om medel till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet

Motion 1987/88:Jo849 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo849

av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (fp)
om medel till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet

Ängs- och hagmarker är ett markslag som minskat oerhört under 1900-talet.
Från 2 miljoner ha till kanske bara 0,2 miljoner ha naturlig betesmark. Den
svenska hagen är ett älskat markslag av allmänheten. Den hyser ett stort
antal örter som är beroende av betesdrift för sin fortsatta existens. Visans
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol hör till de arter som försvinner i
takt med att ogödslade naturliga gräsmarker växer igen eller planteras. Av
landets 1 800 olika kärlväxter har 400 någon form av hot mot sig. Av dem
hör 290 hemma i jordbrukslandskapet. Över hälften är beroende av beteseller
slåtterhävd.

Med början 1986/87 anslog riksdagen särskilda medel för stöd till de
naturligt gräsbärande markerna. Verksamheten, kallad Nola (naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet), fick första året 5 milj. kr. och andra året 10
milj. kr. att fördela till länen. En fortsatt utveckling av betesstödet med 5
milj. kr. om året tills en nivå på 50-100 milj. kr. nåtts vore önskvärd.

I stället stannar utvecklingen upp nu enligt budgetpropositionen 1988.
Samma anslag på 10 milj. kr. föreslås för 1988/89 som för innevarande år.
Det betyder att inga nya objekt kan ges stöd. De avtal som har skrivits är på
fem år och tidigast 1991/92 kan ett objekt bytas ut mot ett annat. Båda kan
vara lika värda från florasynpunkt. Prioriteringen av vilka objekt som skall
ges stöd blir svår. Bör satsningen fördelas jämnt geografiskt eller är det bara
toppobjekten som kan påräkna stöd?

Från början har målsättningen för Nola varit att 50 000-60 000 ha av de
allra värdefullaste naturbetena skulle kunna ges stöd. Stödet borde redan
nu uppgå till 1 000 kr./ha, men för att nå mesta möjliga nytta med årets 10
milj. kr. har de fördelats på 20 000-30 000 ha.

Östergötland är det enskilda län som har störst areal naturbetesmark.
Följaktligen har Östergötland fått mest i anslag eller för 1987/88 1 milj. kr.
Dessutom tillskjuter länets kommuner 50 % av statsbidraget.

Den areal som kan bli aktuell för stöd i Östergötland är uppskattad till ca
10 000 ha. För att få bättre kunskap om var de fina ängs- och hagmarkerna
finns har en inventering påbörjats 1987. Det är i sydvästra hörnet av länet
som verksamheten har startat. Hittills har 3 400 ha klassats (I-IV) vara av
intresse för naturvården. Ödeshögs kommun är inventerad till 75 %, och
där har 1 600 ha ansetts vara av sådan beskaffenhet att ”Nolastöd” kan
motiveras.

I vad gäller pågående Nolaarbete i Ödeshög så har 1986/87 23 deltagare
med sammanlagt 400 ha betesmark fått dela på 80 000 kr. 1987/88 beräknas
52 deltagare med 630 ha betesmark få dela på 150 000 kr. Eftersom bara den

inventerade delen av Ödeshög visar på en areal av 1 600 ha är det lätt att
föreslå att en ökning måste ske av ”Nolaanslaget”.

Nog borde Sverige ha råd att satsa rejält på de 50 000-100 000 ha värdefulla
naturligt gräsbärande marker som finns kvar i landet. Den arealen
utgör endast 2,5-5 % av vad som fanns för mindre än 100 år sedan. Den
floravård som blir resultatet kan inte uppnås på något annat sätt än genom
fortsatt betesdrift.

Utan en sådan satsning blir det alltför små och alltför få områden med
fortsatt betesdrift eller slåtter för att det skall synas vara ett naturligt inslag i
landskapsbilden.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs,

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om årlig uppräkning av anslaget till naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet.

Stockholm den 26 januari 1988

Börje Stensson (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)

Mot. 1987/88
Jo849

5