensionat sgäster vid ankomsten skall lämna fem olika uppgifter om sin
person. Varken i 1954 eller 1969 års utlänningskungöreise föreligger full
likformighet med de krav som uppställes i hotellförordningen. Särskilt
kravet på att varje svensk hotellgäst skall ange titel eller yrke verkar
utomordentligt svagt grundat. De synpunkter som anfördes härom i
motion 1966:931 är alltjämt giltiga.

Situationen torde kunna beskrivas på följande sätt. Kravet på
detaljerad uppgiftsskyldighet för gäster på hotell och pensionat har en
polisiär motivering. Med folkbokföringens utveckling och ändrade tänkesätt
i det svenska samhället framstår dessa krav numera som föråldrade.
För det stora flertalet gäster måste uppgiftslämnandet verka tämligen
meningslöst och besvärande, medan kravet på angivande av titel eller yrke
måhända tilltalar den sociala snobbismen hos vissa gäster och i
motsvarande mån stimulerar särbehandling av vederbörande. Den ökade
känslighet för avlämnande av onödiga personuppgifter i olika slags
register och förteckningar, som kunnat observeras i den offentliga
debatten under senare år, utgör ytterligare ett skäl för att söka förenkla
uppgiftslämnandet på hotell och pensionat. Ett tänkbart alternativ vore
att endast avkräva svenska gäster namn och personnummer.

Samtidigt har polisen skälig anledning att söka erhålla preciserade
uppgifter om utlänningar på tillfälligt besök i Sverige, t. ex. i samband
med utländsk terrorverksamhet, narkotikahandel m. fl. aktiviteter. Den
situation som uppstått efter avskaffandet av uppgiftsskyldigheten för
andra bostadsinnehavare än hotell och pensionat kan måhända motivera
en förstärkning av den inre utlänningskontrollen på andra vägar. Men det
är svårt att tro att detta skulle utgöra skäl för bevarande av en
ålderdomlig uppgiftsskyldighet för den stora massan av svenska medborgare.

I medvetande om riksdagsledamöters uppgift att bevaka även smärre
frågor hemställes sålunda

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av hotellförordningens
13 §.

Stockholm den 14 januari 1972

KAJ BJÖRK (s)
i Göteborg