om öppna landskap

Motion 1987/88:Jo793 av Leo Persson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo793

av Leo Persson m. fl. (s)
om öppna landskap

Effektivisering och rationalisering inom det svenska jordbruket har inneburit
att många jordbruksenheter främst i skogsbygderna slagits ut. Följden
har på många ställen blivit igenbuskning. Även plantering av skog förekommer.
Denna utveckling går förmodligen inte att stoppa men den måste
vara möjlig att begränsa. Om inget radikalt görs kan man befara att denna
för landskapsbilden mycket negativa utveckling förmodligen fortsätter både
på flera ställen och i ökad takt.

I skogslänen är landskapsbilden snabbt på väg att förändras. I bl. a. norra
Dalarna, liksom i Siljansområdet, pågår en hotande igenbuskning. Det som
gör detta speciellt allvarligt är att dessa områden också är landskapets mest
frekventerade turistområden, vilka kan bli mindre attraktiva om det gamla
vackra kulturlandskapet förändras.

En orsak till denna utveckling är att medelåldern på brukarna i skogsbygderna
är mycket hög. En annan orsak är att vi har överproduktion av de
livsmedel som är lämpliga att producera på denna typ av jordbruksmark.

Under senare år har kvaliteten på livsmedel som produceras, på den mat
vi äter kommit alltmer i blickpunkten. Denna aspekt borde också tas med
när riktlinjer för framtida jordbrukspolitik dras upp.

Stödregler och även lagstiftning borde ses över och ges en inriktning som
innebär att landskapsbilden bevaras även i framtiden. Stöd baserat på areal
borde prövas i nya former och i vidgad omfattning.

Andra sätt kan vara att övergå till arealbaserade miljöbidrag. Också
förändringar i lagstiftningen m. m. kan vara nödvändiga.

En omläggning av stödsystemet bör vara möjlig att göra utan att det leder
till större kostnader. Totaleffekten kan t. o. m. bli ekonomiskt fördelaktig.

I dag hamnar större delen av stödpengarna på de bästa gårdarna och
leder till å ena sidan koncentration och överproduktion, å andra sidan till
igenväxning och en radikalt förändrad landskapsbild som ingen önskar. All
jordbruksmark i skogsbygderna kan inte bevaras men det måste vara lämpligt
att bevara en för miljön viktig del. Alternativet är att även annan
verksamhet, som exempelvis turism, kommer i farozonen.

Det finns hos naturvårdsverket en verksamhet, (NOLA-projektet) som
syftar till åtgärder i odlingslandskapet. Det har pågått småskaligt under
åren 1986-1987. Regeringen avser att verksamheten skall fortsätta även
1988 men då inriktas till jordbruksföretag för att bevara ett urval av värdefulla
ängs- och hagmarker. Detta arbete bedrivs i samråd med riksantikvarieämbetet.
Verksamheten bör enligt vår uppfattning utökas och omfatta
även åtgärder i syfte att bibehålla öppna landskap för rent turistiska ändamål.

Även befintliga stöd typ IKS skulle mera kunna aktiveras inom stödområdena
för landskapsvårdande projekt tillsammans med jordbruk, jordägande
sockenmän etc.

Något måste göras nu för att återskapa framtidstron hos de människor
som finns i glesbygden och hos dem som arbetar inom jordbruksnäringen.
Detta är mer än en jordbrukspolitisk fråga. Småbrukaren som landskapsvårdare
är både en regional- och kulturpolitisk fråga och sammanhänger
också med intentionerna i ”Landsbygd-90-kampanjen”.

Regeringen har nyligen tillkallat en särskild regionalpolitisk utredning.
När det gäller de i denna motion berörda aspekterna av glesbygdsproblemet
är direktiven, enligt vår bedömning, alltför vaga. Det är angeläget att de
understryks och att kommitténs arbete kommer att ägna dem tillbörlig
uppmärksamhet.

Detsamma kan sägas om turismen. I glesbygder kan den vara en huvudnäring
eller en binäring som kombineras med annan verksamhet. Det är
därför angeläget att turismen behandlas likvärdigt med de övriga sakområden
som anges i kommittédirektiven.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öppna landskapets betydelse för turistnäringens
utveckling.

Stockholm den 25 januari 1988
Leo Persson (s)

Ove Karlsson (s) Bo Södersten (s)

Inger Hestvik (s) Iréne Vestlund (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Mot. 1987/88
Jo793

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo792-798

3