om översyn av landshövdingsämbetet
Motion 1977/78:280 av Börje Nilsson
15
Motion
1977/78:280
av Börje Nilsson
om översyn av landshövdingsämbetet
Landshövdingsämbetet har mycket gamla anor.
En indelning i landet i offentliga förvaltningsområden skedde första
gången genom 1634 års regeringsform. Dessa områden kallades hövdingedömen.
Benämni ngen län är av senare datum. Beträffande varje län skulle det
finnas en landshövding med en bokhållare och en handskrivare till sin hjälp.
Landshövdingens kompetensområde var så avgränsat att han utgjorde en
ämbetsman med uppgifter endast inom civilförvaltningens område. År 1635
tillkom den första allmänna landshövdinginstruktionen i den meningen att
den var likalydande för samtliga landshövdingar. Instruktionen kan anses
vara ett led i strävandena att centralisera förvaltningsmakten till konungen,
eller senare till riksstyrelsen, de fem kollegierna. Landshövdingen blev i
egenskap av konungens ställföreträdare i länet hans befallningshavande och
kollegiernas exekutiva organ.
Landshövdingsämbetet har förblivit tämligen oförändrat under åren trots
att länsstyrelsen har tillförts en rad nya uppgifter på bl. a. samhällsplaneringens
och miljövårdens områden. Länsstyrelsens uppgifter är numera till
viss del av politisk art. Detta har medfört att länsstyrelsen sedan några år
tillbaka leds av en särskilt utsedd styrelse, som består av representanter från
politiska partier och arbetsmarknadens parter. Landshövdingen är ordförande
i länsstyrelsen liksom i flera länsnämnder.
Landshövdingsämbetet står inte vidare väl i överensstämmelse med
demokratins principer. Rekryteringen sker inte sällan bland högre ämbetsmän
inom den centrala statsförvaltningen, vilket måste starkt ifrågasättas
genom att landshövdingen har att fatta rent politiska beslut. Tillsättningen
sker oftast i anslutning till omplaceringar inom regeringen, departementen
och statliga verk. Det sker inte efter några bestämda regler. Den person som
vid tillfället är aktuell som landshövding placeras i det län som just då är
ledigt. I många fall saknar landshövdingarna djupare förankring inom det län
de tillsätts i eller någon större kännedom om länets problem. Detta har också i
något fall lett till konflikter inom länet. Tillsättningar haräven skett vid alltför
hög ålder, vilket har gjort det svårt för vederbörande att hinna uträtta något
väsentligt för länet, speciellt då landshövdingen saknat tidigare kännedom
om sitt län.
Titeln landshövding, som brukades redan i slutet av 1580-talet, är i dag
ingen adekvat benämning på befattningen. Även de yttre formerna kring
tjänsten, såsom boendet, representationen och tjänstebil med chaufför,
påminner om förhållanden från ett gammalt privilegiesamhälle. Av vilken
Mot. 1977/78:280
16
anledning skall staten hålla fri bostad till landshövdingen? Landshövdingsämbetet
har i mycket hög grad formats i en tid då landshövdingen var att
betrakta som konungens vikarie och officiellt kallades för konungens
befallningsha vande.
Det finns grundad anledning att landshövdingsämbetet ses över och
anpassas till dagens samhälle. Ett system med opolitiska ämbetsmän som
landshövdingar kan inte vara riktigt i dagens läge med folkvalda representanter
i styrelserna. Genom att landshövdingen har att ta ställning i rent
politiska frågor bör befattningen också betraktas som ett politiskt uppdrag.
Det kan övervägas om inte uppdraget som landshövding bör följa regeringens
sammansättning. Han har att på länsplanet företräda regeringen men bör
samtidigt vara länets ombud gentemot den centrala statsmakten. En av
förutsättningarna för tjänsten måste vara att han är väl förtrogen med länets
förhållanden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landshövdingsämbetet
i syfte att anpassa uppdraget till dagens samhälle i
enlighet med vad som anges i motionen.
Stockholm den 11 januari 1978
BÖRJE NILSSON (s)
GOTAB 57275 Stockholm 1978
