om moderat bostadspolitik

Motion 1987/88:Bo431 av Rolf Dahlberg m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88: B o431

av Rolf Dahlberg m. fl. (m)
om moderat bostadspolitik

Moderat bostadspolitik

En bra boendemiljö, valfrihet och ett ökat bostadsägande är grunden för
moderat bostadspolitik. Detta kräver att ett antal lagar som reglerar boende
och byggande upphävs eller ändras. I vår partimotion 1987/88:Bofcxx redovisas
våra principiella ställningstaganden. Den moderata bostadspolitiken
ger ett ökat utrymme för de enskilda medborgarnas egna önskemål. När de
egna önskemålen tillgodoses blir trivseln större och såväl den yttre som inre
boendemiljön bättre. Ett ökat ansvarstagande och aktsamhet om människor
och miljö blir följden.

Bostadsrätt

Enligt vår uppfattning skall bostadspolitiken syfta till att erbjuda människorna
största möjliga valfrihet vad gäller val av bostad. Den bostadspolitik
som socialdemokraterna driver, oftast med stöd av kommunisterna, har
motsatt inriktning. Detta märks inte minst på antalet lagar, förordningar
och skatteregler.

För att förverkliga sina önskemål om att bo i bostadsrätt är det för många
en bra lösning att förvärva det hus de bor i samt ombilda det till bostadsrätt.
För att underlätta detta infördes under den borgerliga regeringsperioden
rätt för boende i hyreshus att vid försäljning ha företrädesrätt för att kunna
bilda bostadsrätt. Den socialistiska riksdagsmajoriteten avskaffade 1983
denna förköpsrätt för alla hyresgäster i hus ägda av stat, landsting och kommun.
Genom detta beslut undantas över 800000 hyresgäster i de s. k. allmännyttiga
bostadsföretagen från möjligheten att bilda bostadsrätt. Det är
för oss obegripligt varför de boende i dessa hus skall ha sämre möjligheter
att ombilda till bostadsrätt än de som bor i enskilt ägda fastigheter. Vi föreslår
därför en återgång till de lagregler som gällde före 1983.

Enligt gällande regler för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt krävs
att två tredjedelar av hyresgästerna är överens om beslutet. Detta krav gäller
dock inte för bostadsrättsförening ansluten till en s. k. folkrörelsekooperativ
riksorganisation. Favoriseringen av HSB och Riksbyggen på bekostnad
av det partipolitiskt neutrala SBC fortsätter. Enligt vår uppfattning
skall ingen förening kunna undantas från majoritetskrav. Däremot bör det
vara tillräckligt om mer än hälften av hyresgästerna förordar ombildning till
bostadsrätt, dvs. enkel majoritet.

Det finns i vårt land ett antal flerfamiljshus med enbart tre till fyra lägenheter.
Dessa små fastigheter är utomordentligt väl lämpade för ombildning
till bostadsrätt. Enligt gällande lagstiftning krävs att en fastighet omfattar
minst fem lägenheter för att bostadsrätt skall kunna bildas. Vi föreslår att
denna gräns sänks till tre lägenheter.

Gränsen på tre lägenheter skall även gälla i nyproduktionen. Det finns i
dag många områden i våra städer som lämpar sig väl för förtätningar med
denna typ av små bostadsfastigheter.

Det är enligt vår uppfattning angeläget att de kommunalägda bostadsföretagen
aktivt arbetar med att avyttra delar av sitt bostadsbestånd till av
hyresgästerna bildade bostadsrättsföreningar. Köpeskilling bör fastställas
efter förhandling. För de kommunalägda företagen leder en försäljning av
delar av bostadsbeståndet till fördelar. Företagen får bl. a. bättre förutsättningar
att efter en sådan försäljning underhålla och förvalta kvarstående
innehav - något som skulle hälsas med stor tillfredsställelse av många hyresgäster.

Försäljningar till hyresgästerna enligt denna modell har skett på flera
platser i landet. Dessvärre har en riksdagsmajoritet, på regeringens initiativ,
i det närmaste omöjliggjort detta.

När bl. a. Malmö kommun upptog förhandlingar med de boende i ett område
om försäljning av bostäderna till hyresgästerna sommaren 1987, lade
regeringen hastigt fram en proposition i avsikt att omöjliggöra denna och
andra liknande försäljningar. Förändringen i bostadsfinansieringsförordningen,
som föreslogs gälla med omedelbar verkan, bifölls senare av den socialistiska
riksdagsmajoriteten.

De nya reglerna innebär att statliga räntebidrag ej utgår till de nya ägarna.
Då det medför att de direkta boendekostnaderna höjs dramatiskt har
liknande försäljningar till hyresgästerna avstannat helt i många av de statligt
subventionerade bostäderna som ägs av de allmännyttiga företagen. Ombildning
kan dock fortfarande ske i hyresfastigheter med centrala lägen, eftersom
marknadsvärdet på de nybildade bostadsrättslägenheterna helt täcker
de ekonomiska förluster som de avvecklade subventionerna för med sig.

I stora ocentrala allmännyttiga hyresbostadsbestånd finns det ofta bl. a.
sociala skäl som talar för att blandade upplåtelseformer är att föredra. I dessa
områden omöjliggör den nya lagstiftningen att en förbättrad boendemiljö
kan komma till stånd. Detta är mycket beklagligt. Vi föreslår att denna lagstiftning
avskaffas.

För att underlätta ombildning till bostadsrätt föreslår vi att förbudet mot
s. k. dubbelupplåtelse av bostadsrätt hävs vad gäller de kommunalägda företagen.
Det skulle möjliggöra att bostadsföretagen övergångsvis blir bostadsrättsinnehavare
av de lägenheter där de boende ej önskar byta upplåtelseform.

Det är i dag inte möjligt att inteckna bostadsrätt på sätt som kan ske med
egnahem. För att underlätta bostadsrättsbildande och övergång från hyresrätt
till bostadsrätt borde sådan möjlighet införas. Det skulle leda till en förstärkning
av bostadsrättens värde som kreditsäkerhet och därmed ge lägre
kreditkostnader och större möjligheter för fler människor att bo i bostads

Mot. 1987/88

Bo431

11

rätt. Andra åtgärder i samma riktning är kommunal borgen samt införande
av det av moderata samlingspartiet föreslagna bosparsystemet.

Riksdagsmajoriteten har beslutat att införa en lag om försöksverksamhet
med kooperativ hyresrätt t. o. m. 1991. Vi moderater motsatte oss förslaget
eftersom vi anser att målsättningen skall vara att förbättra möjligheterna till
inflytande i boendet genom att bl. a. möjliggöra ett direkt ägande av den egna
bostaden även i flerbostadshus. Vår uppfattning är att försöksverksamheten
med kooperativ hyresrätt skall upphöra.

Hembud vid försäljning av bostadsrättslägenheter leder till en snedvriden
marknad och utrymme för svarta pengar. Socialdemokraterna genomdrev
1985 med stöd av kommunisterna en lagändring som innebär att HSB och
Riksbyggen kan besluta om hembud för nya bostadsrättslägenheter. Det
har diskuterats en utökad lagstiftning inom detta område, där samtliga bostadsrätter
skall omfattas av en ny hembudslag. Detta vore en mycket olycklig
utveckling. Enligt vår uppfattning bör riksdagen nu besluta att hembud
ej får förekomma vid försäljning av bostadsrättslägenhet.

Gällande reavinstregler för bostadsrättsinnehavare innebär dålig valfrihet
för den enskilde medborgaren och försämrad rörlighet på bostadsmarknaden.
Vi föreslår därför att rätt till uppskov införs även vid försäljning av
bostadsrättslägenheter. Uppskov skall även medges vid försäljning av bostadsrätt
och köp av småhus och vice versa. Vidare bör rätt till indexuppräkning
införas vid reavinstberäkning av försäljning av bostadsrätt enligt samma
principer som i dag gäller vid försäljning av ägda småhus, med förändringen
att indexuppräkning av värdet sker fr. o. m. det första året.

Ägda småhus

Drömmen om ett eget hus är djupt rotad hos många människor. Det kan
vara allt från den moderna välplanerade villan till den pietetsfullt renoverade
sjuttonhundratalslängan, en rappad funkisvilla från trettiotalet, det röda
huset med vita knutar eller ett förfallet ”kråkslott” som sjuder av snickarglädje.
Många vill bygga något helt nytt eller köpa ett nyckelfärdigt grupphus.

För att förverkliga denna dröm är man under lång tid beredd att avstå
från mycken annan konsumtion för att kunna spara ihop till insatsen i det
egna hemmet.

Om man jämför de nuvarande boendeformerna har den som äger sitt hus
det största inflytandet över sitt boende. Med äganderätten följer att ägaren
- inom de ramar som lagar och förordningar ställer upp - fritt får råda över
sin egendom. Många ägare lägger ner mycket tid och pengar på att vårda
och underhålla sina hus och tomter. De bidrar därmed aktivt till en positiv
kapitalbildning, vilket också är positivt för samhällsekonomin.

En rad opinionsundersökningar visar att tre av fyra svenskar vill bo i egna
småhus.

Trots att de flesta människor vill äga sina hus har ägandet successivt försvårats
under den socialdemokratiska regeringens tid. För närvarande byggs
det knappast några småhus med äganderätt. Anledningen är att låneregler

Mot. 1987/88

Bo431

12

na kraftigt missgynnar sådant byggande, vilket leder till högre kostnader. Få
människor har i dag råd att bo i ett nybyggt hus med äganderätt.

Vidare har begränsningen av ränteavdragens skattemässiga värde, som
genomförts i tre steg från år 1982, nu slagit igenom fullt ut. Därutöver utgår
numera en statlig fastighetsskatt. Höjda energipriser och begränsningen av
bilavdragen för resor till och från arbetet har lett till försämringar av många
småhusägares ekonomi. Sammantaget handlar det om avsevärda försämringar.

Detta har också visat sig i ett markant minskat nybyggande av småhus
med äganderättsupplåtelse. År 1986 uppvisades den lägsta nybyggnadsnivån
sedan 1940-talet.

Vi vill underlätta för människor att skaffa ett eget hus. Fler hus med äganderätt
måste nu byggas för att tillgodose människors efterfrågan. Lånereglerna
måste därför förändras. Husbyggande bör ske på lika villkor och inte
knytas till upplåtelseform. För att uppmuntra människor att spara till en
egen bostad vill vi införa ett förmånligt bosparande. Vi föreslår också att
fastighetsskatten avvecklas när de samhällsekonomiska förutsättningarna
föreligger.

Bostadsmarknaden för ungdomar

Ungdomarna har drabbats av att bostadsmarknaden är så hårt reglerad.
Regleringar föder problem, som ytterligare förvärras av nya regleringar. Att
som regeringen gjort tillsätta en ”delegation för ungdomsboende” löser inga
problem. Det kan däremot skapa nya, eftersom inriktningen på arbetet
är att föreslå ytterligare regleringar.

Riksdagen fattade nyligen beslut i anledning av ungdomens problem på
bostadsmarknaden. Beslutet innebar att bidrag utgår för s. k. genomgångslägenheter,
att ett bostadsbidrag för vissa hushåll utan barn införs samt att
den speciella delegationen för ungdomsboende erhåller ytterligare 2 000 000
kr.

Vi moderater motsatte oss beslutet eftersom det inte löser några problem.
De nya reglerna leder inte till att en enda ny bostad tillkommer. Samtidigt
snedvrider ytterligare subventioner bostadsmarknaden ännu mer. Bestämmelserna
om bl. a. genomgångsbostäder för ungdomar bör avskaffas.

Det speciella bostadsbidraget kommer på grund av sin utformning att i
huvudsak endast tillfalla studerande. De som redan lyckats få tag på en bostad
premieras. Bostadsbidraget är illa genomtänkt och kan ge marginaleffekter
på över 100% för studerande med extrainkomster. En extrainkomst
på 5000 kr. kan betyda 6000 kr. mindre i plånboken för tusentals ungdomar.

Riksdagens beslut öppnar också vägen för speciella ungdomskontrakt där
besittningsskyddet försvinner den dag någon fyller 25 år och hyresgästerna
därmed formligen kan slängas ut på gatan. En andra klassens bostadsmarknad
för ungdomar kommer att uppstå. Risk finns även för omfattande fusk
och utökade svarta affärer.

En orsak till ungdomarnas problem på bostadsmarknaden har bl. a. varit

Mot. 1987/88

Bo431

13

att fördelningen av bostadsstorlekar har baserats på kommunalt uppställda
procentsatser i stället för människornas önskemål. Byggandet av smålägenheter
har varit mycket lågt.

I det äldre bostadsbeståndet har andelen små lägenheter minskat kontinuerligt.
Reglerna för upprustning av äldre fastigheter har medverkat till att
många lägenheter har slagits ihop till större. Mellan åren 1960 och 1987 har
mer än 185000 enrumslägenheter försvunnit genom lägenhetssammanslagningar.
En stelbent, monopoliserad bostadsförmedling har ytterligare förstärkt
ungdomarnas problem på bostadsmarknaden.

Med en rörlig bostadsmarknad skulle ungdomarnas bostadssituation förbättras.

Borttagande av regler och normer skulle medföra att fler s. k. fribyggen
kom till stånd. Genom att inte ha normer som föreskriver speciella kvadratmeterantal,
takhöjder, fönsterutformning, krav på hiss, sopnedkast m.m.
skulle boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Redan i dag finns exempel
på att boendekostnaderna har minskats med mer än 20 procent när
vissa normer har frångåtts. Annu viktigare är att normerna kan minskas vid
ombyggnad av bostäder och inredning av vindar. Då blir det möjligt att bibehålla
smålägenheter vid ombyggnad. Fler vindslägenheter skulle innebära
ett tillskott av lägenheter.

Bostadsförmedling

Vi anser att förmedling av bostäder kan ske i såväl privat som kommunal regi.
På så sätt uppnås en bättre service och större effektivitet till gagn för de
bostadssökande.

Kommunal bostadsförmedling är många gånger byråkratisk och kostsam.
Det skulle medföra stora fördelar om olika aktörer, t. ex. privata och allmännyttiga
fastighetsägare själva fick förmedla lägenheter inom sitt bestånd.
Utöver detta kunde andra fristående förmedlingar erbjuda motsvarande
tjänster. För att öppna dessa möjligheter bör det bl. a. vara möjligt
att ta ut en avgift vid bostadsförmedling. Regeringen bör föreslå riksdagen
en ändring av den aktuella lagstiftningen.

Myndigförklara hyresgästerna

Varje myndig svensk har rätt att delta i allmänna val och kan vidta olika dispositioner
med betydande ekonomiska konsekvenser, t. ex. att köpa en fastighet
eller att starta företag. Som hyresgäst är han dock i praktiken förhindrad
att själv eller genom valt ombud, t. ex. en valfri hyresgästorganisation,
förhandla med fastighetsägaren om sin hyra. Hyresgästerna är således
omyndigförklarade i denna sin egenskap. I praktiken har Hyresgästernas
riksförbund (HR) givits ett förhandlingsmonopol. Detta är särskilt stötande
eftersom HR endast representerar en liten del av de 1,5 miljoner hushållen i
hyreshus. Mellan HR och kommunägda företag har dessutom träffats avtal
om förhandlingsersättning, fritidsverksamhet och boinflytande. Avtalens
innehåll är i vissa avseenden uppseendeväckande. Enligt avtalen skall före

Mot. 1987/88

Bo431

14

tagen ge hyresgästföreningen ersättning som motsvarar 0,5% av den totala
hyran för fritidsverksamhet, och 0,4% för boinflytande. Därtill kommer
den s. k. förhandlingsersättningen.

Den legala grunden för HR:s förhandlingsmonopol måste upphävas. Den
enskilde hyresgästen skall ges förhandlingsrätt. Därefter får var och en avgöra
om han eller hon vill bli representerad av någon, och i så fall av vem.
Konkurrerande hyresgästorganisationer måste få arbeta under lika villkor.
Organisationer som bygger på frivilligt medlemskap - och som därför är beroende
av medlemmarnas förtroende - tillvaratar medlemmarnas intressen
bäst. Enligt vår uppfattning måste fria förhandlingar bygga på principen att
varje part bestrider sina egna förhandlingskostnader.

Lika behandling av olika fastighetsägare

I dag särbehandlas olika fastighetsägare - framför allt på det ekonomiska
området. För att skapa rättvisa på bostadsmarknaden bör reglerna ändras
så att alla fastighetsägare får konkurrera på lika villkor.

Alla bostadsföretag skall enligt vår mening, oavsett ägarkategori, ges
samma låneregler, subventioner och beskattas lika. Vi förordar exempelvis
att alla bostadsföretag beskattas enligt den konventionella metoden. Så kallade
allmännyttiga bostadsföretag skall således exempelvis inte längre få använda
sig av den förmånligare schablonmetoden. På detta sätt blir beskattningen
av de olika ägarkategorierna rättvis. Om samma ekonomiska
förutsättningar gäller för skilda bostadsföretag motverkar det de privata hyresvärdarnas
nuvarande problem att till följd av bruksvärdessystemet erhålla
kostnadstäckning via hyran.

Ägare till flerfamiljsfastighet skall få göra skattefria avsättningar till en
reparationsfond. Dessa fonder skall vara bundna till fastigheten. Medlen
skall endast få användas till renovering och modernisering av fastigheten.
Fastighetsägaren får då större möjlighet att genomföra en billigare och mer
varsam upprustning än med dagens ROT-lån. Detta är till gagn för såväl hyresgäster
som fastighetsägare. Det blir dessutom billigare för staten.

Förvärv av hyresfastighet

Det är viktigt att de boende i hyresfastigheter har en god boendemiljö och
att fastigheten underhålls kontinuerligt. Genom bostadsförvaltningslagen
(1977:792) ges möjlighet att säkerställa att fastigheter förvaltas på ett bra
sätt. Förvaltningsåtgärder kan utföras på fastighetsägarens bekostnad, även
mot dennes vilja.

Någon särskild lag för att förhindra personer från att förvärva hyresfastigheter
är därför inte motiverad. Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.
(1975:1132) samt de ändringar av denna som gjordes med anledning av proposition
1982/83:153 bör därför upphävas.

Mot. 1987/88

Bo431

15

Kommunal bostadsanvisningsrätt

Den nya lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt, som gäller från den 1
januari 1988, bygger på föreställningen att det är möjligt att genom ett administrativt
system dels öka utbudet av lägenheter, dels motverka segregation
i boendet. Vi delar inte denna uppfattning.

Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på bostadsmarknaden
förbättras. Den nya lagen verkar i motsatt riktning. Vi motsatte oss
därför den nya lagen.

Bostäderna kan enligt lagen fördelas efter kommunala beslut i stället för
efter de bostadssökandes önskemål. På detta sätt politiseras samhället ytterligare,
samtidigt som individens eget beslutsområde krymps. Ett exempel på
detta är när invandrare har nekats bostad i ett visst bostadsområde med
hänvisning till önskemålet om en allsidig befolkningssammansättning. Malmö
hovrätt har i ett sådant ärende fastslagit att det är olagligt att vägra vissa
befolkningsgrupper fri bosättning. Detta är också en av slutsatserna i diskrimineringsutredningen
(Ds A 1984:7). Här konstateras att bostadsförmedlingens
möjligheter att påverka hushållssammansättningen måste vara
begränsade.

Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt leder till ökat godtycke, byråkrati
och tjänstemannamakt. Lagen innebär också en oacceptabel inskränkning
av fastighetsägarnas äganderätt som kan strida mot Europarådets
konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europakonventionen). Lagen måste därför upphävas.

Bostadssaneringslagen (BSL)

Genom den skärpning av bostadssaneringslagen (BSL) som riksdagsmajoriteten
genomdrev med anledning av proposition 1986/87:48 ges i praktiken
Hyresgästernas riksförbund (HR) vetorätt vid ombyggnad av bostadsfastighet.

Orsaken till de alltför genomgripande ombyggnaderna är främst att söka i
ROT-programmet och dess regler. För att erhålla lån tvingas inte så sällan
fastighetsägaren till större ingrepp än vad som egentligen vore motiverat.

Den särställning som HR har i ombyggnadsärenden är olämplig och felaktig.
Det beslutade systemet löser inte de verkliga problemen. Huruvida
en fastighet skall byggas om eller inte kommer i flertalet fall att beslutas av
människor som inte ens bor i fastigheten. Det kan rent av vara så att de
människor som bor i den berörda fastigheten inte ens är medlemmar i den
organisation - hyresgästföreningen - som fattar beslutet för deras räkning.

Enligt vår mening är det i stället självklart att en fastighetsägare som avser
att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster om sina
planer. Det är sedan hyresgästerna som skall få avgöra i vilken form de vill
samråda och diskutera med fastighetsägaren.

Vi anser därför att yttrande från hyresgästföreningen som villkor för ombyggnadslån
skall upphöra.

Mot. 1987/88

Bo431

16

Bostadsförsörjningslagen

I bostadsförsörjningslagen fastslås att kommunerna har det yttersta ansvaret
för bostadsbyggande och boendemiljö. Kommunerna är därför skyldiga
att bedriva en bostadsförsörjningsplanering för både ny- och ombyggande.
Uppgifterna om det planerade byggandet sammanställs och administreras
av centrala statliga organ. Statliga och kommunala
myndigheter, byggare och fastighetsägare lägger varje år ned mycket stora
resurser på planering av byggandet. Planeringen har dessutom visat sig
stämma dåligt med det byggande som verkligen kommer till stånd. Planeringen
av bostadsförsörjningen bör vara en frivillig kommunal verksamhet,
där kommunerna själva avgör behovet av denna planering. Lagen bör därför
avskaffas.

I motionen läggs förslag till lagändringar. Det bör ankomma på vederbörande
utskott att utforma erforderlig författningstext.

Hemställan

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att räntebidrag
skall kunna utgå när allmännyttiga bostadsföretag eller sådana
företags bostadsbestånd överlåtes,

2. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) så att
dubbelupplåtelse av bostadsrätt blir möjlig,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till författningsändring
så att inteckning i bostadsrätt möjliggörs,1]

3. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1986:1242) om försöksverksamhet
med kooperativ hyresrätt,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
realisationsvinstbeskattning enligt vad som anförts i motionen,2]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bostadsmarknaden för ungdomar i vad avser
bestämmelserna om bl. a. genomgångsbostäder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet att ta ut avgift för bostadsförmedling,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av bostadsföretag,2]

6. att riksdagen beslutar att upphäva bostadssaneringslagen
(1973:531) vad avser vetorätt för hyresgästföreningen,

7. att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsförsörjningslagen
(1978:397).

Stockholm den 26 januari 1988

Rolf Dahlberg (m)

Knut Billing (m)

Margareta Gard (m)

Jan Sandberg (m)

1 1987/88:L508

2 1987/88 :Sk480

Bertil Danielsson (m)
Ingela Gardner (m)
Göte Jonsson (m)

Mot. 1987/88

Bo431

17