om lokalisering till Nääs av en hantverkshögskola

Motion 1980/81:1304 av Sten Sture Paterson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1980/81:1304

av Sten Sture Paterson

om lokalisering till Nääs av en hantverkshögskola

I den av en bred remissopinion stödda byggnadsvårdsutredningens
betänkande (SOU 1979:17) beräknas det totala stödbehovet till 120 milj. kr.
per år, varav staten skulle bidra med 85 milj. kr. Antalet berörda
kulturhistoriskt värdefulla byggnader i landet är beräknat till minst 60 000. I
utredningen framhålls nödvändigheten av att säkra hantverksutbildning och
kunskaper om äldre tekniker och material.

I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100, bil. 12) aviseras en
proposition att föreläggas riksdagen våren 1981. I denna kommer att föreslås
att för stöd till vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
skall satsas 13,4 milj. kr. budgetåret 1981/82 och 18,4 milj. kr. budgetåret
1982/83.

Skillnaden mellan det beräknade behovet och tillgängliga medel kan synas
stor. En försiktig start får emellertid ses som icke blott välbetänkt utan även
nödvändig. Främsta skälet härtill är bristen på hantverkare förtrogna med
äldre byggnadsteknik samt svårigheten att finna lämpliga byggnadsmaterial.
Omfattningen av påtalade brister uttryckes i en länsantikvarierapport från
Västmanlands län (Byggnadshytta för hantverksutbildning i Karmansbo,
1980) på följande sätt: ”Likgiltighet inför upprätthållande av hantverkskunnande
och lagerhållning av traditionella byggnadsmaterial har gjort att
förutsättningarna för underhåll knappast längre finns.”

I utredningen Byggnadshytta på Gotland belyses svårigheterna att få
modern byggprocess anpassad till reparations- och underhållsverksamhet.
Dagens rationella byggande har trängt tillbaka behovet av ett stort antal
specialutbildade hantverkare inom snickeri, plåtslageri, murning, putsarbeten,
stenhuggeri, smide, äldre målningstekniker, träsnideri m. m. Kvarvarande
yrkesmän på dessa områden är nu i pensionsåldern, och utbildade
personer inom den yngre generationen som kan ta över finns ej.

Det är nödvändigt att genom dokumentationsverksamhet samla det gamla
hantverkskunnandet i en kunskapsbank varifrån det på nytt kan läras ut. Det
är av värde ur kulturhistorisk synvinkel ävensom ur nationalekonomisk. För
rätt underhåll, upprustning och modernisering av vårt äldre byggnadsbestånd
är detta kunnande nödvändigt.

Tillgången på hantverkare och utbildningsmöjligheter bör enligt Arkitektmuseet
ses ”i ett landsomfattande och kontinuerligt perspektiv”. Arkitektmuseet
fortsätter i sitt remissvar på byggnadsvårdsutredningen: ”Utredningens
betonande av utbildningsfunktionen aktualiserar också ett bredare grepp
på byggnadsvårdens utbildningsbehov, där den hantverkstekniska utbild

Mot. 1980/81:1304

4

ningen står i nära kontakt med projekteringsutbildning och utvecklings- och
forskningsarbete, där också möjligheter till materialprovning och teknikutprovning
är för handen.

Byggnadsvårdsutbildning kunde enligt Arkitektmuseets mening vara en
uppgift vid de yrkestekniska högskolor som nu är under utveckling. Likaså
utgör de tekniska högskolorna med byggnadsprojektörsutbildning en
naturlig bas för byggnadsvårdsutbildning, och försök med integration av
arkitekt- och hantverkarutbildning med konkret partianknytning har prövats

Ur ovan anförda kan urskiljas två utbildningsnivåer för att möta behovet
av kunnig arbetskraft inom byggnadsvården. Den ena nivån ligger på
högskoleplanet med uppgift att dokumentera hantverksmetoder, utbilda
lärare i hantverk vid gymnasieskolan i integration med teknisk högskola med
arkitekt- och projekteringsutbildning, teknik- och materialprovning på
programmet. Inom gymnasieskolans ram bör utbildning ske av yrkesmän
inom byggnadsvårdens område.

En hantverkshögskola ställer speciella krav på lokaliseringen: närhet till
teknisk högskola, goda kommunikationer (tåg, buss, flyg), god tillgång till
objekt för praktisk byggnadsvårdsutbildning, lämpliga byggnader och billig
tomtmark med expansionsmöjligheter. Nääs i Skallsjö församling. Älvsborgs
län, uppfyller alla dessa krav. På Nääs drevs under åren 1874-1960 det
internationellt kända Nääs slöjdlärarseminarium. Läroanstalten jämte
egendomen kom genom testamente i statlig ägo 1891. Till de av staten
godkända testamentvillkoren hörde bl. a. att läroanstalten skulle ”under
namn av August Abrahamsons stiftelse i all framtid å egendomen Nääs

uppehållas att läroanstalten i följd av ändrade förhållanden icke vidare

behövs till utbildning av lärare och lärarinnor i slöjd, förvandla anstalten till
annan högre läroanstalt för fortsatt utbildning av lärare och lärarinnor,

En hantverkshögskola torde helt överensstämma med vad som i testamentet
förordnades.

Utbildningsverksamheten på Nääs lades ned i samband med att slöjdlärarutbildningen
flyttades till Linköping 1960. Något nytt användningsområde
för Nääs har sedan dess ej stått att finna, flera förslag till trots (SOU
1961:43; förslag om formhögskolor SOU 1970:66; motion 1976/77:369).
Sedan 1978 pågår en utredning av frågan om den framtida användningen av
Nääs. Enligt Kommittéberättelse 1981:1. U 20 inriktar sig utredaren "på att
söka få fram ett förslag till en hantverkshögskola för utbildning i utdöende
yrken” - en inriktning som helt är i linje med ett redan 1978 väckt förslag i
Lerums kommun som vunnit stark anslutning av alla berörda parter.

För Lerums kommun är det angeläget att kontinuerlig verksamhet åter
kommer i gång på Nääs, ej minst på grund av dess närhet till Tollereds
industrisamhälle. Detta samhälle är klassificerat såsom varande av kulturhistoriskt
riksintresse genom att det i sin såväl industri- som bostadsbebyg

Mot. 1980/81:1304

5

geise uppvisar utvecklingen från 1830-talet fram till nutid. Denna industrimiljö
är unik och en av de få bevarade i landet. Den bör därför skyddas mot
yttre förändringar. Detta kan av kostnadsskäl endast göras genom att
bebyggelsen förblir inlemmad i ett levande samhälles verksamheter och
behov. Svårigheterna att följa denna målsättning ökar i och med nedläggningen
1981 av Nääs textilindustri - det ursprungliga upphovet till Tollered.
En lösning på detta problem kan en verksamhet på Nääs bidra till på ett
avgörande sätt.

Finansieringen av en hantverkshögskola på Nääs bör kunna lösas genom
omdisponering av medel som i dag utgår till utbildning, utbildningsstöd,
beredskapsarbete m. fl. konton, som eljest skulle få bära kostnaderna för de
blivande elevernas inlemmande i ett samhälle utan en hantverkshögskola.
De stora samhällsekonomiska vinsterna med en hantverkshögskola som
säkrar tillgången till en välutbildad arbetskraft, nödvändig ej minst för ett
gradvis genomförande av byggnadsvårdsutredningens intentioner, bör även
tas i beaktande.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till
Nääsutredningen för beaktande.

Stockholm den 26 januari 1981

STEN STURE PATERSON (m)