om ökad preventivmedelsforskning

Motion 1977/78:883 av Eva Hjelmström m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1977/78:883

av Eva Hjelmström m. fl.
om ökad preventivmedelsforskning

De nyare preventivmedel eller kontraceptiva medel som kommit under
1960- och 1970-talen har inneburit mycket positivt. Kvinnan har därmed fått
större rätt till sin egen kropp, men de medlen har också inneburit att oönskade
graviditeter förhindrats och att därmed varje barns rätt att vara önskat
tryggats. Antalet aborter har under det senaste året gått ner.

Samtidigt är det emellertid uppenbart att alltför litet är känt om medlens
verkningar på längre sikt och att alltför litet forskning pågår för utvecklandet
av helt ofarliga preventivmedel för såväl kvinnor som män. Den forskning
som i dag pågår är nästan uteslutande inriktad på kvinnorna; beträffande
männens möjligheter att använda kontraceptiva metoder pågår endast en viss
grundforskning.

Statistik över antalet kvinnor som använder p-piller och spiral saknas.
Enligt vissa beräkningar skulle p-piller användas av omkring 30 % av
kvinnorna i fertil ålder (14-44 år). Beräkningarna, som grundar sig på
uppgifter om tillverkning och import av p-piller, är emellertid osäkra. Mellan
15 och 20 % av kvinnorna i fertil ålder använder sig av spiral. Även här är
siffrorna osäkra. Sammantaget innebär detta att snart varannan svensk
kvinna i de aktuella åldrama använder sig av endera p-piller eller spiral. Vissa
biverkningar har klarlagts, men ännu är alltför litet känt om effekterna på
längre sikt.

Ett samband mellan p-pillerförbrukning och tromboemboli samt leverpåverkan
finns klarlagt sedan länge, däremot vet man inte hur detta samband är
sammansatt. Vidare har under senare år en ökning av antalet amenorréfall
eller utebliven menstruation noterats.

Rapporteringen av biverkningar är dock osäker, och allteftersom en
biverkan blir känd minskar anmälningsfrekvensen. Många negativa effekter
registreras över huvud taget inte alls eller endast i ringa omfattning. Dit hör
exempelvis psykisk påverkan av skilda slag, depressioner m. m. Under de
allra senaste åren har dessutom hävdats vikten av en kartläggning av
biverkningar som har betydelse på längre sikt. Man har därvid pekat på
viktökningen och dess effekter, på ämnesomsättningsrubbningar (metaboliska
rubbningar), på förekomsten av högt blodtryck (hypertoni). Också
beträffande spiralerna har risker framkommit. Menstruationsblödningarna
ökar kraftigt, vilket bl. a. kan leda till anemi eller järnbrist. Frekvensen av
sepsis, infektioner av skilda slag, ökar liksom risken för utomkvedshavandeskap.

Självfallet måste ovan relaterade biverkningar ställas i relation till de risker

Mot. 1977/78:883

13

en oönskad graviditet eller abort i sig medför, vartill kommer det positiva i
den trygghet medlen innebär för kvinnorna genom att de ger dem en större
möjlighet att själva bestämma över sin kropp. Att säkrare metoder för
kontraception utvecklats är alltså bra, men mer resurser krävs för att kunna
garantera också deras ofarlighet och för utvecklandet av nya preventivmedel
för såväl kvinnor som män. Detta är också nödvändigt av det skälet att många
kvinnor inte kan använda sig av de vanligaste preventivmedlen. Statistik
över hur många saknas emellertid också.

En ökad forskning och en grundligare medicinsk undersökning vid
förskrivningen av preventivmedlen p-piller och spiral är alltså nödvändiga.
Nuvarande rutinmässiga kontroller är helt otillräckliga för att kunna avgöra
risken för negativa återverkningar för kvinnan.

Från medicinska forskningsrådet har för budgetåret 1977/78 utdelats
anslag om endast 2 295 000 kr. till sådana forskningsprojekt som direkt eller
indirekt kan hänföras till preventivmedelsforskning. Anslagen är fördelade
på tre huvudområden, nämligen 1) fortplantningens endokrinologi 295 000
kr., 2) reproduktionsforskning 1 035 000 kr. samt 3) projekt som indirekt kan
hänföras till preventivmedelsforskning, däribland specialprojekt rörande
prostaglandiner 1 000 000 kr.

Också internationellt förekommer självfallet forskning inom detta område
på olika nivåer och inom olika vetenskapliga discipliner. Någon egentlig
sammanställning över vilken forskning som pågår vare sig i Sverige eller
internationellt finns emellertid inte, ej heller någon samordning vare sig i
Sverige eller med den internationella forskningen. Forskningen kring
preventivmedel kan ses som ett nätverk, där forskarna huvudsakligen håller
sig underrättade endast om vad som pågår inom det egna avgränsade
området. Många projekt har inte heller kunnat genomföras på grund av brist
på resurser.

Med hänvisning till det anförda föreslås*

1. att riksdagen beslutar att under anslaget D35 Medicinska
forskningsrådet uppta ytterligare 5 milj. kr. avsedda att utgå för
preventivmedelsforskning,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om en utredning
angående samordningen av den medicinska forskningen.

Stockholm den 24 januari 1978
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

INGA LANTZ (vpk) LARS-OVE HAGBERG (vpk)

TORE CLAESON (vpk)

* Se även motion 1977/78:884.