om målsägandeförhör

Motion 1979/80:473 av Allan Ekström

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1979/80:473

av Allan Ekström
om målsägandeförhör

Vid huvudförhandling i brottmål skall målsäganden höras omedelbart
efter åklagarens sakframställning (46 kap. 6 § RB). I det stora flertalet fall
biträder ej målsäganden åklagarens ansvarstalan. Målsäganden hörs då i
rättegången endast såsom bevisning.

Lagen torde bygga på den föreställningen att målsägandens utsago rent
generellt har karaktär av sakframställning, alltså oavsett om han har biträtt
åtalet eller ej. I enlighet härmed är det oriktigt att höra målsäganden först i
samband med upptagandet av vittnesbevisningen (Ekelöf, Rättegång V, 5:e
uppl. s. 146).

Mot denna ordning har det riktats kritik i olika sammanhang (Ekelöf a.a.
s. 154). Denna går främst ut på att det ofta är olämpligt att låta målsäganden
vara närvarande i rättssalen - sittande vid åklagarens ena sida - under det att
åklagaren håller sin sakframställning. I många fall grundar åklagaren
nämligen denna sin framställning just på den beskrivning av händelseförloppet
som målsäganden lämnat under förundersökningen. Genom att dessa
uppgifter presenteras i målsägandens närvaro kommer målsäganden lätt att
påverkas därav; han blir med andra ord - låt vara omedvetet - benägen att av
hänsyn till åklagaren stå fast vid vad han uppgett tidigare. Detta förhållande
är i sin tur ägnat att minska bevisvärdet av hans egen utsaga inför domstolen,
dvs. i många fall lända honom oförskyllt till nackdel.

Den sålunda framförda kritiken - i vilken många domare instämmer - kan
tillgodoses genom att målsäganden i bevishänseende betraktas såsom ett
vanligt vittne. Det saknas skäl att förbjuda en sådan ordning som stundom med
åklagarens och försvararens samtycke - tillämpas ändå, vid tillfällen när
målsäganden har en verklig nyckelroll. Domstolen bör i alla fall ha frihet att
bestämma, att målsäganden skall höras i samma ordning som gäller för
vittne.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderliga
författningsändringar.

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 46 kap. 6 §
rättegångsbalken att förhör av målsägande må ske i samma
ordning som gäller för vittne.

Stockholm den 22 januari 1980

ALLAN EKSTRÖM (m)