om mineraler i jordbrukets processer

Motion 1975/76:2102 av herr Gernandt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1975/76:2102

av herr Gernandt

om mineraler i jordbrukets processer

Mineraler i födan

Vissa svaghets- och sjukdomstillstånd har sin grund i att något näringsämne
saknas i födan. 1 många fall berikas födoämnen med bl. a. mineraler
för att kompensera rådande brister. Vissa åtgärder är alltså vidtagna för
att tillgodose människors, husdjurs och växters mineralbehov.

Men fråga är om behovstabellerna för olika mineralsorter innehåller tillräckligt
höga värden för vissa mineraler, som kanske är särskilt viktiga
för stressade och litet sjukdomsbelastade människor. Det framhålles från
medicinskt håll att normal svensk föda innehåller tillräckligt mycket mineraler,
spårämnen m. m. för att människans normalbehov skall vara täckt.
Men då har man kanske inte alltid räknat med förluster i den industriella
process som kallas livsmedelsförädling samt att vissa förluster kan uppkomma
vid födans tillagning samt att många människor definitivt inte alltid
äter "normal” svensk kost.

Åkerjorden utarmas mer och mer vid användning av kemiska gödselmedel
som inte innehåller allt vad jorden behöver för att fungera optimalt. Brödsäden
befrias senare vid de flesta malningsprocesser från de flesta viktiga
näringsämnen - för att därefter i någon mån berikas med en ringa del av
det som tagits bort eller oxiderat. Endast själva kärnan blir till mjöl. Bl. a.
undanhålles den viktiga, innehållsrika vetegrodden vetemjölet.

Här följer en amerikansk kemisk analys av vetegroddens innehåll. Den
gäller ett once, dvs. ca 28 gram:

Karotin 30,4 IE

C vitamin 3,6 mg

Riboflavin 0,19 mg

B 12 vitamin 2,9 /ig

Inositol 311 mg

Folininsyra 6,4 /ig

Kolin 156 mg

Paba 10,6 /ig

Fosfor 340 mg

Natrium 0,67 mg

Järn 2,50 mg

Mangan 4,82 mg

Molybden 0,016 mg

Mättade fetter 0,4 gr

Protein, komplett 7,5 gr

Kalorier 106

E vitamin 7,6 mg

Tiamin 0,49 mg

B 6 vitamin 0,25 mg

Niacin 1,47 mg

Folinsyra 0,103 mg

Mot. 1975/76:2102

8

Biotin	0,82 n%
Pantotensyra	0,33 mg
Kalcium	7,69 mg
Magnesium	88,7 mg
Kalium	270 mg
Koppar	0,30 mg
Kobolt	0,0007 mg
Zink	4,79 mg
Omättade fetter	2,9 gr
Kolhydrater	13,3 gr

Detta är vad som inte följer med i mjölet som senare berikas med ett
fätal vitaminer m. m.

För att helt kort och enkelt exemplifiera mineralernas egenskaper och
angelägenhetsgrad kan erinras om att kalcium bl. a. påverkar hjärtats slag
genom att aktivera de muskelfibrer som drar samman hjärtat. Magnesium
och kalium får sedan musklerna att slappna av. För att hjärtat skall fungera
klanderfritt erfordras alltså kalcium, magnesium och kalium i tillräcklig
mängd och lämplig sammansättning. Varje organ och organfunktion såväl
som varje organell i kroppens celler är på liknande sätt beroende av de
viktiga mineralerna och spårämnena.

Det är naturligtvis en angelägen samhällsplikt att medverka till att alla
människor och djur blir väl tillgodosedda i första hand genom födan. Det
är en av de vägar man måste gå för att uppnå målet - ett betryggande
hälsoskydd.

Viktiga näringsämnen för jord, växter, djur och människa

Som exempel på synsätt på mineralfrågorna återges här några bok- och
artikelavsnitt i översättning.

1. Menneskets mineralforsyning i et industrialiseret samfund. J. Chr. Tjell
(civ. ing.) och C. G. Lamm (fil. mag., dr. agr.)vid Danmarks Tekn. Högskola,
Lyngby.

Nordisk Medicin, nr 23, 1969, s. 717-740.

Människan upptar genom sin föda ett mycket stort antal grundämnen,
inalles ett 30-tal eller mera. Vissa av dessa räknas som nödvändiga, andra
som indifferenta eller rent skadliga. Bland de nödvändiga är en del makronäringsämnen
(väte, kol, kväve, syre, kalcium, magnesium, fosfor, svavel,
natrium, kalium och klor), varav den dagliga tillförseln är av storleksordningen
gram. Andra nödvändiga grundämnen, mikro-näringsämnena, upptas
endast i milligram eller mikrogram (järn, mangan, koppar, kobolt, zink,
molybden, jod och selen-sannolikt också barium, aluminium, krom, nickel,
kadmium, bor, fluor och brom). Som skadliga räknar man ex. arsenik, kvicksilver
och bly. Verkningsmekanismen för många av mikronäringsämnena
är ännu okänd, men man antarjitt de deltar i framställningen av de enzym
som reglerar ämnesomsättningen i kroppen.

Människan hämtar till 96 % sina mineraler från födoämnen som producerats
på jordbruksjord, där växlande mängder konstgödsel tillförts för
att skördarna skall bli så höga som möjligt. Återstående 4 % är vildvuxna
naturprodukter från jord och hav.

Mot. 1975/76:2102

9

Födoämnenas halter av olika näringsämnen bör vara balanserade för att
omsättningen och t. ex. aminosyre-sammansättningen skall fungera väl.
Ytterst beror detta på odlingsmarkens innehåll av olika lösta och lösliga
näringsämnen. Om något nödvändigt grundämne finns i otillräcklig mängd
eller utlöses alltför långsamt inträder bristtillstånd. I vårt industrialiserade
samhälle sker gärna en surgöring av marken genom grödornas bortförande,
genom sura gödselmedel och genom svavelsyreutfällning från atmosfären.
Om tillräcklig kompensering genom kalktillförsel inte sker, påverkas både
växtlighet och därur erhålla födoämnen mycket ogynnsamt. Upptagningsmekanismen
påverkas också av konkurrensen och växelverkan mellan de
olika grundämnena. Den moderna gödslingstekniken lägger huvudvikten
på kväve, kalium och fosfor, och bristtillstånd för många av de övriga väsentliga
näringsämnena har blivit allt vanligare i grödorna.

Näringsbehovet hos växterna är i flera hänseenden annorlunda än behoven
hos husdjuren och människan. En till utseendet sund gröda kan därför
vara otillfredsställande som födoämnesproducent, men det är via växterna
som näringskvaliteten kan regleras.

Brist på magnesium i betesvallar yttrar sig genom betestetani hos nötkreatur.
På liknande sätt kan brist på kobolt och mangan orsaka störningar
och sjukdomstillstånd. Förhållandet mellan mängderna kalcium och fosfor
i fodret och likaså mellan kalium och natrium måste också hållas under
kontroll hos husdjuren. Man kan beteckna dessa fenomen som kaltursjukdomar
och det är ingen t vekan om att liknande företeelser också gäller för människan.
Men är det inte så att man i dag gör större insatser för att
utröna sambandet mellan fodrets sammansättning och husdjurens trivsel
än för motsvarande undersökningar av befolkningen och dess näringsförhållanden?

2. Boden und Pflanze - Schicksal fur Tier und Mensch. André Voisin,
Prof. vid Veterinärhögskolan Alfort, Paris.

Bayer. Landw. Verlag, Munchen 1959, 110 sid.

Bristsjukdomarna hos husdjuren har ökat starkt. Den starkt ökade användningen
av mineralgödselmedel har medverkat härtill - med trefalt större
grödor följer också ett trefalt borttagande av näring ur marken, vilket särskilt
gått ut över spårämnena. Organismen - djuret eller människan - är ett
biokemiskt fotografi av den miljö den lever i, särskilt då av den mark,
som producerat dess näringsämnen. Marken, växten och människan bildar
en enhet - marken gör gräset - gräset gör husdjuret - marken gör således
indirekt människan.

Brist på huvud- eller spårnäringsämnen ger sjukdomssymtom hos husdjuren.
I Holland, där de högsta kvävegivorna i världen förekommer, har
man konstaterat kopparbrist i blodet hos betesdjur. Överskott av kalium
i förhållande till kalcium och magnesium har gett betestetani hos kor.

Magnesium har enligt holländska forskare (Tromp och Diehl, 1954-55)
betydelse för förekomsten av cancer hos människan. Magnesiumfattigt vattenledningsvatten
och hög dödlighet i cancer tycks hänga ihop. Enligt sydafrikanska
läkare (1957) har låg magnesiumhalt motsvarats av hög kolesterinhalt
och benägenhet för coronar-tromboser; en dramatisk förbättring
inträffade vid magnesium-injektion.

Bristsjukdomar medför störning av cellernas ämnesomsättning och därmed
nedsatt motståndskraft mot bakterie- och virusinfektioner. Manganbrist

Mot. 1975/76:2102

10

har ofta åtföljts av angrepp av brucellos, kopparbrist av mul- och klövsjuka
etc.

Nobelpristagaren Alexis Carrel skrev redan 1935: ”De kemiska gödselmedlen
som visserligen höjer våra skördar, utarmar dock jorden på vissa
element, som inte åter ersättes, och har på så sätt ändrat sammansättningen
hos spannmålskärnorna.” Detta gäller också för andra växtslag - för gräs,
morötter, frukt etc. Det är nödvändigt att motverka dessa utarmningar och
brister. Den framtida veterinära och humanmedicinska forskningen måste
inriktas på att skydda oss från dessa faror, som är oändligt mer hotande
än atombomben. Vi tar problemen för lätt nu och söker bara bekämpa följderna,
inte orsakerna. Det gäller att läka marken för att djur och människor
skall bli läkta.

3. Possible causal relationship between nutritional imbalances especially
manganese deficiency and susceptibility to cancer in Finland.

Hehi Maijanen och Sylvi Soini, Agric. Research Centre, Helsingfors, Ann.
Agric. Fenniae, 1972, sid. 391^106.

Sammanfattning: En ökning i cancerfallen synes sammanfalla med sänkning
av lättlösligt mangan i finska minerala odlingsjordar. Enligt flera forskare
är mangan en av de viktigaste faktorerna för cellernas normala funktioner
- som aktivator eller katalysator. Felaktiga reaktioner i cellerna är
möjliga då balansen är störd. Brist på flera element kan konstateras i växtfödoämnena
i Finland. Dessa innefattar magnesium, mangan, selen och
SH-gruppen, koppar, kobolt, zink, bor och molybden. Alla har betydelse
för djur- eller växt-metabolismen. Behandling av produkten före kokningen
reducerar innehållet av mineraler och vitaminer. Brist på dessa komponenter
eller avvikelser i deras proportioner från vissa normer tycks vara direkt
eller indirekt förbundna med mottaglighet för cancer. Manganbristen i Finland
synes kunna utlösa en störning i metabolismen så stark att felaktiga
reaktioner, som resulterar i cancer, uppträder.

Det är alltså inte säkert att våra medborgare verkligen får alla erforderliga
mineraler och spårämnen i tillräckliga kvantiteter.

Mot bakgrund av de lämnade exemplen anser jag det vara berättigat att
göra följande hemställan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes1

att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande
tillgången på erforderliga mineraler och spårämnen i jordbrukets
processer.

Stockholm den 27 januari 1976
ANDERS GERNANDT (c)

* (Se även motionen 1975/76:2103)