om obligatorisk begravningsförsäkring
Motion 1975/76:354 av herrar Börjesson i Falköping och Hörberg
13
Motion
1975/76: 354
av herrar Börjesson i Falköping och Hörberg
om obligatorisk begravningsförsäkring
Ersättning för begravningskostnader ingår som bekant inte i det allmänna
försäkringssystemet. Vill man ha sådan försäkring måste den tecknas på
frivillig väg. Vi har tidigare påtalat denna brist i det allmänna försäkringssystemet
och föreslagit obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för
lagen om allmän försäkring. Riksdagen har emellertid inte antagit dessa
förslag utan följt respektive utskotts avstyrkande. Socialförsäkringsutskottet
har avstyrkt förslagen främst med hänvisning till pensionsförsäkringskommitténs
utlåtande i ärendet. Utskottet har senast 1974 erinrat i sitt utlåtande
om att begravningshjälp ingår i flera utländska lagstiftningar som ett led
i sjukförsäkringen. I vårt land inrymmer den allmänna sjukförsäkringen
inte sådan hjälp, men däremot finns bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp
i yrkesskadeförsäkringen med avseende på dödsfall vid yrkesskada.
Dessutom erinrar utskottet om att under 1960-talet tjänstegrupplivförsäkring
för arbetstagare tecknades på en mycket stor del av såväl den
enskilda som den offentliga arbetsmarknaden i Sverige. I allmänhet berättigar
försäkringen till förmåner som väl täcker begravningskostnader, liksom försäkringen
i vissa fall ger särskild begravningshjälp. Till dessa försäkringar
kommer frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kategorier människor.
Dessa försäkringar byggs upp med de mest olikartade kollektiv som
bas.
Gemensamt för dessa försäkringar är - förutom viss rätt till begravningshjälp
- att de i stort sett omfattas av människor i aktiv ålder och att de
införts under senaste årtionedet. Det innebär, vilket vi tidigare påpekat,
att en betydande grupp människor, speciellt äldre och barn samt ungdom,
ändock står utanför det skydd som dessa försäkringar ger.
För många blir begravningskostnaderna i samband med en anhörigs död
mycket betungande för dödsboet. Är tillgångarna ringa innebär det att efterlevande
dödsbodelägare lår vidkännas dessa kostnader om inte socialvården
träder till. Till detta kan läggas att begravningskostnaderna under de senaste
åren ökat så kraftigt att det i många fall blir tingsrätterna som vid bouppteckningarnas
inlämnande har att fordra att begravningsräkning skall
inlämnas samtidigt med den upprättade bouppteckningen. Det finns naturligtvis
anledning följa kostnadsutvecklingen på detta område med största
uppmärksamhet.
I de fall då medel till begravningshjälp saknas kan ekonomisk hjälp utgå
i form av socialhjälp. Från flera synpunkter ter sig denna "hjälp” som synnerligen
otillfredsställande. Det blir sociala myndigheter som bestämmer
Mot. 1975/76: 354
14
hur begravningen ombesöjrs utan större hänsyn tagen till anförvanters önskemål.
Det mest stötande är - vilket vi tidigare anfört - att en begravning
i dessa fall får karaktären av en s. k. fattigbegravning, som i varje fall upplevs
som sådan av många.
Vad pensionsförsäkringskommittén anfört i det här ärendet kan vi över
huvud taget inte anse bärande nog för att avstå från att återkomma med
krav på en obligatorisk begravningsförsäkring. Bland annat anser man att
begravningshjälpen utgör en relativt obetydlig andel av socialhjälpsverksamheten
räknat såväl i antal hjälptillfällen som i belopp.
Vi kan inte alls dela denna uppfattning. Det är enligt vår mening klart
otillfredsställande att ett antal medborgare, kanske de som bäst skulle behöva
hjälp, inte omfattas av begravningsförsäkring. Därför måste en sådan enligt
vår mening införas för att täcka begravningskostnader till ett belopp av
förslagsvis minst 3 000 kr. Och den försäkringen bör ingå i det allmänna
försäkringssystemet. De kostnadsskäl som pensionsförsäkringskommittén
och socialförsäkringsutskottet i riksdagen anfört som motiv för avslagsyrkande
finner vi inte vara vägande nog för att avslå förslaget om en obligatorisk
begravningsförsäkring av denna storleksordning. Premierna för
enskilda medborgare torde bli mycket låga och överkomliga jämfört med
kostnaderna för de enskilda försäkringar som nu kan tecknas. Framför allt
skulle samhället och enskilda besparas de olägenheter som den nuvarande
frivilligheten skapar.
Med stöd av det anförda hemställer vi
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag om allmän
obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om
allmän försäkring.
Stockholm den 15 januari 1976
BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping
NILS HÖRBERG (fp)
