om ökad inplantering av ålyngel i Östersjön.

Motion 1972:734 av herr Hedin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:734

9

Nr 734

av herr Hedin m. fl.

om ökad inplantering av ålyngel i Östersjön.

För yrkesfisket i Östersjön spelar ålfisket en betydande roll. Saltsjöfisket
efter ål — huvudsakligen i Östersjön — redovisas i statistisk årsbok till
mellan 1 130 och 1 975 ton till ett fångstvärde av mellan 12,3 och 17,1
miljoner kronor mellan åren 1966 och 1970. Det högsta värdet
representerar 1966 och det lägsta 1970. Uppgifter för 1971 saknas ännu.
Troligen kommer en något högre siffra än 1970 att kunna redovisas. En
nedåtgående trend är dock tydlig trots att ålfisket efter t. ex. ostkusten
intensifierats och rationaliserats i betydande utsträckning under senare
år. Vid ostkusten är de statistiskt redovisade fångsterna av ål lägre nu än
för ca 25 år sedan. År 1946 fångades t. ex. 738 ton och år 1967 703 ton.
Högsta fångsten mellan nämnda år erhölls 1959 då 977 ton landades.

Bland yrkesfiskarna råder stark oro för denna utveckling och stort
intresse för att åtgärder vidtages som kan öka ålfiskets avkastning. Inom
fiskeristyrelsen har sedan lång tid viss forsknings- och försöksverksamhet
bedrivits, och på förslag av yrkesfiskets organisationer har under de
senaste åren en särskild kommitté tillsatts med representanter för dessa.
Undersökningar pågår för att utröna om föroreningarna av kustvattnen
har någon negativ inverkan pä invandringen av ålyngel från Västerhavet.
Försök från Hanöbukten utvisar tämligen klart att ålen i vart fall tycks
undvika den mest förorenade delen. Det torde dock ta mycket lång tid i
anspråk för att med säkerhet kunna bedöma vilken påverkan ålinvandringen
får av t. ex. föroreningarna i Öresund.

I åtskilliga insjöar där den tidigare uppgången av ålyngel i olika
vattendrag hindrats eller minskat till följd av dammanläggningar, föroreningar
och andra hinder har med mycket goda resultat inplantering av
ålyngel skett under lång tid. Vid kusten har däremot hitintills ej skett
någon sådan utsättning trots att allt talar för att det skulle vara till stor
fördel för yrkesfisket av ål efter hela Östersjökusten. För enskilda eller
grupper av yrkesfiskare ter det sig emellertid mycket vanskligt att kosta
på sådan inplantering då det är mycket ovisst om utsättningen kommer
just dessa fiskare till godo.

Mycket talar för att den minskning i åltillgången som konstaterats
under senare år är en följd av samhällets utbyggnad, genom föroreningar
av skilda slag och till följd av olika hinder i vattendrag som tidigare
begagnades för uppgång i insjöarna och återgång därifrån till havet för
vidare återvandring efter Östersjökusten och ut i Västerhavet och
slutligen Atlanten. Det borde därför vara rimligt att samhället bidrog till
utsättande av ålyngel efter Östersjökusten, i synnerhet innan säkra
uppgifter kan erhållas om resultatet av en sådan utsättning. Att den

Mot. 1972:734

10

kommer att positivt påverka ålfisket i sin helhet torde vara ställt utom
allt tvivel. Vilka delar av kusten som får den största nyttan av en sådan
utsättning är dock ovisst.

Fiskeristyreisen har för sin verksamhet med ålfrågan under budgetåret
1970/71 erhållit bidrag med 30 000 kr. av s. k. 2:10-medel och 30 000
kr. från anslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen. Det förstnämnda
anslaget är avsett för märkningsförsök m. m. och det senare för
utsättning av 2 ton ålyngel med huvuddelen i Norrbotten och mindre del
i Västerbotten. Utsättningen var planlagd till hösten 1971 men har till
följd av svårigheten att få tag på tillräcklig mängd ålyngel vid Västkusten
uppskjutits till våren 1972.

Det skulle vara synnerligen värdefullt att utöka denna utsättning också
till andra delar av ostkusten, i Svealand och Götaland. Självfallet måste
utsättningen följas upp med märkningar och övriga åtgärder för kontroll
av effekten. Utöver från Västkusten torde det vara möjligt att erhålla
ålyngel från bl. a. Norge genom den uppsamling där som Södra Sveriges
fiskeriförening i Aneboda påbörjade förra året.

Vi vill sålunda föreslå att riksdagen uttalar att erforderliga medel —
förslagsvis 30 000 kronor — av till Kungl. Maj:ts disposition stående
medel under anslagsposten E 3 i jordbrukshuvudtiteln ställes till fiskeristyrelsens
förfogande för en utökad utsättning av ålyngel efter ostkusten
under år 1972.

Med stöd av vad vi här anfört hemställes

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t tillkänna vad i
motionen anförts om utökad ålyngelinplantering i Östersjön.

Stockholm den 25 januari 1972

CARL-ER1C HEDIN (m)

CLAES ELMSTEDT (c)

N. YNGVE NILSSON (m)
i Trobro

ERIC KRONMARK (m)

HELGE KARLSSON (s)
i Ronneby

OLLE WESTBERG (fp)
i Ljusdal