om översyn av det bostadspolitiska regelområdet

Motion 1976/77:550 av herr Danell

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion
1976/77:550
av herr Danell

om översyn av det bostadspolitiska regelområdet

Bostadsbyråkratin i Sverige är välkänd och avskydd men finns där ändå
- ständigt mer omfattande. Massmedia ger då och då avskräckande exempel
på hur enskilda människor får lida för obegripliga krav framförda i någon
normsamling. Men också alla som är verksamma i kommuner och i byggbranschen
är väl medvetna om bostadsbyråkratins existens.

Naturligtvis är de många - i något sammanhang uppskattade till 17 000
st. - reglerna inte ursprungligen tillkomna för att ställa till elände för bostadsbyggandet.
I själva verket har de en gång kommit till i syfte att ti llgodoseden
svagare parten - konsumenten - på marknaden men också ge producenterna
något att hålla sig till. Problemet är bara att alla normer, regler,
anvisningar och föreskrifter till slut vuxit till en sådan omfattning att ansträngningar
för konsumentens bästa fått en bumerangeffekt, eftersom
mängden av regler m. m. minskar möjligheten att erbjuda konsumenten
den bostad hon vill ha. Regelkomplexet kan i dag sägas vara skulden till
att:

Byggföretagen tvinas bygga upp en dyr apparat för att följa alla nya regler,
tillämpningsföreskrifter m. m. Konsumenten tvingas att betala den byråkratin.

Den enskilda ombyggaren eller nybyggaren möts av ett myller av regler
som det krävs professionell expertis att reda ut för att man skall få nödvändig
vägledning som tillgodoser myndigheternas krav och ger bästa lån. Konsumenten
tvingas betala den vägledningen.

Myndigheterna lyckas aldrig ”komma ifatt” sin ständigt stegrande ambition
att hitta på nya regler. Tjänstemän som hittar på nya regler tvingar
fram nya tjänstemän, som måste se efter att reglerna efterlevs och når ut
till kommuner, producenter m. fl. Gamla regler ligger kvar och glöms bort
av myndigheten men kan ställa till förtret på fältet. Den växande och för
konsumenten alltmer hotande byråkratin kostar skattebetalarna väldiga belopp.
Miljardbelopp har nämnts.

Bostadsbyråkratin är inte populär. Den enskilde byggaren men också storbyggaren
opponerar sig. Kooperationen men också privata bostadsproducenter
opponerar sig. Kommunala myndigheter uppvaktar. Den förra oppositionen
motionerade, och de senaste åren tvingades också den gamla
regeringen inse verkligheten. Den nya regeringen har lovat krafttag mot

Mot. 1976/77:550

5

byråkrati. Av alla medborgare, politiker och myndigheter är det egentligen
bara planverket och bostadsstyrelsen som inte verkar engagerade i debatten
om bostadsbyråkratin. Förmodligen beror detta på deras arbetsbörda inför
alla normer och regler som skall hittas på, bevakas, skrivas om och efterlevas.

Det behövs inte långa studier i Svensk byggnorm (SBN) från planverket
eller i Bostadsstyrelsens anvisningar för att man skall förstå problemens
vidd. I de sistnämnda anvisningarna vid exempelvis uppgifter om bestämning
av lånestorlek tvingas man in i följande resonemang om var gränsen
mellan kök och kokvrå går:

Lägenhet med kök skiljes från lägenhet med kokvrå av summan av inredningslängden
för matlagning (utan spis) och städskåpets bredd. I kök
skall inredningslängden vara minst 4,8 m i lägenhet med minst två rum
och eljest minst 3,9 m och i kokvrå minst 2,9 m. Är inredningslängden
mindre eller är inredningen ej uppställd i avskilt fönsterförsett utrymme
skall lägenheten anses vara försedd med kokskåp .

Bostadsstyrelsen lämnar inga uppgifter utan låter läsaren veta hur man
mäter de angivna måtten:

Vid vinkeluppställning mätes längden vid fri framkant av underskåp.
Har hörnet lätt åtkomliga bänkytor ökas det uppmätta måttet med 0,4 m
för varje sådant innerhörn.

På detta sätt skapar naturligtvis anvisningarna en intressaht debatt om
hur mycket dessa regler är en myndighets konstruerade konsumentbehov
och vad är egentligen konsumentens verkliga önskemål? Bör det inte finnas
några gränser för detaljreglering?

Den ovannämnda SBN har förutom de nyssnämnda anvisningarnas detaljrikedom
också lyckats med att varva föreskrifter och icke tvingande
råd och anvisningar på ett sätt att det nästan är byggnadsnämnderna förlåtet
att i vissa fall blanda ihop dem. Att så sker i mycket stor utsträckning
har också visats i otaliga artiklar m. m. SBN innehåller regler som är till
ytterlighet både allmänna och detaljerade. Således föreskrivs att ”rum i bostadslägenhet
förläggs så att de får ett lämpligt inbördes sammanhang med
hänsyn till bostadens funktion och skötsel”. Vidare föreskrivs att ”lägenhet
skall om möjligt orienteras mot soligt väderstreck samt kunna nås av direkt
solljus i erforderlig utsträckning”. Att rummen skall vara ”väl möblerbara
för sitt ändamål” är ett annat krav liksom att bostäder skall förses med
både ”erforderliga” och ”lämpligt placerade” anslutningsdon förelbelysning.
Att våra myndigheter tar väl hand om oss framgår av kravet att ”entréområde
skall innehålla väl solbelyst friyta som är tillräckligt stor och lämpligt utformad
för yngre förskolbarns lek och för vuxnas vila och avkoppling”. Man
vänder sig således inte till barn eller förskolbarn utan framför allt till ”yngre”
förskolbarn.

Detaljrikedomen i SBN lämnar inget övrigt att önska. Således föreskrivs
att vardagsrum i lägenhet måste vara minst 3,6 m brett. Har man lyckats

Mot. 1976/77:550

6

placera ett fönster på långsidan tolereras dock 3,4 m. Tolerans visas också
av SBN när det gäller vardagsrummets yta där det egentligen krävs 20 m2
för lägenhet om 2RK eller större. Har man dock en ”större matplats” i

köket räcker det med 18 m2. Naturligtvis gäller detta inte om lägenheten

är större än 3 1/2RK.

Den stackars tjänsteman som tvingats promenera runt och skriva ned
anvisningar om hur man bör kunna ta sig runt i en lägenhet har nog kostat
statsverket stora summor. SBN har dock kommit fram till följande:

I lägenhet mindre än 2RK godtas att sovrum eller kök/kokvrå nås över
vardagsrum.

I lägenhet om 2RK godtas att sovrum nås över kök, om det även kan
nås över vardagsrum.

I lägenhet om 2 1 /2RK eller större godtas att ett sovrum nås enbart över
kök. Om andra väsentliga fördelar kan vinnas godtas att ett sovrum kan
nås över kök och ett annat över vardagsrum.

1 lägenhet om 4RK eller större godtas att ett sovrum nås enbart över

vardagsrum eller meränett sovrum om man från dessa kan nåett hygienutrymme
utan att passera vardagsrummet.

Hur man skall förfara vid hus med loftgång som dessutom ”fördjupats
till uterum” måste utelämnas i motionen av utrymmesskäl.

För att konsumenten skall fä den valfrihet som borde vara självklar krävs
förnyelse och fantasi hos producenter och myndigheter. Det är uppenbart
att sådana bestämmelser som refererats i motionen inte skapar ett klimat
för en sådan utveckling utan snarare konserverar bostadsbyggandet och dess

projektering. Skälen är många till att regeringen snarast bör tillsätta en liten

arbetsgrupp - fristående från berörda ämbetsverk men med representation
från byggproducenter och kommunala myndigheter med olika erfarenheter
- för att denna skall skärskåda befintliga bostadsregler (SBN, Bostadsstyrelsens
anvisningar, lokala och regionala regelkomplex m. m.) i syfte att
fä dessa lättillgängliga och mindre omfångsrika.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det bostadspolitiska
regelområdet.

Stockholm den 21 januari 1977

GEORG DANELL(m)