om medlemskap i studerandesammanslutning

Motion 1978/79:619 av Stig Alemyr m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion

1978/79:619

av Stig Alemyr m. fl.

om medlemskap i studerandesammanslutning

I propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan
uttalade föredraganden att det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar
borde avskaffas. Utskottet delade denna uppfattning
(UbU 1976/77:20). Av praktiska skäl var det emellertid inte möjligt att
avskaffa obligatoriet redanden 1 juli 1977. Med hänsyn till vad föredraganden
anförde om att lagen om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar
förutsattes gälla endast för en relativt begränsad tid avslogs det
socialdemokratiska motionskravet att snarast avskaffa kårobligatoriet.

I den socialdemokratiska motionen yrkades att även andra grupper av
studerande än de som aldrig omfattats av obligatoriet borde undantas från
detta. Högskolestyrelserna borde enligt motionen åläggas att bedöma och
pröva ansökningar om befrielse som kommer från sådana studerande som till
följd av medlemskap i facklig organisation, stadigvarande vistelse på annan
ort än högskoleorten eller annan likartad omständighet inte kan eller önskar
tillgodogöra sig studerandesammanslutningarnas service i olika avseenden.
Utskottet uttalade dock att övervägande skäl talar mot att för en kortare
övergångsperiod införa nya regler om medlemskap i studerandesammanslutningar.
Med hänvisning härtill avslogs socialdemokraternas yrkande även på
denna punkt.

I budgetpropositionen redovisar föredraganden för regeringens fortsatta
behandling av obligatoriefrågan. I obligatorieberedningen utformades tre
alternativa modeller för ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet.
Två av dessa uppfyller enligt föredraganden kravet på att obligatoriet skall
avskaffas såväl formellt som i praktiken. Föredraganden är dock tveksam till
om de två alternativen medger att de väsentliga delarna av verksamheten
skall kunna fortsätta. Sveriges förenade studentkårer har också framfört att
dessa är oacceptabla, vilket anförs som motiv för att inte lägga något av de två
alternativen till grund för beslut i obligatoriefrågan. Det tredje alternativet
tillgodoser enligt föredraganden formellt kravet att obligatoriskt medlemskap
inte skall finnas, men de statligt reglerade studeranderåden kommer dock i
praktiken att i väsentliga avseenden likna de nuvarande studentkårerna. Inte
heller detta alternativ bör därför enligt regeringens förslag läggas till grund för
en lösning av obligatoriefrågan.

Med hänsyn också till de statliga bidrag i storleksordningen 20 milj. kr.
som skulle erfordras som stöd till studerandeorganisationema för att hålla
kvar verksamheten på nuvarande nivå vid ett frivilligt medlemskap förklarar
föredraganden att han under dessa förhållanden är beredd att låta de

Mot. 1978/79:619

5

principiella invändningarna mot obligatoriet komma i andra hand. Sålunda
föreslår regeringen att det obligatoriska medlemskapet tills vidare bibehålls.

Socialdemokraterna beklagar att det inte har gått att finna en för alla parter
acceptabel lösning på obligatoriefrågan. Detta innebär att riksdagens beslut
från 1977 inte kan uppfyllas. Det betyder samtidigt att socialdemokraternas
tidigare framförda krav på möjligheter till befrielse från obligatoriet på nytt
måste underställas riksdagens prövning.

Föredraganden redovisar i budgetpropositionen vilka grupper som har
undantagits från obligatoriet i gällande bestämmelser. Undantagen utgår från
principen att inte utvidga obligatoriet till områden som inte tidigare
omfattades av detta. Att obligatoriet inte skall utvidgas till studerandegrupper
där detta inte gällt är för oss självklart.

Som vi framförde i den förut nämnda socialdemokratiska motionen finns
det i stället skäl att närmare undersöka i vilken utsträckning som befrielse bör
lämnas för ytterligare studerandegrupper. Föredraganden anför i budgetpropositionen
att han avser föreslå regeringen att uppdra åt universitets- och
högskoleämbetet att följa tillämpningen av reglerna om vilka studerande som
bör stå utanför obligatoriet och att lämna förslag till sådana ändringar av
reglerna som kan visa sig lämpliga.

Vi anser att i uppdraget också bör ingå att överväga för vilka grupper det
måste anses som angeläget att inte obligatoriskt behöva tillhöra en studerandesammanslutning
samt snarast föreslå i vilka former en befrielse bör ske.
Också med hänsyn till de principiella invändningarna mot att bibehålla
obligatoriet bör det finnas en möjlighet till befrielse från detta utöver vad som
följer av att inte utvidga obligatoriet till nya grupper. Som exempel på
högskolestuderande som bör komma i fråga för befrielse vill vi peka på
deltidsstuderande vuxna och studerande som stadigvarande vistas på annan
ort än högskoleorten. Under förutsättning att de studerande inte själva finner
anledning att utnyttja de eventuella förmåner ett medlemskap i studerandesammanslutning
kan ge bör sådana grupper ha möjlighet att bli befriade
från obligatoriet.

Om studerande erhållit befrielse från obligatoriet skall självfallet de
förmåner som erhålls genom en anslutning till studerandesammanslutning i
fråga inte längre gälla.

Det av oss föreslagna utredningsuppdraget bör fullgöras i nära kontakt med
de studerandes egna organisationer.

För att möjliggöra att vissa studerande befrias från obligatoriet bör
regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till ändring av lagen
om obligatoriska studerandesammanslutningar. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

Mot. 1978/79:619

6

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om befrielse från obligatoriskt medlemskap i
studerandesammanslutning.

Stockholm den 19 januari 1979

STIG ALEMYR (s)

BENGT WIKLUND (s)

LARS GUSTAFSSON (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
HELGE HAGBERG (s)
LENNART BLADH (s)

TORSTEN KARLSSON (s)
ÅKE GILLSTRÖM (s)
MARGIT SANDÉHN (s)
EGON JACOBSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)