om lönsamheten av kvinnors förvärvsarbete

Motion 1979/80:1081 av Bonnie Bernström och Olle Wästberg i Stockholm

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1979/80

1081-1092

Motion

1979/80:1081

av Bonnie Bernström och Olle Wästberg i Stockholm
om lönsamheten av kvinnors förvärvsarbete

Det måste löna sig att arbeta - även för kvinnor.

Ett av de viktigaste målen i arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor
och män är den fulla sysselsättningens politik. Kvinnor måste få lika chanser
till arbete, liksom också kvinnors förvärvsinsats måste vara lika lönsam som
männens. Kvinnors insatser är lika viktiga var de än utförs, i hemmet eller på
arbetsplatsen. Vård av barn och äldre skall vara ATP-grundande. Kvinnoarbetslösheten
har inte alltid tagits på samma allvar. Äktenskapet betraktas
fortfarande som en ”försörjning” för kvinnor. Det kommer till uttryck i
skattepolitiken med hemmamakeavdrag och särskild skattekolumn för
inkomsttagare med hemmamake, i studiemedelssystemet med äktamakeprövningen.
Det kommer också till uttryck i bristen på barnomsorg, och det
illustreras av de mångå deltidsarbetande kvinnorna.

Förändringarna är på väg. Särbeskattningen, som folkpartiet arbetade för
under så många år, genomfördes 1971 och innebär att det lönar sig bättre för
gifta kvinnor att gå ut i arbetslivet.

Att antalet kvinnor på arbetsmarknaden har ökat starkt under 1970-talet
visar att kvinnor inte accepterar äktenskapet som en försörjning och att
kvinnor inte längre bara anställs i högkonjunkturer. Aldrig tidigare har
någon regering satsat så mycket på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
trepartiregeringen 1976-1978 och sedan folkpartiregeringen.

Arbetsmarknadspolitiken är ett av de viktigaste instrumenten för att
kvinnor skall få ekonomisk självständighet och inträdesbiljetten till det
socialförsäkringssystem som är knutet till en anställning. Det är inträdesbiljetten
som aldrig går att konstruera helt likvärdig för den som är utanför
arbetsmarknaden - hemarbetet kan aldrig ge samma ekonomiska trygghet.

Men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam åstadkomma kvinnors ekonomiska
självständighet. De familjeinkomstprövade förmånerna såsom
bostadsbidrag och i förekommande fall daghemstaxor får samma marginaleffekter
som sambeskattningen. I den mån det inte finns plats i den
kommunala barnomsorgen blir ofta kostnaden för barnomsorgen så hög att
nettoeffekten av en förvärvsinsats i många fall uteblir helt. En förändring på
sikt är nödvändig i riktning mot generell bidrag och taxor för att inte
marginaleffekterna skall stoppa upp kvinnors förvärvsinsats, samtidigt som
daghemsutbyggnaden och fritidshemsutbyggnaden måste fortsätta i oförändrat
hög takt.

Skatte- och bidragssystemet bör ta sikte på antalet barn i familjen och inte

1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1081-1092

Mot. 1979/80:1081

2

civilstånd. Samtidigt utgör hemmamakeavdraget och den lägre skatten
hinder för att principen ”det måste löna sig att arbeta” också skall omfatta
kvinnor. När kvinnor är hemma, därför att det inte finns arbete, är det en
allmän arbetslöshetsförsäkring som skall träda in som stöd och inte skatteoch
familjepolitiken.

Vi hemställer därför

att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram förslag om
ändringar i skatte- och bidragssystemet i syfte att göra ”gifta”
kvinnors förvärvsinsatser lika lönsamma som männens.

Stockholm den 17 januari 1980

BONNIE BERNSTRÖM (fp)

OLLE WÄSTBERG (fp)
i Stockholm