om lokalisering till KA 5 av arméns luftvärnsutbildning för nedre Norrland

Motion 1987/88:Fö427 av Sigge Godin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Fö427

av Sigge Godin (fp)

om lokalisering till KA 5 av arméns
luftvärnsutbildning för nedre Norrland

Försvarsmaktens inriktning är att hela Sverige skall försvaras. Norra Sverige
har ur försvarssynpunkt ett mycket viktigt strategiskt läge. Nedre Norrlands
försvar måste framför allt ses i sammanhang med ett angrepp mot hela norra
Sverige. I det sammanhanget är det av utomordentlig vikt att järnvägar och
vägar kan hållas öppna genom mellersta Norrland och upp till övre Norrland.

Befolkningens bosättning är koncentrerad till mellersta och södra delarna
av landet under det att norra Sverige är glesbefolkat. Vid hot om invasion
av övre Norrland måste personal, materiel och förnödenheter transporteras
från södra Sverige på järnväg eller landsväg till övre Norrland. Dessa
transporter måste passera över ett flertal älvar inom södra och mellersta
Norrland med broar som är sårbara vid anfall från luften. För skydd av
broarna krävs bl. a. luftvärnsförband. Förstärkningar till övre Norrland är
helt beroende av mellersta Norrlands förmåga att hålla transportlederna
öppna.

För att erhålla effektiva luftvärnsförband (både robot- och kanonluftvärn)
inom mellersta Norrland, välutbildade och med möjlighet att i fredstid
upprätthålla hög beredskap och med god driftsäkerhet på den elektroniska
materielen och med god mobiliseringssäkerhet, krävs understöd av ett
fredsorganiserat luftvärnsförband inom nedre Norrland. Erfarenhetsmässigt
har effekten hos luftvärnsförbanden i nedre Norrland gått ner efter det att
Lv 5 i Sundsvall lades ner. Därför finns behov av ett fredsorganiserat
luftvärnsförband i södra Norrland. Denna uppfattning delas också av försvarsutskottet
och överbefälhavaren som säger ”det är önskvärt att ha
luftvärnsförband som genom sin utbildning är förtrogna med förhållandena
i nedre Norrland”. Ett sådant fredsförband kan anslutas administrativt till
NK/KA 5 i Härnösand, eller helt ingå i detta förband.

KA 5 i Härnösand ligger vid kusten nära Åstöns skjutfält, tidigare Lv 5:s
skjutfält. Skjutfältet har goda utbildningsförutsättningar och goda möjligheter
för luftvärnsskjutning. KA 5 har även egna områden för luftvärnsskjutning
samt organisation för utbildning och skjutning med luftvärnssystem.
Att KA 5 är ett marinförband bör inte vara något hinder för att där
förlägga utbildning även av luftvärnsförband ur armén.

Det har i andra sammanhang framkommit att utbildning av värnförband
inom armén skulle kunna ske vid KA-förband (frågan har bl. a. behandlats
av 1983 års värnpliktskommitté). Över huvud taget bör man eftersträva ett
rationellt resursutnyttjande över försvarsgrensgränserna.

1984 års försvarskommitté uttalade:

Det är dock enligt kommitténs mening angeläget att förbandsutbildning
utvecklas så att samträning kan uppnås inom bas- och stridsledningsförband
dels genom systematisk repetitionsutbildning, dels genom att en ökad grad
av förbandsvis omsättning prövas. Övningar på krigsbas är mycket betydelsefulla
varför denna typ av utbildning bör öka i omfattning.

Utbildning av luftvärnsförband inom eget militärområde leder till bättre och
säkrare samband mellan utbildningsverksamheten och krigsplanläggningen.
I dag har nedre Norrland inga luftvärnsenheter förrän efter mobilisering,
vilket tidsmässigt betyder dagar i stället för timmar.

Skjututbildning på Åstön alternativt KA 5:s område är billigare än på
Lv 7 i Luleå på grund av väsentligt kortare transportsträckor mellan utbildnings-
och skjutplats. Repetitionsutbildningen får en direktare koppling
till krigsuppgifterna och rådande försvarsplaner vid KA 5. Därmed elimineras
komplicerade samråd och en enklare och smidigare hantering erhålles.
Med luftvärnsutbildning vid KA 5 förbättras beredskapen. Man får vidare
smidigare personalförhållanden, större rekryteringsbas och förbättrade utbildningsförhållanden.

I försvarsutskottets betänkande (FöU 1986/87:11) uttalades bl. a. följande:
”Utvecklingen inom luftförsvaret bör enligt försvarsministern inriktas
på en tidig utökning av luftvärn med medellång räckvidd. Samtidigt bör den
befintliga planeringen för luftvärnets utveckling skyndsamt ses över, bl. a.
beträffande robot 70 i mörkerversion liksom i fråga om det s. k. bataljonsluftvärnet.
Möjligheterna bör prövas att med utnyttjande av befintlig luftvärnsmateriel
utöka antalet av de förband som nu får sin spanings- och
eldledningsutrustning modifierad. En vidareutveckling av robot 70 till ett
system med allväderskapacitet och längre räckvidd bör enligt totalförsvarspropositionen
också närmare prövas. Utvecklingen av arméns krigsorganisation
på längre sikt behöver, anför försvarsministern, klarläggas
inför 1992 års försvarsbeslut.”

Försvarsmaktsutredningen bör därför pröva frågan om organiserad
grund- och repetitionsutbildning av arméns luftvärnsförband vid KA 5 i
Härnösand.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av arméns luftvärnsutbildning för nedre
Norrland till KA 5 i Härnösand.

Stockholm den 25 januari 1988
Sigge Godin (fp)

Mot. 1987/88
FÖ427

10