om översyn av reglerna om advokatverksamhet

Motion 1977/78:983 av Curt Boström

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1977/78:983

av Curt Boström

om översyn av reglerna om advokatverksamhet

Det är sedan gammalt en omstridd fråga hur ett lands advokatväsen skall
vara organiserat. I en lärobok framhåller ju ristprofessorn Per Olof Ekelöf bl. a.
att advokatyrket visat sig utöva dragningskraft på ganska tvivelaktiga
element samt att redan detta förhållande nödvändiggjort en viss reglering och
kontroll av advokatväsendet. Ekelöf påpekar att det ibland varit på modet att
ge advokaterna ställning av ett slags statliga tjänstemän men att de
åtminstone nu för tiden som regel är fria yrkesutövare.

I vårt land fick advokatväsendet först relativt sent en fastare organisation. I
samband med rättegångsbalken, som utfärdades 1942 och trädde i kraft 1948,
fick advokaterna en närmast halvofficiell ställning. Den nuvarande
ordningen innebär i korthet följande.

Advokat är endast den som är medlem av Sveriges advokatsamfund, men
det finns inget advokatmonopol. Advokatverksamhet kan sålunda i och för sig
utövas av vem som helst. Advokatsamfundets stadgar fastställs av regeringen.
Inträde i samfundet beviljas av dess styrelse. För att bli medlem måste
en sökande bl. a. vara juris kandidat och under viss tid ha utövat praktisk
advokatverksamhet. Sökanden skall även bedömas vara lämplig att utöva
advokatverksamhet. Medlemmarna i Advokatsamfundet är privilegierade i
vissa hänseenden. Sålunda kan t. ex. till offentlig försvarare i princip
förordnas endast advokat. Å andra sidan krävs det av en medlem att han skall
”i allt iaktta god advokatsed”. Vad detta innebär framgår bäst genom
samfundets disciplinära förfaranden mot sina medlemmar. Samfundet haren
disciplinnämnd, som prövar om medlem visat försummelse och därigenom
brustit i god advokatsed. Tre sanktioner kan tillgripas mot felande advokat:
uteslutning ur samfundet, varning och erinran. Justitiekanslern, som har viss
tillsyn över advokatväsendet, kan överklaga disciplinnämndens beslut till
högsta domstolen. Den som vägrats inträde i eller den som uteslutits ur
samfundet har vidare rätt att besvära sig hos högsta domstolen.

Advokatkåren har under senare år ägnats åtskillig uppmärksamhet i den
offentliga debatten. Många mot advokaterna kritiska röster har höjts. Som
exempel på detta kan nämnas en tidningsdebatt i anslutnin till en inom
rikspolisstyrelsen verkställd utredning om ekonomisk brottslighet. Enligt
utredninen skulle ett dussintal advokater kontinuerligt ägna sig åt rådgivningsverksamhet
inom det organiserade/ekonomiska brottsområdet. En av
de åsyftade advokaterna har i samband härmed förklarat att det inte
tillkommer advokater att moralisera utan enbart att efter bästa förmåga utföra
lämnade uppdrag i enlighet med klientens önskemål. Denna uppfattning kan

Mot. 1977/78:983

11

i princip försvaras när det gäller advokatens roll som försvarare i brottmål
men torde tidigare knappast ha hävdats i andra sammanhang. Att uppfattningen
inte kan vara förenlig med god advokatsed är uppenbart.

I själva verket är meningarna inom advokatkåren också klart delade om
vad som kan krävas av en advokat i dagens samhälle. Det framgår bl. a. av ett
meningsutbyte om huruvida advokaten har ett socialt ansvar som förra året
ägt mm i samfundets tidskrift. Samfundets styrelse har under sådana
förhållanden svårt att driva en enhetlig linje. Till detta kommer att styrelsens
beslut att vägra någon inträde i eller utesluta någon från samfundet ofta torde
efter besvär undanröjas av högsta domstolen. Vid domstolsprövning finns av
naturliga skäl endast begränsade möjligheter att iaktta annat än formella och
klart dokumenterbara synpunkter.

Gällande regler om god advokatsed m. m. har tillkommit i en tid med ett
helt annat och fast värdesystem än dagens. Det finns enligt min mening all
anledning att se över dessa regler. Översynen bör utgå från att advokaterna
skall kunna agera självständigt och kraftfullt men inte förutsätta att de därför
absolut måste vara fria yrkesutövare. Det kan vara lämpligt att skilja mellan
olika slags advokatverksamhet och ställa olika krav alltefter om vederbörande
ägnar sig åt familjerätt, förmögenhetsrätt, skatterätt, straffrätt etc. I
sammanhanget bör beaktas att myndigheter och organisationer numera i rätt
stor utsträckning har egna jurister anställda och att advokaternas kundkrets
därigenom delvis kan vara en annan än tidigare. Vidare bör beaktas de
problem som föranleds av att personer utanför Advokatsamfundet bedriver
advokatverksamhet. Det är ett gammalt påstående att man i alla fall har
någon kontroll över tvivelaktiga element om de är inom i stället för utom
samfundet. Vid översynen torde förhållandena utomlands böra studeras.
Utvecklingen i Sverige torde sålunda ha sina motsvarigheter i andra länder,
t. ex. Danmark.

En fråga som särskilt bör övervägas är om det är lämpligt med företrädare
för det allmänna i Advokatsamfundets disciplinnämnd och i andra
samfundsorgan.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
advokatverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1978

CURT BOSTRÖM (s)