om ökad säkerhet vid handhavande av metanol m. m.

Motion 1977/78:296 av Knut Wachtmeister

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1977/78:296

av Knut Wachtmeister

om ökad säkerhet vid handhavande av metanol m. m.

Under det gångna året har flera allvarliga fall av metanolförgiftning
inträffat, ett par av dem med dödlig utgång. Det är absolut nödvändigt att
vidta åtgärder för att om möjligt förebygga upprepanden.

Metanol (träsprit) har stor teknisk användning som lösningsmedel och
råvara för vissa produkter. Som exempel på dess kommersiella betydelse kan
nämnas att forskning pågår för att kunna ersätta bensin med metanol.
Metanol ger vid förtäring i små doser (10-15 g) samma symptom som vanlig
alkohol (etanol). Bestående synnedsättning kan inträffa sedan själva berusningssymtomen
har försvunnit. Redan en något större dos (20-50 g) kan ge
mycket svåra förgiftningar med blindhet, kramper och hjärtsvaghet och kan
slutligen leda till döden.

Metanolen förekommer i en rad produkter såsom T-sprit, K-sprit och vissa
bilvårdsmedel som exempelvis spolarvätska. T-sprit och K-sprit innehåller
95 % etanol och 5 % metanol, medan spolarvätska kan innehålla 60 % eller
mer metanol. Den tekniska spriten är råsprit ur vilken det är ekonomiskt
omöjligt att avlägsna metanolen. För att förhindra förtäring tillsätts illasmakande
ämnen. Genom att filtrera vätskan genom aktivt kol eller t. o. m.
genom hjälp av en vanlig brödlimpa kan en del av denna tillsats avlägsnas.
Genom denna filtrering avlägsnas emellertid inte den livsfarliga metanolen.
Därmed är illasmakande tillsatsmedel inget effektivt sätt att hindra förtäring
utan kan tvärtom vara en fara därför att människor ofta tror att det är de
farliga ämnena som de filtrerar bort. Huruvida det går att tillsätta kräkmedel
som inte går att filtrera bort borde undersökas.

Ett annat problem är märkningen. På T-spritflaskorna står det angivet att
innehållet är farligt att förtära, men den låga metanolhalten i förening med
hög halt av etanol gör vätskan relativt ofarlig vid förtäring vid enstaka
tillfällen. En missbrukare som upptäcker detta och vid ett annat tillfälle får tag
i exempelvis en flaska spolarvätska kan då uppfatta varningstexten på den
flaskan som överdriven.

Av det ovanstående framgår att problemen kring metanolen och dess
handhavande är omfattande. Om man inte vill gå så drastiskt till väga som att
helt förbjuda motorvätskor som innehåller metanol, kan man tänka sig
åtgärder som kan vidtas utöver vad som tidigare här angivits för att förebygga
missbruk av metanol:

1) Ett vidgat nät av systembutiker skulle speciellt i glesbygder troligtvis

minska benägenheten att använda farligare berusningsmedel.

1* Riksdagen 1977/78. 3 sami Nr 294-301

Mot. 1977/78:296

4

2) En viss minsta försäljningskvantitet skulle kunna minska åtkomligheten
för missbrukare.

3) Omklassificering av de farligaste vätskorna från ”vådliga ämnen” till
”gift”.

4) Skärpta förvaringsbestämmelser.

5) Skärpta regler för tillverkarna så att minsta möjliga andel metanol
förekommer i produkterna.

6) Eventuellt förbud mot vissa metanolprodukters försäljning i form av
självbetjäning. I vart fall borde större krav då ställas på märkning av
produkterna.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor trädde i kraft den 1 juli 1973, och
ganom lagen upphävdes giftförordningen (1962:702), bekämpningsmedelförordningen
(1962:703) samt PCB-lagen (1971:385).

Ehuru lagstiftningen sålunda är av relativt sent datum, kan det likväl vara
påkallat att med anledning av de nyligen inträffade förgiftningsfallen
undersöka vilka möjligheter till åtgärder som finns för att garantera en större
säkerhet vid handhavande av metanol och andra likvärdiga vätskor. Enligt
min uppfattning borde en sådan undersökning kunna utföras inom socialdepartementet.

Med stöd av vad som ovan framförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning syftande till större
säkerhet vid handhavande av metanol och andra likvärdiga
vätskor.

Stockholm den 13 januari 1978

KNUT WACHTMEISTER (m)