om modersmålsundervisningen för invandrarbarn

Motion 1979/80:241 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1979/80:241

av Lars Werner m. fl.

om modersmålsundervisningen för invandrarbarn

Situationen för invandrarbarnen i den svenska skolan är alarmerande.
Man befarar i dag att barn till föräldrar av t. ex. finskt, jugoslaviskt, grekiskt
och turkiskt ursprung kommer att riskera

- allvarliga störningar i språkutvecklingen,

- psykisk instabilitet och kluven personlighetsutveckling,

- att föräldrar och barn blir främmande för varandra,

- att få sämre utgångsläge för utbildning,

- att få ärva sina föräldrars låga socio-ekonomiska ställning,

- att drabbas av arbetslöshet.

Om denna utveckling tillåts fortsätta, kommer den att innebära att
invandrarbarnen blir de nya skarorna av utslagna i morgondagens samhälle.

Invandrarbarnens problem i den svenska skolan beror på många faktorer.
Ett av de problem invandrarbarnen har är identitetslösheten. Det handlar
om kulturell självförståelse på två nivåer - individuellt och kollektivt.

Det är å ena sidan fråga om personlig eller psykisk identitet. Personlig
identitet innebär bl. a. självtillit, lust att pröva egen förmåga, att göra saker
själv och att känna sig älskad av andra, att veta att ”jag” duger. En positiv
självbild som bas för vidare utveckling genom relationer till andra människor
och genom eget arbete i hem och skola.

Å den andra sidan är det fråga om gruppidentiteten eller den politiska
identiteten - att veta sig höra samman med andra människor - att ”mina”
livserfarenheter är inramade av, ingår i en kollektiv historia - att ”mitt” liv
har samband med sådant som har hänt före ”mig” och att ”jag” bär ansvar för
det som skall komma - att ”jag” är bärare av en grupps språk och kultur - att
”jag” har kunskaper om gruppens villkor - att ”jag” identifierar ”mig” med
den och att ”jag” vill verka för att förbättra dess levnadsvillkor och kämpa
mot förhållanden som håller gruppen nere.

Gruppidentiteten är sammansatt av både nationell identitet och klassidentitet
och av tidsmedvetande. Denna gruppidentitet liksom personlig identitet
saknar invandrarbarnen i dag. Förutsättningen för att detta skall kunna
ändras är språket, modersmålet. Modersmålet är alltså det nödvändiga
medel som kan göra det möjligt för invandrarbarnen att få sin identitetskänsla.

Det kulturella arvet utgör den grund som människorna bygger sin
personlighet och sin nationella och klassmässiga identitet på. Det utgör också
grunden för den nationella gemenskapen. Det är därför uppenbart att

Mot. 1979/80:241

7

möjligheten för invandrarna att ta del av och utveckla sin egen kultur är
nödvändig för att stärka framför allt invandrarbarnens identitet och
självkänsla. En utvecklad personlighet och kunskaper om den egna kulturen,
dess historia och klassmässiga karaktär är förutsättningar för att kunna
kritiskt granska, påverka och utveckla den. Bara då kan den oundvikliga
kulturkollisionen mellan invandrarnas kultur och den svenska kulturen
utvecklas till något konstruktivt, så att kulturerna positivt kan påverka och
utveckla varandra genom sina rikedomar av samlade erfarenheter. En
förutsättning för att invandrarbarnen skall få möjlighet att ta del av och
utveckla sin egen kultur är att de har ett fullt utvecklat modersmål. Den
direkta kopplingen mellan utvecklingen av modersmålet, identiteten och
kulturen är helt uppenbar och tvingar oss att se modersmålsundervisningen
ur ett helt annat perspektiv än vad som låg till grund för reformen om
hemspråksundervisning. Dessutom har en rad vetenskapliga undersökningar
klart visat att för att kunna lära sig och behärska ett nytt språk måste man ha
ett fullt utvecklat modersmål.

Det är dessa insikter om modersmålets betydelse för invandrarbarnen som
har gjort att vpk under en följd av år ställt krav i riksdagen på såväl
kvantitativa som kvalitativa förstärkningar av undervisningen däri. Vi har
också velat använda begreppet modersmål i stället för hemspråk, eftersom vi
anser att barnens rätt till undervisning på sitt nationella språk inte kan vara
avhängigt av vilket språk som talas i hemmet.

Där så är möjligt och lämpligt bör invandrarbarnen beredas möjlighet att
gå i enspråkiga grupper. Ett absolut minimum måste dock vara att varje
invandrarelev erhåller minst 5 timmars modersmålsundervisning varje
vecka. Men för att detta skall kunna fungera måste modersmålet för
invandrarbarnen ges samma ställning som svenska har för svenska barn. I dag
är det ofta så att modersmåls- (hemspråks-)undervisningen kommer som en
extra pålaga på invandrarbarnens skolarbete, utan att de kunskaper som
barnen skaffar sig i detta språk tillmäts någon egen betydelse.

För att göra det möjligt att förbättra modersmålsundervisningen måste
statsbidragen till verksamheten höjas. De bör enligt vår uppfattning utgå för
1,5 veckotimmar för varje elev som deltar i denna undervisning. Där det inte
går att samla en elevgrupp på fyra bör statsbidrag utgå, så att varje elev
garanteras minst 5 veckotimmar.

Huvudpunkten i vpk:s krav när det gäller modersmålsundervisningen för
invandrarbarn är att den måste göras obligatorisk. Detta krav har hittills
avvisats av riksdagen med hänvisning till de mål för invandrarpolitiken som
fastställdes av riksdagen år 1975, nämligen jämlikhet, valfrihet och
samverkan. Man menar då att ett obligatorium skulle inkräkta på valfriheten.
Det står i dag emellertid klart att detta är en "valfrihet” som invandrarna
inte vill ha. Samtliga sju stora invandrarorganisationer här i landet har
mycket klart uttalat sig för ett obligatorium. Det beror just på den
utomordentligt stora betydelse som man tillmäter modersmålsundervisning

Mot. 1979/80:241

8

en. Man anser, och den uppfattningen delar vpk, att en bra modersmålsundervisning
är en förutsättning för jämlikhet och valfrihet senare i livet.

Obligatoriet när det gäller svenska barns deltagande i svenskundervisningen
har aldrig ifrågasatts; det uppfattas helt enkelt som naturligt och är det
också. Insikten om detta borde ge en direkt anvisning om hur invandrarbarnen
borde behandlas i detta avseende. Jämlikhetsmålet för invandrarpolitiken
måste, när det gäller modersmålsundervisningen, innebära att svenska
barn och invandrarbarn får samma rätt till sina modersmål. Jämlikheten
kommer därmed att utgöra en grund för valfriheten.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen uttalar att begreppen hemspråksträning resp.
hemspråksundervisning bör utbytas mot modersmålsträning
och modersmålsundervisning, varvid innehållet i träningen/
undervisningen skall utvidgas till att även omfatta modersmålets
kultur och historia,

2. att riksdagen beslutar att bidrag till kostnader för undervisning i
modersmål (hemspråk) och för studiehandledning på modersmålet
(hemspråket) skall utgå för 1,5 veckotimmar för varje
elev som deltar i verksamheten,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändrade
bestämmelser för modersmålsundervisning för invandrarbarn
med syfte

a) att modersmålsundervisningen görs obligatorisk och ges
samma ställning som övriga obligatoriska ämnen inom grundskolan,

b) att, även då modersmålsundervisningsgrupp omfattande fyra
elever ej kan ordnas, varje elev skall garanteras minst 5
veckotimmar modersmålsundervisning och att statsbidrag skall
utgå i enlighet med detta.

Stockholm den 15 januari 1980

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
INGA LANTZ (vpk)