om odlingslandskapets förändring

Motion 1987/88:Jo796 av Anders Nilsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo796

av Anders Nilsson m.fl. (s)
om odlingslandskapets förändring

Det svenska odlingslandskapet har formats av människan alltsedan djurhållning
och åkerbruk infördes i landet. Odlingslandskapet ger gestalt åt
bygder och landsdelar och är vårt värdefullaste kulturminne. Oersättliga
naturvärden av olika slag finns överallt infogade i landskapet. Förändring av
markanvändningen har under århundraden återspeglat sig i landskapsomvandlingar.
Förändringarna har oftast haft ett lugnt förlopp, ibland har de
haft en snabbare utveckling. Ett exempel på en tidsepok av det sistnämnda
är 1950-talets slut och 1960-talets början när många småjordbruk under en
relativt kort tid lades ned.

I dag står vi inför en ny omvandlingsfas som också kan få ett snabbt
förlopp. Redan före sekelskiftet kan enligt vissa bedömningar i storleksordningen
0,5-1 miljon hektar åkermark vara tagen ur spannmålsproduktion.
Diskussionen om dessa markers alternativa användning har hittills i
stor utsträckning berört den viktiga frågan om produktionsalternativens
nytta och lönsamhet. I mindre grad har landskapsbildens förändring berörts
i denna debatt. Det har saknats en helhetssyn på odlingslandskapets omvandling.

Styrning nödvändig

Av regionala och miljömässiga skäl är det angeläget att bevara det öppna
landskapet också i glesbygden. Därför bör möjligheterna undersökas att
utforma ett stöd för dem som håller landskapet öppet - oberoende av om
det sker genom spannmålsodling, alternativproduktion, djurhållning eller
på annat sätt. Vi har den bestämda åsikten att samhället aktivt måste
medverka i utformningen av det framtida kulturlandskapet.

Detta är en fråga av central betydelse. Det gäller att slå vakt om och
bevara det värdefulla i vårt gemensamma kulturarv och naturmiljö. Hittills
har det varit centrala och självklara mål för kulturminnesvården och naturvårdspolitiken.
Nu måste perspektivet vidgas. Det måste omfatta möjligheter
att påverka det nya kulturlandskap som växer fram. Det får inte
enbart formas utifrån ett företagsekonomiskt lönsamhetstänkande utan
också ges ett innehåll som tillgodoser naturvetenskapliga, sociala och etiska
intressen.

För att nå dessa mål behövs bättre planeringsinstrument samt legala och
ekonomiska styrmedel. Marknadskrafterna kan inte tillåtas att styra utformningen
av det framtida kulturlandskapet.

Aspekterna på kulturmiljön

Vår syn på problemen kring odlingslandskapets förändring stöds av nytt
tänkande inom kulturminnesvården. Från att tidigare varit inriktad på
bevarande av enstaka kulturminnen har synsättet svängt till att omfatta hela
kulturmiljöer.

Vi ser inga skäl att vara främmande för en fortgående utveckling och
omdaning av kulturlandskapet. Det vore ett ohistoriskt synsätt. En naturlig
utgångspunkt för kulturmiljöpolitiken är däremot att försöka slå vakt om
landskapets mångfald, flerfaldiga skiktning och historiska dimension.

För att nå detta mål behöver jord- och skogsbrukspolitiken innehålla
moment av hänsynstagande till kulturmiljövärdena. Det vardagliga produktionslandskapet
bör kunna bevara betydelsefulla kännetecken från ett
traditionellt markutnyttjande - ett öppet landskap, bevarande av de viktiga
övergångszonema mellan åker och skog samt en god byggnadskultur.

Det nya kulturmiljötänkandet innebär att samverkan mellan natur- och
kulturmiljövården bör kunna utvecklas i en fruktbar riktning.

Skaraborgska exempel

I Skaraborgs län kommer kanske upp emot 25 000 hektar att tas ur spannmålsproduktion.
Vi vill inte att detta sker på sådant sätt att de olika särdrag
i landskapet som finns i länets olika delar skadas. Några exempel på detta:

Falbygdens öppna böljande åkerlandskap bör bibehållas intakt. I direkt
anslutning till Västgötabergens sluttningar där ädellövskog av olika arter
dominerar kan vi dock tänka oss att viss skogsodling av dessa trädslag kan
ske som en positiv sak. På de stora slätterna i länets västra jordbruksbygder
vill vi bibehålla intrycket av ett ”oändligt landskap”. Här kan skogsodling
som sker oplanerat på flera små arealer utefter raka skiftesgränser lätt förta
det nämnda intrycket. Planerad odling av t. ex. ek i sammanhängande
områden i anslutning till bebyggelsecentra kan i samma miljö tillföra landskapsbilden
nya värden.

Kommunerna har en nyckelroll

Inflytande i dessa frågor måste läggas nära de människor som direkt berörs.
Därför är kommunernas medverkan viktig. Genom kommunala beslut ges
människor möjligheter att i demokratisk ordning få inflytande över landskapets
utformning.

Naturresurslagen och plan- och bygglagssystemet ger kommunerna den
formella möjligheten till påverkan. Samtidigt tillgodoses genom den planeringsfilosofi
som kommer till uttryck i dessa lagar riksintressen och andra
regionala intressen. Vad som krävs är att kommunerna försörjs med bra
underlag för sina beslut bl. a. från ansvariga statliga organ så att en aktiv
planering blir möjlig och att de genom politiska uttalanden får stöd för sitt
arbete.

Mot. 1987/88

Jo796

8

Nya instrument behövs

Jordbrukets skötsellag och naturvårdspolitikens ersättningssystem är uppbyggda
under den generella förutsättningen att inga större förskjutningar i
markanvändningen kommer i fråga. Dessa instrument är enligt vår mening
inte tillräckliga i dag, utan bör utvecklas. Samtidigt bör de statliga insatserna
ses över och samordnas så att en gemensam syn, åskådliggjord i
kommunernas översiktsplaner, kommer till uttryck i beslut oavsett hur
frågorna hanteras av kommunala eller statliga organ.

Det är dags att från samhällets sida formulera en helhetssyn på det
framtida odlingslandskapets användning och gestaltning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om odlingslandskapets förändring.

Stockholm den 26 januari 1988
Anders Nilsson (s)

Sven-Gösta Signell (s) Birgitta Johansson (s)

Kjell Nordström (s)

Mot. 1987/88

Jo796

9