om offentlig granskning av boutredningsmannaarvoden.

Motion 1974:389 av herr Börjesson i Falköping

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:389

5

Nr 389

av herr Börjesson i Falköping

om offentlig granskning av boutredningsmannaarvoden.

Den som är delägare i ett dödsbo har möjligheter att begära rättens
prövning i talan bl. a. mot boutredningsmannens arvode. Därest någon i
ett dödsbo finner att det arvode som vederbörande förrättningsman —
boutredningsman — har fastställt är oskäligt i förhållande till förvaltningens
omfattning och det arbete som är nedlagt, får — om ej frivillig
reducering sker — dödsbodelägaren dra frågan om arvodets skälighet inför
domstol.

I 19 kap. 19 § ärvdabalken stadgas följande:

Om talan i boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman äi
stadgat. Klandertalan må föras av envar delägare. Den som anställt
klandertalan är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden,
i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit
boet till godo.

Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom
ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan
gottgörelse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro
flera betalningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en.

Dock skall enligt 18 kap. 9 § handelsbaden talan mot sysslomans
förvaltning väckas inom ett år från det sysslomannen blivit skild från
uppdraget och avgett redovisning.

Några föreskrifter till ledning för boutredningsarvodets bestämmande
ges inte i lagen. Boutredningsman har att tillgodoräkna sig det belopp,
som han själv finner skäligt och av omständigheterna påkallat, och den
som ej åtnöjes med boutredningsmannens egen beräkning får som jag
tidigare anfört hänskjuta frågan till rättens prövning. Rätten kan jämka
oskäligt boutredningsarvode enligt allmänna avtalsrättsliga regler. Även
om en delägare i ett dödsbo anser att det arvode som boutredningsmannen
tillgodoräknat sig är oskäligt drar han sig i de flesta fall för att gå till
rätten för bedömning av arvodets skälighet. Det kan t. ex. vara personliga
känsloskäl till den avlidne som avhåller vederbörande att ställa arvodesanspråken
under rättens prövning.

Det har förekommit och förekommer att boutredare presenterar
arvodesanspråk, vars skälighet kan ifrågasättas. Exempel på oskäliga
arvoden kan anföras. Jag skall bara angiva ett. En boutredningsman
tillgodogjorde sig ett arvode om 21 000 kronor för en boutredning, där
arvodet inte borde ha överstigit 5 000 kronor. Ej heller kan det vara
riktigt att, som ibland förekommer, bouppteckningsarvodet skall vara
avhängigt av boets behållning. Boets behållning är icke avgörande för den
arbetsinsats som bouppteckning och boutredning utgör.

Mot. 1974:389

6

Enligt min mening skulle det vara möjligt för den dödsbodelägare, som
anser att boutredningsmannen tillgodoräknat sig oskäligt arvode för
utfört arbete, att få dessa ersättningsanspråk vederbörligen granskade,
exempelvis på samma sätt som sker när det gäller advokaträkningar, som
på begäran kan kontrolleras av Advokatsamfundet. Samfundet tar efter
anmälan ställning till huruvida arvodet är skäligt eller ej.

Det borde vara möjligt att den som vill klaga över begärda arvode i ett
dödsbo skulle ha möjligheter att vända sig till exempelvis Domstolsväsendets
organisationsnämnd eller någon annan myndighet för att få en
opartisk bedömning av arvodesfrågan. Om det framkommit att begärda
arvode är oskäligt, tillkommer det givetvis vederbörande dödsbodelägare
att gå till rätten för att begära jämkning av arvodet. Vederbörande får en
bättre grund för sin begäran om jämkning, om en opartisk nämnd
dessförinnan har avgivit sitt utlåtande.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag
till en granskningsmyndighet dit berörda kan vända sig för
bedömning av skälighet i boutredningsmans arvode m. m.

Stockholm den 24 januari 1974

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping