om ökad gallring inom det svenska skogsbruket

Motion 1987/88:Jo310 av Axel Andersson och Sven Lundberg (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo310

av Axel Andersson och Sven Lundberg (s)
om ökad gallring inom det svenska skogsbruket

Skogsnäringen har den överlägset största nettoexporten av alla näringar i
Sverige och drar in mer pengar till riket än t. ex. bilindustrin. 1986 var
nettoexporten för skogsnäringen 41 miljarder kronor, medan den för bilindustrin
var 19 miljarder kronor.

Skogsnäringen svarar för en betydande del av sysselsättningen i Sverige,
ofta inom områden där alternativ sysselsättning saknas. Totalt för riket
sysselsätts ca 230 000 personer inom skogsnäringen, varav 17 — 18 000 i
Gävleborgs län och 16 000 personer i Västernorrlands län.

Skogsavverkningen i Sverige har under en följd av år varit alltför låg
inom privatskogsbruket. Storskogsbruket har tvingats kompensera detta
genom periodvis mycket hårda avverkningar av egen skog, ett förhållande
som inte kommer att kunna fortsätta. Domänverket och flera skogsbolag
har signalerat att man måste sänka sin egen avverkningsnivå.

I Gävleborgs län avverkades under 1986 ca 5 milj. m3sk, medan den
långsiktiga möjliga avverkningen är cirka 6 milj. m3sk. 1 Västernorrlands
län avverkades 4,8 milj. m3sk av möjliga 6,2. På riksnivå var avverkningen
1986 cirka 65 milj. m3sk medan den långsiktigt möjliga avverkningen är 75
milj. m3sk. Samtidigt sattes under 1986 nytt importrekord. Nettoimporten
till Sverige var det året ca 6,5 milj. m3sk, för att i fjol stiga till ca 7 milj. m3sk.
Virkesimport sker i dag från länder som Chile, Canada, USA, Portugal,
Östtyskland, Polen, Danmark, Finland och Sovjetunionen.

Den låga avverkningen inom privatskogsbruket leder till virkesbrist och
import. 1 sin tur leder detta till minskad sysselsättning och sänkt levnadsstandard.
I Gävleborgs och Västernorrlands län har nedläggning av flera
större och mindre industrier skett.

Vi tror inte på att en intensifierad rådgivning är tillräcklig för att höja
gallringsuttaget i den svenska skogen till en acceptabel och riktig nivå.

Den största bromsklossen mot ökad gallring i det svenska skogsbruket
menar vi återfinns i tillämpningsföreskrifterna till gallringsparagrafen i
skogsvårdslagen. 1 dag är dessa utformade så, att gallringsskyldigheten blivit
verkningslös. Enligt föreskrifterna inträder gallringsplikten först vid
den s. k. självgallringsgränsen, dvs. då ett skogsområde är så tätt att de
klenaste träden självdör av trängsel. En ändamålsenlig och biologiskt riktig
gallring bör ske betydligt tidigare än så.

I Gävleborgs län gallrades under perioden 1983 — 1986 totalt ca 17 000

ha/år, medan det verkliga gallringsbehovet var nästan det dubbla eller Mot. 1987/88

32 000 ha/år. I Västernorrlands län gallrades under perioden 10000 ha/år; Jo310

behovet var 33 000 ha/år. Siffror som talar för sig själv.

Det är framför allt den yngre skogen som är i behov av gallring. Om hela
den aktuella arealen hade gallrats som den skulle, hade det i Gävleborg
betytt ett välkommet tillskott av ca 1,0 milj. m5sk/år och i Västernorrland ca
1,5 milj. m3sk/år. Samtidigt hade kvarlämnade träd givits gynnsammare
förutsättningar att växa ut till värdefullt sågtimmer.

Att få till stånd en ökad gallring i det svenska skogsbruket är ett måste,
om virkesförsörjningen i Sverige skall fungera.

Enligt vår mening bör gallringsskyldigheten skärpas genom en komplettering
av skogsvårdsförordningen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att åstadkomma en ökning av gallringarna
inom det svenska skogsbruket.

Stockholm den 26 januari 1988

Axel Andersson (s) Sven Lundberg (s)

Svenskt Tryck Stockholm 1988

16