om miljöpolitiken

Motion 1987/88:Jo735 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo735

av Alf Svensson (c)
om miljöpolitiken

Förvalta istället för att förbruka

Resursanvändning och energiutnyttjande måste planeras och genomföras
på ett sådant sätt, att jordens begränsade resurser förvaltas i stället för att
förbrukas. Omtanken om både nu levande och kommande generationer
kräver att skador på miljön förhindras och redan drabbade miljöområden i
största möjliga utsträckning återställs. Eftersom miljöproblemen går över
nationsgränserna måste den internationella opinionen för miljövård kraftigt
stärkas, uppmuntras och påverkas.

Den mänskliga aktiviteten påverkar miljön. Ökad kunskap och utvecklad
teknik, inte minst inom det kemiska området har medfört en miljöpåverkan
som utgör ett hot för djurs och växters existens.

Den kristna synen på människan som förvaltare och vårdare skapar medvetande
om den hänsyn och det ansvar som är en förutsättning för en framsynt
miljöpolitik. Målet måste vara en teknikutveckling som långsiktigt inte
skadar naturen. En sådan målsättning innebär krav på en omfattande utveckling
och förändring av tekniken inom flera områden.

Tillgång till frisk luft, rent vatten, hälsosamma livsmedel och oförstörd
natur utgör en självklar del av de mänskliga rättigheterna. En giftfri, biologiskt
riktig och kvalitativt fullvärdig livsmedelsproduktion bör eftersträvas.

Om miljöförstörelsen skall kunna hejdas krävs en vilja hos individen att
ta sitt ansvar för förvaltning av jordens tillgångar. Dagens centraliserade
beslutsfattande som försvårat för individen att ta ansvar för samhällsutvecklingen,
måste brytas och ersättas med reella möjligheter för medborgarna
att själva delta i beslutsprocessen. Skolans undervisning måste också
klargöra människans ansvar för miljön och ge kunskaper som behövs för att
hon skall kunna ta detta ansvar. Samtidigt krävs en konkret miljölagstiftning
som avskräcker från miljöbrott och gör dem företagsekonomiskt olönsamma.
Olika åtgärder måste vidtas för att komma tillrätta med försurningen
och giftutsläppen i luft och vatten.

Åtgärder mot försurningen

Försurningen är ett mycket allvarligt miljöproblem. Den förorsakar fiskdöd,
vegetationsutslagning, utlösning av giftiga metaller i vattnet. Professor

Michael J. Chadwick vid York-universitetet hävdar att Sverige är ett av de Mot. 1987/88

länder som är mest känsligt för utsläpp av svaveldioxid eftersom vi har ett Jo735

tunt jordlager och hårda bergarter. Den viktigaste försurningskällan vid
sidan av svaveldioxid är kväveoxider.

Försurningens påvisbara följder är, när det gäller vårt ytvatten, att närmare
20 000 sjöar och 9 000 mil rinnande vatten är så försurade att de
behöver kalkas för att hållas vid liv. Vetskapen om detta har medfört att vi
genom olika åtgärder reducerat de inhemska utsläppen när det gäller svaveldioxid
med i det närmaste 70%. Trots detta har vi inte nått ned till en
nivå på utsläppen som naturen långsiktigt kan ta emot utan att skadas. För
att nå detta bör svavelutsläppen reduceras med ungefär 90 %. Merparten av
svavelnedfallen som nu förorsakar vår försurning kommer från utlandet.

De länder som levererar mest svavel via luften till Sverige är Polen, Sovjetunionen,
DDR och Storbritannien. Storbritannien och Polen har visat
minst intresse att reducera sina utsläpp. Det är därför angeläget att Sverige
intensifierar sina ansträngningar att få dessa länder att ansluta sig till 30procentklubben,
dvs. att minska svavelutsläppen med minst 30 % mellan år
1980 och år 1993. Omtanken om vår miljö kräver att speciellt dessa två
länder mycket radikalt reducerar sina utsläpp. När det gäller Polen borde
ett tekniskt-ekonomiskt samarbete kunna påskynda denna utveckling. Sverige
borde här kunna erbjuda lån med fördelaktiga amorterings- och räntevillkor
för satsningar som reducerar svaveldioxidutsläppen. Svensk reningsteknik
skulle generera bättre miljö och nya arbetstillfällen i såväl Sverige
som Polen.

Människor drabbas också av miljöföroreningarna. Undersökningar har
visat att en lång rad sjukdomar, exempelvis kroniska luftvägssjukdomar,
allergier och lungcancer, har ökat under senare år som en direkt följd av
miljöföroreningarna. Därmed tas en ökande andel av sjukvårdsresurserna i
anspråk på grund av en slapp miljöpolitik.

Skogsdöden ute i Europa anses bero både på försurning och luftföroreningar.
Förutom svaveldioxid är det fråga om kväveoxider i höga koncentrationer.
Kväveoxider bidrar inte bara till syrabildningen utan är också
utgångsämne för ozon som bildas genom reaktion med luftens syre i närvaro
av ljusenergi och kolväten. Också i vårt land ökar skogsskadorna dramatiskt.
Detta får inte passivt registreras. Även om de svenska skogsskadorna
är av begränsad omfattning i förhållande till Centraleuropa, måste kraftfulla
åtgärder vidtas.

Merparten av kväveoxiderna i Sverige kommer från bilarna. De svarar
för 70 % av utsläppen. Beslutat handlingsprogram förutsätter en reduktion
av kväveoxiderna med 30 % fram till år 1995, räknat från utsläppsnivån år
1980. Redan denna alltför låga målsättning är i fara.

Under 1985 ökade kväveoxider från bilismen i stället för att minska. De
inhemska utsläppen av kväveoxider borde minska med hälften fram till
1995. Det räcker då inte med de åtgärder som kommer att vidtas i bilparken
som en följd av den nya bilavgaslagen. Det är angleäget att stimulera att en
större andel av de tyngre godstransporterna förs över från dieseldrivna
fordon till spårbunden trafik.

Avgaslagen kommer, beroende på bilparkens livslängd, att få full effekt 6

först i början av 2000-talet, eftersom katalytisk avgasrening sannolikt en

dast i begränsad omfattning kommer att installeras på äldre bilar om inga Mot. 1987/88

stimulanser tillkommer. Man kan räkna med att det kostar ca 2 000 kr. att Jo735

förse en personbil med katalytisk avgasrening. I en särskild kds-motion

föreslås en befrielse från bilskatt under förslagsvis två år, eller motsvarande

bidrag, för att stimulera ägare till äldre bilar att eftermontera katalytisk

avgasrening.

Åtgärder behöver också vidtas för att minska utsläppen från den tunga
buss- och lastbilstrafiken. Bestämmelser om avgasrening för dieseldrivna
lastbilar och bussar bör införas.

Undersökning visar att kväveoxidutsläppen minskar vid sänkt hastighet.

En sänkt hastighet på våra vägar skulle då minska föroreningarna. Det
finns uppskattningar om att en sänkning av hastigheten från 110 km/tim till
100 km/tim på våra motorvägar samt en sänkning av hastigheten med 10
km/tim där hastighetsgränsen nu är 90 km, skulle minska kväveoxidutsläppen
med 15 000 ton per år. Hastigheten på vägarna bör begränsas till högst
100 km/tim.

För att återställa balansen i de försurade vattendragen måste kalkning
till. Regeringens kalkningsprogram från 1981 förutsatte att 700 000 ton kalk
årligen skulle spridas i våra sjöar och våtmarker. I praktiken blev spridningen
endast 100 000 ton kalk per år. Av de 20 000 försurade sjöarna har drygt
15 % kalkats. För att nå upp till programmets målsättning bör bidragsprocenten
höjas så att egeninsatsen begränsas till 5 %. Vidare bör länsstyrelsen
avsätta personalresurser för information och rådgivning till berörda markägare
och intressenter, så att kalkningarna snabbt kommer att omfatta flera
sjöar. Anslaget för åtgärder mot försurningen bör höjas med 47 miljoner till
210 miljoner.

I övrigt bör följande åtgärder komma till stånd enligt kds:

1. Det nuvarande gränsvärdet för svavelinnehållet i tjock eldningsolja är
1 %. Det bör reduceras till 0,3 %.

2. Länsstyrelserna får i uppdrag att utarbeta handlingsprogram mot försurningen,
bl. a. med kravet om 90 % nedskärning av de totala svavelutsläppen
i länet som målsättning.

3. Försurande kvävegödselmedel inom jord- och skogsbruket ersätts
successivt med icke-försurande gödselmedel.

4. Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt försurande effekter av kalhuggning
och övriga avverkningsmetoder samt möjligheterna att motverka
försurningen genom ett ökat inslag av lövskog.

5. Utveckling av teknik för att ytterligare minska utsläppen av försurande
kväveoxider prioriteras.

6. Landets kommunala reningsverk bör övergå till kalkfällning i det s. k.
tredje steget.

7. Fortsatt arbete med internationella överenskommelser för att begränsa
försurningen. Redan nu bör 200 milj. kr. dessutom anvisas för krediter till
länder vilkas utsläpp försurar svensk natur, men som själva inte anser sig ha
resurser att vidta åtgärder. Svensk reningsteknik exporterad med miljösubventioner
till Polen vore t. ex. en mycket effektiv satsning i kampen mot
försurningen, som både skulle generera bättre miljö och nya arbetstillfällen

i såväl Sverige som Polen. 7

8. Diplomatiska påtryckningar på Storbritanniens regering måste inten

sifieras för att de försurande utsläppen skall minska. Om sådana åtgärder Mot. 1987/88

inte ger resultat måste man uppta förhandlingarom att införa miljötullar på Jo735

sådana varor som konkurrerar ut svenska varor som belastas med kostnader
för rökgasrening.

9. Alla möjligheter att spara energi tillvaratas. Det är självklart det renaste
och billigaste sättet att motverka försurningen.

Giftfria livsmedel — levande jordbruksmiljö

Målsättningarna för kds livsmedelspolitik är bl. a.:
o biologiskt fullvärdiga giftfria livsmedel
o miljövänlig, energi- och råvarusnål produktion
o djurvänlig animalieproduktion i mindre enheter

Det nuvarande jordbruket påverkar miljön i negativ riktning främst genom
användningen av bekämpningsmedel och näringsläckage från konstgödsel
och stallgödsel som tillförs åkrarna vid fel tidpunkt och i för stora
mängder.

Via en avvecklingsplan för kemiska bekämpningsmedel och konstgödning
skall våra svenska livsmedel mera motsvara en växande efterfrågan på
biologiskt fullvärdiga, giftfria livsmedel. Bl. a. sker detta med hjälp av stegvis
höjda avgifter på bekämpningsmedel och konstgödsel. Dessa resurser
slussas över till uppbyggnaden av ett biologiskt jord- och skogsbruk. Detta
utvecklas närmare i en separat motion.

Bekämpningsmedlen bort

Tidigare har det använts större kvantiteter kemiska bekämpningsmedel i
privata trädgårdar, parker och liknande än inom hela trädgårdnäringen
och skogsbruket. Det kan förefalla något märkligt när det rått en till synes
samfälld uppfattning att giftspridning i naturen skall begränsas så mycket
som möjligt. Kds har påtalat detta i tidigare motioner. Nu har kemikalieinspektionen
ingripit och meddelat förbud att använda de flesta preparat som
tidigare kommit till användning. Det är bra.

Kds säger också nej till spridning av bekämpningsmedel över skog och
mark från luften, detta på grund av att bekämpningsmedel som sprids från
flygplan till följd av vindavdrift kan hamna långt utanför målområdet. 1985
flygbesprutades 56 ha skogsmark vilket skall jämföras med slutet av 1970talet
då omkring 30 000 ha besprutades.

Säker avfallshantering

Redan på ett tidigt stadium motsatte sig kds tillkomsten av SAKAB:s destruktionsanläggning
i Norrtorp, Kumla, dels beroende på den olämpliga
placeringen i en tätbefolkad jordbruksbygd, dels beroende på bristfällig
förbränningsprocess. Kds motsätter sig bestämt att miljöfarliga ämnen,
som vid förbränning kan ge upphov till dioxiner och dibensofuraner eller
likartade ämnen, skall destrueras genom förbränning. Kds förordar i stället
att SAKAB skall satsa på alternativa lösningar, förslagsvis kemisk nedbrytning.
Teknik för kemisk nedbrytning av miljöfarligt avfall finns redan kom

mersiellt tillgänglig i USA. Kemisk nedbrytning är billigare än förbränning Mot. 1987/88
och dessutom säkrare eftersom den ej kan ge upphov till dioxiner och lik- Jo735
nande ämnen. Dioxinförekomst har under de senaste åren konstaterats i
bl. a. krabbor på västkusten, östersjölax och vätternröding. I dessa fall
anses förekomsten bero på massaindustrin. Dioxinutsläppen har annars
främst kopplats till bilismen, förbränningsanläggningar samt järn- och stålverk.
Dioxin, som är ett av de farligaste gifter som någonsin framställts blev
känt i samband med Seveso-katastrofen i Italien.

Miljövänlig sophantering

På senare år har ett stort antal kommuner börjat bränna sina sopor. Man
försöker därmed både att klara de växande avfallsbergen och ta vara på
sopornas energiinnehåll för att producera fjärrvärme. Ur miljösynpunkt är
förbränning av osorterade hushållssopor med befintlig teknik en otillfredsställande
metod. Vid sopförbränningen frigörs stora mängder tungmetaller,
som via rökgaser når växtlighet, djur och människor. Mängden tungmetaller
som på detta sätt släpps ut kan vara upp till ett hundra gånger större än
vid förbränning av den sämsta sortering kol, räknat per viktenhet och räknat
per energienhet upp till ett tusen gånger större. Det finns i dag ingen
känd metod att avskilja förgasat kvicksilver ur rökgaserna. Cirka hälften av
allt kvicksilver som i dag släpps ut i Sverige kommer från sopförbränning.

År 1985 förbrändes i det närmaste hälften av sopmängden. Energimängden
motsvarade 275 000 m3 olja. Trots förbättrad reningsteknik innehåller rökgaserna
sammantaget stora mängder miljöfarliga ämnen. Man räknade tidigare
med att ca 2 ton kvicksilver varje år släpptes ut i luften vid förbränning
av hushållssopor. Detta bör reduceras avsevärt med batteriinsamlingarna.

Det är mycket viktigt att kommunernas energiplaner utformas så att energisparande
åtgärder prioriteras, och att sopförbränning för fjärrvärmeproduktion
minimeras i befintliga anläggningar med otillfredsställande rökgasrening.
Sophantering måste inriktas på källsortering, återvinning och
kompostering av det organiska avfallet. När det gäller att ta till vara energiinnehållet
i resterande bränslefraktion, pågår flera försök med ny teknik.

Regeringen bör utforma ett åtgärdsprogram för källsortering av hushållsavfall.
På det sättet skulle papper, glas, metaller, plast och textilavfall kunna
återvinnas. Kommunerna måste ta på sig ett större ansvar i återvinningsarbetet.
I dag finns det kommuner som begränsar sin återvinning till endast
pappersinsamling.

Ett allvarligt miljöproblem är förbränning av spillolja. Spillolja innehåller
substans som kan vålla skada på hälsa och miljö och är enligt gällande
lagstiftning miljöfarligt avfall.

Trots detta återanvändes stora mängder spillolja med eller utan enklare
förbehandling som bränsle. Detta är många gånger direkt olagligt på grund
av de luftföroreningsutsläpp förbränningen medför. Naturvårdsverket
uppgeratt ca 120 000 ton spillolja produceras i Sverige per år. Ca 20 000 ton
utgörs av smörjoljor, som förutom giftiga tungmetaller som bly, barium,
koppar och zink innehåller en hel del cancerogena ämnen, t. ex. polycykli

ska aromater. Den mest miljöfarliga delen är ca 30 000 ton skär-, vals- och Mot. 1987/88

transmissionsoljor, som förutom tungmetaller och cancerogena ämnen Jo735

också innehåller stora mängder organiskt bundet klor. Det är angeläget att
lagstiftningen beträffande förbränning av spilloljor blir tydligare och att
åtgärder sätts in för att spilloljor upparbetas och återanvänds. Tillsynsmyndigheterna
bör snarast skaffa sig överblick över problemets karaktär och
omfattning.

Freon

Ozonlagret i stratosfären minskar. Störst är uttunningen i polartrakterna.

Modellberäkningar visar att utsläpp av freon förorsakar uttunning av ozonlagret.
Ozonlagret i stratosfären skyddar livet på jorden från alltför höga
doser av den skadliga ultravioletta strålningen av solljuset. Både människor,
djur och växter drabbas.

I Sverige beräknas förbrukningen av freon till ca 5 000 ton. Wienkonventionen
innebär att produktionen skall frysas vid 1986 års nivå för att sedan
minska med 20% till år 1994. Utifrån vårt geografiska läge hade det varit
påkallat att ambitionsnivån varit högre. Sverige bör därför vara pådrivande
i att utveckla teknik utanför freonanvändning. Åtgärder som bör vidtas för
att minska användningen av freoner utvecklas närmare i en separat kdsmotion.

Bensinångor

10 000 ton kolväten beräknas släppas ut vid tankning av bilar. Numera
finns ett system som suger tilllbaka bensinångorna till bensinstationens
tankar. Det innebär att pumpmunstycket förses med en muff som vid tankningen
sluter tätt om bilens bensinrör. Bensinångorna sugs tillbaka ner i
stationens bensintank i stället för att komma ut i luften. Över 95 % av ångorna
går då tillbaka till systemet.

Utsläppen av bensinångor skadar människor och natur på flera sätt. Direkt
inandning av bensen och andra kolväten är cancerframkallande och
blodskadande. Bensinångor ger också liknande neurologiska effekter som
lösningsmedel, bl. a. ökad trötthet och försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga
vilket kan vara speciellt allvarligt i samband med bilkörning.

Vidare bidrar kolväten via oxidantbildning verksamt till skador på skog
och annan vegetation.

• I en särskild kds-motion föreslås ändring i lagstiftningen så att bensinbolagen
vid nyanläggning eller besiktning av befintlig bensinstation åläggs att
installera återföringssystem för bensinångor.

Miljöskyddsförsäkring och miljöfond

Vid flera av de miljöskandaler som avslöjats på senare tid har det visat sig
mycket svårt för de drabbade att få ekonomisk ersättning. Därför vill kds
införa en lagstiftning som ålägger alla som bedriver miljöfarlig verksamhet
att teckna en miljöskyddsförsäkring som skyddar tredje man på samma sätt
som bilar måste hållas trafikförsäkrade. Kds menar att dessa miljöskydds

försäkringar bäst administreras av försäkringsbolagen, som på vanligt sätt Mot. 1987/88
bedömer riskerna och sätter premien därefter. Jo735

När många miljöbrott uppdagas är de ansvariga inte sällan svåra eller
omöjliga att ställa inför rätta. De kan ha lämnat landet eller gått i konkurs.

Detta hände t. ex. i fallet BT-Kemi i Teckomatorp, där ledningen förde över
bolagets tillgångar till det danska moderbolaget och satte BT-Kemi i Teckomatorp
i konkurs. Därför vill kds att en miljöfond skall byggas upp i statens
regi för att kunna bekosta sanering efter miljökatastrofer där någon ansvarig
inte längre finns tillgänglig eller inte har de nödvändiga ekonomiska
resurserna. Ersättning skall vidare utgå från fonden till skadelidande, då
ingen kan göras ansvarig för skadan, men det ändå är uppenbart att skadan
beror på miljöfarlig verksamhet. De industrier som bedriver miljö- och
hälsofarlig verksamhet skall bygga upp fonden till en nivå på 100 milj. kr.

Förslagen utvecklas närmare i en separat kds-motion.

Miljölagstiftning

Miljöbrott är en synnerligen osympatisk form av ekonomisk brottslighet,
som kan ge skadeverkningar generationer framöver från tidpunkten för
brottet. Till beivrande av miljöbrott behövs en lagstiftning som avskräcker
presumtiva miljöbrottslingar. Landets åklagare måste därvid få tillgång till
lagar som möjliggör fällande domar utan uppenbart orimliga krav på bevisföring.

”Mildare” miljöbrott faller för närvarande under miljöskyddslagen och
grövre miljöbrott under brottsbalkens 13 kap. 8:e paragraf.

Preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen är numera fem år.

Detta är en alltför kort preskriptionstid då det ofta kan förflyta mer än fem
år från tidpunkten för ett miljöbrott till dess det upptäcks. Det tog t. ex. mer
än fem år innan de nedgrävda gifttunnorna i Teckomatorp upptäcktes.

Mot denna bakgrund vill kds att preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen
förlängs till 20 år — inte minst med tanke på att många miljögifter
är cancerframkallande och det kan ta 15 —20 år från exponeringstillfället
innan cancer uppträder.

Om man gör en vårdslös omkörning i trafiken är man straffansvarig även
om det inte händer något. Kör man bil berusad är man också straffansvarig
oberoende av om man orsakar en olycka eller inte.

Gräver man ned tusentals gifttunnor i Teckomatorp och förorenar teckomatorpsbornas
inandningsluft med skadliga ämnen går man däremot fri
från fällande dom. Detta emedan det för en fällande dom enligt brottsbalkens
paragrafer (vårdslöshet med gift, resp. miljöbrott) krävs att allmän
fara och konkret fara styrkes.

Detta är ofta en omöjlighet på grund av att många miljögifter har smygande
effekter — cancer, allergier, genetiska skador etc. — som visar sig
först oerhört lång tid efter det att sådana gifter släppts ut i miljön.

Kds vill därför att miljöbrott i brottsbalkens mening bevisföringsmässigt
skall jämställas med vårdslöshet i trafiken och/eller rattfylleri.

För en fällande dom för miljöbrott skall räcka att åklagaren styrker att en

11

icke tillåten förorening av miljön begåtts. Vad som är tillåtet i miljön är Mot. 1987/88
angivet i miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. Jo735

Rättshjälpen för enskilda i miljömål har urholkats ytterligare under förra
mandatperioden 1982—1985. Kds anser att den enskildes rättssäkerhet på
miljöområdet kraftigt måste förstärkas. Rättshjälpen skall täcka miljöoffrens
skäliga kostnader, även för tekniska utredningar och annan experthjälp.
Samma sak gäller personer som drabbats av yrkesskada eller läkemedelsskada.

Kemikalieinspektionen

Enligt lagen om kemiska produkter som gäller fr. o m. 1 januari 1986 åligger
det tillverkaren/importören att inför kemikalieinspektionen bevisa att en
vara är ofarlig för att den skall få marknadsföras.

Den toxikologiska dokumentationen som ligger till grund för registrering
av bekämpningsmedel och andra kemiska preparat hos kemikalieinspektionen
härstammar vanligtvis från kommersiella testlaboratorier. Det har
under senare år avslöjats att flera av dessa laboratorier fuskat med testerna.

Djur som fått cancer av vissa preparat har bytts ut mot friska djur, analysprotokoll
har förfalskats m. m. Först när från statsmakten fristående miljöorganisationer
påpekat dessa missförhållanden har den tidigare produktkontrollnämnden
ingripit och stoppat preparat som registrerats på basis av
förfalskade undersökningsresultat.

Med tanke på detta bör den toxikologiska dokumentationen, som ligger
till grund för registrering av bekämpningsmedel och andra miljöfarliga
varor, vara tillgänglig för allmänheten. Nu saknar allmänheten och miljöorganisationer
möjlighet att göra egna bedömningar eftersom de inte har
tillgång till uppgifterna då de är sekretessbelagda.

Mycket talar för att ett självständigt produktregister som är mera tillgängligt
bör återinföras. I ett sådant sammanhang bör även sekretessreglerna
och verksamhetsformerna ses över.

Enligt regeringens förslag erhåller kemikalieinspektionen ytterligare 3
milj. kr. i sitt arbete med halveringsprogrammet avseende bekämpningsmedel
i jordbruket.

Kemikalieinspektionen hade behövt ytterligare medel för att avföra de
bekämpningsmedel som i dag används utan att erforderlig toxikologisk
dokumentation föreligger.

Kemikalieinspektionen och länsstyrelsens naturvårdsenheter borde söka
skapa klarhet i vart använda kemikalier tar vägen. Kemikalier som går in i
produktionen går också ut någonstans. Har man ett grepp om vart ämnena
tar vägen är det lättare att dra riktiga slutsatser om hur de påverkar vår
miljö. Företagen bör i sin årsredovisning komplettera det ekonomiska bokslutet
med en miljöredovisning.

Tillräckliga resurser till miljötillsynen

Den tillsyn över miljön som utövas av naturvårdsenheter lider av svår resursbrist.
Samtidigt växer arbetsbelastningen på länsstyrelsernas natur- '

vårdsenheter snabbt. Många länsstyrelser har inte ens personalresurser för Mot. 1987/88

att kunna sammanställa sina ofta alarmerande uppgifter och göra dem till- Jo735

gängliga för beslutsfattarna.

Det har varit dålig ekonomi att skära ner naturvårdsverkets och länsstyrelsernas
möjligheter att fullgöra de uppgifter riksdagen ålagt dem. Miljötillsynen
borde i stället fått alla de resurser som behövts för en effektiv
tillsyn och undantagits från schablonmässiga besparingsprinciper.

Enligt kds mening bör länsstyrelsernas resurser förstärkas med i snitt tre
handläggare per länsstyrelse. Förutom den ovan nämnda rådgivningen i
kalkningsärenden behövs resurser för handlingsprogram mot försurningen
och i övrigt tillsyn och rådgivning till företag och kommuner för att få till
stånd en bättre miljö. Den i propositionen föreslagna förstärkningen anser
därför vi kristdemokrater otillräcklig. I en särskild kds-motion föreslås att
förstärkningen blir 30 milj. kr.

Bevara de orörda älvarna

De outbyggda norrlandsälvarna är en oersättlig miljöresurs som måste bevaras.
Vattenkraftsutbyggnaden måste i stort sett vara ett avslutat kapitel
när 66 TWh effekt har uppnåtts. Kärnkraftsavvecklingen används av intressenter
för mer vattenkraftsutbyggnad som argument för att exploatera Pite
och/eller Kalix älv. Torne älv har sällan debatterats eftersom den delvis är
en gränsälv. Av de större älvarna återstår också Vindelälven. Mycket talar
för att trycket för en utbyggnad av någon eller några av dessa älvar kommer
att öka ju närmare vi kommer tidpunkten då det sista kärnkraftverket avvecklas.
Därför bör Kalixälven redan nu klassas som nationalälv, eftersom
den har flera unika kvaliteter. Den rinner upp i Kebnekajse och Sjaunja och
ingår i ett unikt vattensystem som utgörs av Kalix, Kaitum, Tärendö och
Torne älvar.

Havsmiljö

I havet kan man spåra långtgående förändringar på grund av den mänskliga
aktiviteten. Minskningen av gråsäl i Östersjön från flera hundratusen i
början av 1900-talet till endast några tusen i dag är ett exempel på vad
aktiviteten med persistenta gifter kan betyda. Andra djurarter som drabbas
hårt är havsörn, tumlare och utter. Samtliga dessa djur lever av fisk. Industriella
avfallsprodukter innehåller metaller, klorerade organiska ämnen,
olja och oljeprodukter. Det finns mängder av sådana ämnen i havet och vi
vet inte vilken påverkan de har på miljön.

Klorförbrukande processindustrier skall ha slutna avlopps- och avfallssystem.
Några utsläpp av klorföreningar till vattendragen från massaindustrin
bör i princip inte tillåtas efter 1992.

Till tidigare kända problem har under 80-talet uppträtt massdöd av vissa
bottenlevande djur. Här är det fråga om en tidvis allvarlig syrebrist som
anses bero på övergödning av vatten. Denna övergödning är bl. a. ett resultat
av växtnäringsläckage från jordbruket. Detta kan man komma tillrätta
med genom en ändrad inriktning av jordbruket. 1 övrigt bidrar kommunala

avlopp och utsläpp från industrin. Större kommunala reningsverk bör där- Mot. 1987/88

för förses med kvävereduktion. Detta behandlas närmare i kds livsmedels- Jo735

och jordbrukspolitiska motion.

Föroreningen av både Östersjön och västerhavet beror inte enbart på
Sverige. Tillförseln från atmosfären kan ha en mycket stor betydelse. Det är
då en internationell fråga. För att komma tillrätta med detta krävs en ordentlig
dokumentation av vad som sker. Detta bör ske genom långa serier
av provtagningar på samma platser. I detta avseende är Sverige klart sämre
än flera andra östersjöstater som Finland och Danmark. Medel bör därför
anslås för flera sådana undersökningar inte minst med tanke på våra långa
kuster.

Avveckla kärnkraften

Folkomröstningens (1980) och riksdagens beslut att avveckla kärnkraften
måste fullföljas. En avvecklingsplan i syfte att avveckla kärnkraften till år
2000 skall därför snarast utarbetas. Sveriges energipolitik skall i större utsträckning
baseras på inhemska och förnyelsebara energikällor. Kds syn på
energipolitiken utvecklas i en separat motion.

Hälso- och sjukvård

En stor del av våra sjukdomar är miljöbetingade. Sjukdomar i cirkulationsorganen
beror t. ex. i stor utsträckning på för stort intag av olämpliga fetter.

Lungcancer beror i huvudsak på rökning och andra luftföroreningar. Rent
generellt anses 80—90% av alla cancerfall vara miljöbetingade eller livsstilsbetingade.
Miljöbetingade sjukdomar måste bekämpas genom miljöåtgärder
— förbud för cancerframkallande ämnen, ändrad kost osv. Vad
gäller behandling av uppkomna sjukdomar vill kds att sjukvården i större
utsträckning skall inriktas på s. k. biologiska/ekologiska läkemetoder. Hit
hör givetvis stimulering av kroppens egna läkekrafter genom kostomläggning
och tillförsel av olika spårämnen, vitaminer och mineraler.

I dag satsar samhället ytterst begränsade forskningsmedel på den biologiskt
inriktade sjukvården. Enligt kds uppfattning bör i framtiden de medicinska
forskningsresurserna i större utsträckning inriktas på biologiska behandlingsmetoder.
Ansträngningar och resurser bör i vida högre grad inriktas
på hälsovård/friskvård. På utbildningssidan är det likaså angeläget att
sjukvårdspersonalen utbildas i s. k. biologisk medicin. Hälsorörelsens samlade
kunskaper skall speciellt beaktas inom morgondagens sjukvård. De
behandlingsmetoder som tillämpas vid landets hälsohem har mycket att
bidraga med för att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett handlingsprogram
mot försurningen i enlighet med motionen så att svavelutsläppen
reduceras med 80—90 % fram till år 1990 samt att utsläppen

av kväveoxider reduceras fram till år 1995 med hälften av 1985 års Mot. 1987/88
nivå, Jo735

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gränsvärdet
för svavelinnehållet i tjock eldningsolja, som nu är 1 %, bör
reduceras till 0,3 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om påtryckningar mot Storbritannien för att ytterligare
minska svavelutsläppen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hastighetsbegränsningar,1]

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om avgasrening
för dieseldrivna lastbilar och bussar,

5. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till restriktivare
lag om förbränning av spilloljor,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram
för källsortering av hushållsavfall, för återvinning av glas, metaller,
plast och textilavfall,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängning av
preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande
fem år till tjugo år samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål
i enlighet med vad som ovan anförts,

8. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till skärpning
av miljöskyddslagen och brottsbalkens 13 kap. 8 a § i enlighet
med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär att rättshjälpen återställs för
enskilda miljömål,2]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kemikalieinspektionens produktregisteruppgifter
angående miljö- och hälsofarliga varor,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring i
bolagslagen så att företagens årsbokslut förses med en miljöredovisning,3]

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om punktskatt på
miljöfarlig verksamhet, i syfte att styra över verksamheten mot en
mindre miljöfarlig teknik,

11. att riksdagen beslutar förklara Kalixälven med dess källvatten
och biflöden som nationalälv, med ett skydd motsvarande nationalparkers,

12. att riksdagen till åtgärder mot försurningen för budgetåret
1988/89 anslår 47 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

13. att riksdagen till övervakning av miljöförändringar m. m. för
budgetåret 1988/89 anslår 6 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

14. att riksdagen till anslaget för särskilda projekt på miljövårdens
område anslår 2,5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till principer om
ekonomiskt samarbete för att stoppa gränsöverskridande luftförore

15

ningar vid utländsk källa i enlighet med vad som anförts i motionen, Mot. 1987/88
samt beslutar anslå 200 milj. kr. för ändamålet. Jo735

Stockholm den 14 januari 1988

Alf Svensson (c)

' 1987/88:T410
2 1987/88 :Ju705
31987/88:L207

16