om livsmedelspolitiken 1987/88

Motion 1987/88:Jo284 av Lars Wemer m. fl. (vpk) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo284

av Lars Wemer m. fl. (vpk) Mot

om livsmedelspolitiken 1987/88

Jo284-289

I Sverige bestäms jordbruksproduktionens inriktning och omfattning av
marknaden och dess lönsamhetsvillkor. Detta gäller trots att jordbruksnäringen
är en av de mest detaljreglerade områdena inom svensk ekonomi.
Jordbrukspolitikens olika delmål har formulerats under lång tid. 1947 års
jordbrukspolitiska beslut uttryckte för första gången en samlad syn på
produktion, inkomst och effektivitet. Intresseförskjutningar i debatten och
ändrad struktur inom näringen har medfört att målen har haft sinsemellan
olika tyngd över tiden. Det är vidare knappast någon överdrift att påstå att
målen och det politiska handlandet mer har varit en spegling av aktuella
förhållanden - och strävan att lösa uppkommande delproblem - än en
önskan att driva förändringar i riktning mot en sammanhållen nationell
politik. Miljöfrågornas ökade betydelse kom t. ex. till uttryck i 1985 års
livsmedelspolitiska beslut.

Jordbrukspolitiken måste vidgas till en allmän livsmedelspolitik som också
omfattar förädling, distribution och konsumentinflytande. Livsmedelspolitiken
skall ange inriktning på resurshushållning, markanvändning och
miljökrav.

Odlingens inriktning och omfattning

Historisk erfarenhet visar var det är omöjligt att driva jordbruk med hänsyn
till klimat och jordmån. En grundläggande princip är att all åkermark skall
brukas. Förutsättningarna är mycket skilda i olika delar av landet, men
variationsmöjligheterna är också stora. Jordbruk i alla delar av landet
motiveras bl. a. av dess stora regionalpolitiska betydelse. Att lägga ner
jordbruket i en bygd betyder att lägga ner själva bygden. Om hela Sverige
skall leva, som det heter i en aktuell kampanj, är det nödvändigt att bevara
ett levande jordbruk i hela landet. Beredskapsskäl måste också beaktas. Vid
en avspärrning skall vi dels klara totalförsörjningen, dels klara försörjningen
i olika delområden. Även andra skäl talar för att de olika regionerna
blir så självförsörjande som möjligt. En okontrollerad centralisering innebär
att råvaror och färdiga produkter i växande grad transporteras kors och
tvärs över landet. En spridd produktion medför också färskare livsmedel av
bättre kvalitet.

Jordbruket kan med fördel ses i kombination med andra sysselsättningar.
Sambandet med skogsbruket är naturligt och traditionellt i många delar av
landet. Frukt- och trädgårdsodling, bärodling/plockning, biodling, jakt,
svampodling/plockning, diverse hantverk, turism och fiske kan ses som

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo284-289

delar av en allsidig verksamhet för att upprätthålla jordbruket också i
områden med lägre produktivitet.

En stor och växande del av produktionen av fläsk, broiler och ägg sker i
”djurfabriker”, skilda från det egentliga jordbruket. Det finns tendenser att
transnationella företag tar över delar av animalieproduktionen och skaffar
kontroll över både avel och fodertillförsel. Det finns också anledning att
både från etiska och folkhälsosynpunkter vara starkt kritiska till formerna
för denna fristående animalieproduktion. Det sammanhänger bl. a. med
användningen av s. k. kemoterapeutiska medel i uppfödningen. Vpk anser
att nya ”djurfabriker” inte skall få uppföras och de befintliga ej byggas ut.
De bör i stället på sikt avvecklas och produktionen knytas till jordbruket i
decentraliserade, måttligt stora anläggningar.

Dagens ofta ensidiga odling utarmar jorden och gynnar angrepp av skadegörare.
Bekämpningen formas ofta till ett slags kemiskt krig mot naturen.
En allsidig växtföljd, anpassad efter regionala förhållanden, minskar däremot
förekomsten av ogräs, skadedjur och växtsjukdomar. En avveckling av
kemikalieanvändningen kan - åtminstone i inledningsskedet - leda till lägre
avkastning av vissa grödor, men är också önskvärd.

Ekologiska hänsynstaganden och risken för resistensbildning är skäl att
söka andra vägar än kemikalieanvändning. Så länge bekämpningsmedel
används behöver vi en förstärkt produktkontroll. En ökad satsning på
resistensförädling är också nödvändig. Sambandet mellan kemi- och förädlingsintressen
har medfört att forskning i vissa fall kommit att inriktas på
att ge växter motståndskraft mot kemikalier som används som bekämpningsmedel
- inte att i första hand göra dem resistenta mot sjukdomar och
skadedjur.

Arbetet med att halvera användningen av bekämpningsmedel har inletts.
Det är ett viktigt delmål som vpk gärna ställer sig bakom. Däremot är det
oacceptabelt att halva sänkningen, dvs. 25 % av den nuvarande, beräknas
ske genom övergång till s. k. lågdosmedel. Att nya bekämpningsmedel
verkar vid lägre koncentrationer än de äldre är skäligen ointressant. Utgångspunkten
för halveringen bör i stället vara att minska den behandlade
arealen. Viare föreslår vpk att säkerhetszoner upprättas vid besprutning
som gränsar till mark med annan användning än åkerbruk.

Stöd till alternativ odling

Det som i debatten kallas alternativ odling är knappast något entydigt
begrepp, även om det finns grupper av producenter och distributörer som
har formulerat regler för sin verksamhet. Det gemensamma är avståndstagandet
från gifter och övriga medel i produktionen som försvårar ett jordbruk
i ekologisk balans. Alternativodlingen bör gynnas och få samhällets
stöd för att utveckla och sprida metoder, kunnande och erfarenhet. Konsumenterna
frågar efter giftfritt odlade produkter i allt större utsträckning.
Samhället bör stimulera detta ytterligare. Odlare som önskar övergå till
alternativ odling bör få ett omställningsstöd under förslagsvis tre år. Trädesersättningen
är till nackdel för redan etablerade alternativodlare eftersom
de ofta har träda eller gröngödslingsvall. Alternativodlare bidrar inte till

Mot. 1987/88

Jo284

2

spannmålsöverskottet och bör få ersättning för all trädesareal. Enligt liknande
resonemang kan förmalningsavgiften på alternativt odlad brödsäd
avskaffas, liksom slaktdjursavgiften för alternativuppfödda djur.

Överskottsproblem

Spannmålsöverskottet är det dominerande problemet inom svenskt jordbruk.
Men vårt överskott kommer inte världens svältande människor till
godo. Världshandeln med livsmedel dikteras av samma princip som all
annan handel - vinstintresset. Bara de som har råd att betala kan ta del av
produktionsöverskottet. Nödvändigt bistånd, hjälpsändningar och övrigt
värdefullt arbete av stater, internationella organ och frivilliga krafter ändrar
inte på grundläggande orsaker till skillnaderna mellan fattiga och rika
länder. Det kan inte heller vår livsmedelspolitik göra. Det är främst genom
stora mängder insatsmedel - handelsgödsel, bekämpningsmedel, importerade
fodermedel - som överskottet på spannmål och vissa animalier uppstår.
Därför innebär ett läge med tyngande överskott ett utmärkt tillfälle att
lägga om livsmedelsproduktionen till en mer balanserad produktion.

Bevara det öppna kulturlandskapet

Människan har i alla tider, mer eller mindre, påverkat sin omgivning.
Denna påverkan har förändrat landskapets utseende och florans och faunans
sammansättning. Människans påverkan har skapat ett nytt ekosystem.
Termen kulturlandskap har använts för att beteckna sådana människoskapade
landskap.

De enastående omvandling som jord- och skogsbruket genomgått under
de senaste decennierna med mekanisering, nya brukningsmetoder och kraftig
rationalisering, har inneburit en motsvarande kraftig omstöpning av det
svenska kulturlandskapet. Kalhyggestekniken och igenplanteringen av
åkrar har givit ett landskap som många anser utarmat och förfulat. Det
något äldre kulturlandskapet kännetecknades av stor variation och omväxling.
Betesdrift, åker- och skogsbruk skapade ett rikt och mycket estetiskt
tilltalande landskap. Mekanisering och övergång till större enheter har
inneburit att öppna diken, åkerholmar, stenrösen och alléer har tagits bort.
Specialisering har lett till att många jordbruk är kreaturslösa och betesdriften
ha därför upphört. I andra fall har högt specialicerade enheter djur i
stall såväl sommar som vinter. I båda fallen har betesmarkerna blivit överflödiga,
och det naturliga har varit att heskoga dem.

Ett kulturlandskap har ersatta med ett nytt, men betydligt fattigare och
mindre estetiskt tilltalande. Många djur och växter hotas av utrotning
p. g. a. att deras miljöer försvunnit allt snabbare takt. En fortsatt hävd av
åker och betesmarker är en förutsättning för bevarandet av kulturlandskapet
och dess naturvärden och variationsrikedom. Djurhållningen bör i
större utsträckning vara arealbunden. En betydligt mer omfattande betesdrift
med nötkreatur och får är önskvärd. De ekonomiska förutsättningarna
för köttproduktion genom betesdrift bör därför stärkas gentemot andra
former av köttproduktion. Även andra fördelar skulle kunna uppnås genom

Mot. 1987/88

Jo284

3

detta. De svenska odlingsförutsättningarna är väl lämpade för produktion
av vallfoderväxter. Genom att öka den produktionen för vinterutfodring
kan man uppnå följande:

- färre djurfabriker

- minskad proteinimport

- minskat läckage av växtnäringsämnen och minskat gödslingsbehov

- ökad regional spridning av köttproduktionen

- minskat spannmålsöverskott

- stärkande av markens naturliga produktionsförmåga; vallen är en bra
gröda i växtföljden.

Bevarandet av det öppna kulturlandskapet måste ske i samklang med
produktionen - inte vid sidan av den. Stöd till betesdrift är en nödvändig
åtgärd.

Fisket i försörjningen

Fisket har som näring ofta kombinerats med jordbruk. Det gäller inte
enbart insjöfisket utan i stor utsträckning även havsfisket. Fisk är en viktig
källa för att tillföra kroppen animaliskt protein. Utöver näringsmässiga skäl
talar flera andra skäl för att livsmedelspolitiken bör främja en ökad produktion
och konsumtion av fisk och fiskprodukter.

Räknat per individ är Sverige världens största importör av fiskprodukter.
Det finns därför utrymme för utbyggnad av fiskförädlingen om den görs i
samplanering med andra näringar. Fisket bör ges bättre villkor och förutsättningar.
Även vattenbruk med odling av olika slag bör utvecklas. En
expansion på detta område skulle ge arbete åt många samtidigt som sårbarheten
skulle minska. Fisket måste utformas så att långsiktig lönsamhet och
fiskevård gynnas och kortsiktiga vinstintressen bekämpas.

Fisket kan spela en större roll i folkhushållet om vi etablerar en statlig
fiskepolitik med sikte på att bättre utnyttja vattnens resurser.

Trädgårdsnäringen

60 % av produktionen är koncentrerad till Skåne. Denna obalans kan
minskas genom förbättrad information och kunskapsöverföring. Betingelserna
för trädgårdsodling kan förbättras genom sambruk av lagerutrymmen
och maskinutrustning. Efterfrågan på trädgårdsprodukter ökar. Men trädgårdsnäringen
är pressad av importkonkurrens och har en svag ställning
organisatoriskt. Gränsskyddet behöver stärkas.

Mat och makt

70 % av livsmedelsproduktionen passerar genom jättegrossistemas (KF,
ICA, Dagab-NK-Åhléns) händer. Dessa styr också livsmedelsteknologin
och matkvaliteten. Specialisering av arbetet har liksom ensidig produktion
medfört en fortgående utarmning av arbetets innehåll och yrkeskunskaper
hos livsmedelsarbetarna. Livsmedelsarbetarförbundet går också som enda

Mot. 1987/88

Jo284

4

svenska fackförbund till offensiv mot storskalighet och försämrad matkvalitet.
I ett näringspolitiskt program kräver förbundet decentralisering
och ökat inflytande för konsumenterna.

Kraven som borde omfattas av hela arbetarrörelsen gäller en decentraliserad
och mindre sårbar produktion och förädlingsindustri med en regional
spridning för att slå vakt om självförsöijning, garantera sysselsättning, vidareutveckla
och bredda yrkeskunnande och skapa bättre arbetsvillkor i samtliga
produktionsled.

Livsmedelsindustrin ägs till cirka en tredjedel av privata svenska kapitalägare.
Volvo-Beijerkoncernen dominerar. Ca 12 % ägs av enskilda utländska
kapitalägare, där de största världsföretagen på området finns representerade,
som holländska Unilever, schweiziska Nestlé, CPC International, Cadbury
osv.

Den hårda priskonkurrensen i detaljhandelsledet, dvs. ett hårt tryck på
att skära ner kostnaderna, har lett till ett minskat sortiment och specialiserad
produktion vid varje enhet. Ett samarbete med verkstadsindustrin har
inletts, där maskinleverantörerna nu spelar en avgörande roll för utvecklingen
inom livsmedelsindustrin. Det teknologiska kunnandet övergår därmed
till maskinindustrin. Härigenom har de ledande i Sverige - Alfa Laval,
Tetra Pak, PLM, Volvo-Beijer m. fl. - även en stark ställning internationellt.
Den kemiska industrin, som levererar bekämpningsmedel till jordbruket
och tillsatser till livsmedelsindustrin, har också ett betydande inflytande.

Eftersom denna bransch domineras starkt av multinationella intressen
och maktkoncentration, ökar sårbarheten i det svenska jordbruket och
inom livsmedelsproduktionen.

Ett fåtal stora maktgrupper har fört oss in i en snabb utveckling mot
högteknologisk produktion, stordrift och specialisering. Utslagning av
mindre och medelstora företag sker också i snabb takt. Med hänsyn till
beredskap, nationellt oberoende, sysselsättning och regionalpolitik innebär
detta en farlig utveckling. Kapitalets makt över maten måste inskränkas.
Hela produktionskedjan från råvara, förädling, distribution och till handeln,
måste samordnas planmässigt.

Konsumentinflytande

Konsumenterna har i dag väldigt lite inflytande över hur den mat vi alla äger
framställs och över prissättningen på varorna. Det finns inte någon stark,
organiserad konsumentrörelse. KF ägs visserligen av konsumenterna själva
genom ca 1 miljoner medlemmar och sägs representera det starkaste demokratiska
inslaget i den svenska livsmedelsförädlingen och distributionen.
KF:s inriktning har dock följt de kapitalistiska ägargruppernas utveckling i
många avseenden. Dock har KF visat större lyhördhet för satsningar på
alternativa och avkemikaliserade varor allteftersom konsumenternas krav
har vuxit fram.

I de högindustrialiserade länderna har jordbruket som ekonomisk bas i
samhället förlorat i betydelse. Några få procent av befolkningen är direkt
sysselsatta i jordbruket som utmärks av hög mekanisering och stor insats av

Mot.

Jo284

ofta importerade produktionsmedel.

Det mest påtagliga inflytandet över livsmedelspolitiken har konsumenterna
i dag genom den konsumentdelegation som är en av parterna vid jordbruksprisförhandlingarna.
Hittills har dock dessa förhandlingar varit hårt
bundna av beslut i riksdagen genom de löpande jordbruksavtalen. Dessutom
är konsumentdelegationen inte renodlat konsumentinriktad till sin
sammansättning. Här finns, förutom representanter för de fackliga organisationerna
och riksdagspartierna, representanter för det privata näringslivet
i tillverkar-, grossist- och handelsleden. Det har måhända fungerat någorlunda
eftersom det endast har varit leden före grossister och handel man
förhandlat om och man har därför haft gemensamt intresse av så låga
råvaru- och produktpriser som möjligt. Men om man skall vidga livsmedelspolitiken
att omfatta också dessa led, kan en konsumentdelegation knappast
vara sammansatt på detta vis. Det behövs andra och fler kanaler för
konsumentinflytande.

Den offentliga sektorn konsumerar stora mängder livsmedel på daghem,
sjukhus, skolor, militärförläggningar osv. Den äger också betydande jordbruksarealer.
Vid offentlig upphandling bör villkor ställas så att konsumenternas
behov av giftfria och högkvalitativa livsmedel tillgodoses. Härigenom
skulle en stimulans ges åt en riktig produktionsinriktning och ett bidrag
lämnas till folkhälsan och vettigare konsumtionsmönster.

Livsmedelsarbetarna har i likhet med konsumenterna förlorat möjligheten
att i dag kontrollera varornas kvalitet. Samtidigt finns det nu ett
mycket starkt engagemang hos enskilda konsumenter, miljörörelsen, vissa
producenter/jordbrukare och livsmedelsarbetare. Folkhälsofrågorna har
mött ett nytt starkt gensvar hos stora grupper också inom den fackliga
rörelsen i övrigt, vid sidan av den vanligare arbetsmiljökampen.

Bristen på konsument- och folkrörelseinflytande hämmar dock det starka
engagemanget att få utlopp till att bli en verklig maktfaktor. Det behövs en
strategi för detta, typ den som livsmedelsarbetarna kämpar för. Det behövs
forskare och forskning som kan påbörja arbetet med en alternativ och
mindre sårbar produktion av livsmedel men också en sådan plan för kemikalie-
och övrig varuproduktion. Syftet skall vara att öka produkternas
kvalitet utifrån konsumenternas behov.

För en ny livsmedelsproduktion med en strategi och helhetssyn även på
folkhälsa, miljö och arbetsmiljö, behövs en samverkan mellan facket, forskare,
konsumenter och miljörörelse. Därför kan ett första steg vara att ett
forskningsinstitut helt oberoende av nuvarande maktgrupper inom livsmedelsindustrin
byggs upp.

Ett första steg mot ökat konsumentinflytande över matpengarna är att
inrätta konsumentdelegationer inom SPK, Statens Pris- och Kartellnämnd,
och använda priskontroll, övervakning och prisstopp i högre utsträckning.
Företagen måste då förhandla om sina prishöjningar och konsumenterna
kan här få en möjlighet till insyn och påverkan genom en större öppenhet
vid sådana förhandlingarna.

Sammansättningen av dessa konsumentdelegationer i SPK bör utredas.
Om man utgår från intressegrupperingar kan det vara lämpligt att inrätta en
konsumentdelegation vid förhandlingar med insatsvaruledet och en annan

Mot. 1987/88

Jo284

6

vid förhandlingar med handel och industri i ledet efter jordbruket och
dessas förädlingsindustri.

Med en sådan konstruktion kan konsumentdelegationens sammansättning
vid jordbruksprisförhandlingarna behållas. Intressena blir rätt klart
utskilda i de olika leden. Livsmedelssubventionerna bör vid fördelningen
ingå i jordbruksprisförhandlingama.

Folkhälsan

Med utgångspunkt från att huvuddelen av all cancer är att hänföra till
miljöfaktorer i vid bemärkelse, har det sagts att kosten skulle kunna spela
roll vid så stor andel som 60 % av all cancer hos kvinnor och 40 % av all
cancer hos män.

Den moderna livsmedelsteknologin har på olika sätt lett till nya kemiska
ämnen i kosten. Den kemiska teknologin har medfört genomgripande förändringar
i alla led av produktion, lagring, och beredning av vår mat. En
oacceptabelt stor del av de kemikalier och gifter som påverkar oss når oss
alltså genom livsmedel via rester från skilda stadier i en konstlad hantering.
Dessutom kan i födan finnas biologiskt producerade gifter, t. ex. mögelgifter.
Vi får nitrat, tungmetaller och asbetsfibrer genom dricksvattnet. Substanser
från bekämpningsmedel och konstgödsel kommer till oss genom
jordbruket. Konserveringsmedel, färgämnen och konsistensgivare tillförs av
livsmedelsindustrin.

Med denna kunskap är det oförsvarligt att vi fortsätter utsätta oss själva
och kommande generationer för risker och ohälsa. Det är endast kapitalintressen
utanför den vanlige medborgarens kontroll som skördar frukterna
av en sådan politik.

Världen och vi

Vår livsmedelspolitik är hela tiden beroende av omvärlden, vilket lett till
den form av gränsskydd och reglering vi sedan länge har. Trots överskottet
skulle vi inte utan vidare klara försörjningen vid en avspärrning. Vi är
nämligen i hög grad beroende av import för att jordbruket i sin nuvarande
form skall fungera. En tredjedel av alla insatsmedel i jordbruket importeras,
t. ex. maskiner, bränsle, konstgödsel, bekämpningsmedel och foderprotein.
Både beträffande konstgödsel och bekämpningsmedel finns det kartelliknande
överenskommelser mellan tillverkarna, vilket håller priserna uppe.
Det s. k. världsmarknadspriset är ett konstlat pris som styrs av ett fåtal
privata storföretag och vissa länder med konstant överskottsproduktion. I
dag pågår en kamp mellan västmakterna liksom mellan de transnationella
bolagen om herraväldet över tredje världens folk och dess behov av livsmedel,
läkemedel, etc. Världssvälten är kolossal, inte minst på grund av de
stora bolagens makt över produktionen av primära basbehov och på grund
av samma bolags skovling och miljöförstöring av jordarna i tredje världen.

Nästan samtliga länder har ett starkt skyddsnät kring sin jordbruksproduktion.
Det är därför missvisande att hävda att vi i avgörande grad skulle
få billigare livsmedel om vi lät ”världsmarknadspriserna” slå igenom, med

Mot. 1987/88

Jo284

7

resultat att huvuddelen av det svenska jordbruket skulle slås ut och finnas
kvar endast där de bästa jordarna finns. Att satsa på en sådan utveckling
vore att bedra oss själva. Om vi drastiskt minskar jordbruksproduktionen
och blir beroende av att köpa utifrån, finns det ingen som av den anledningen
kommer att sälja billigt till oss.

För att få så bra och billig mat som möjligt bör vi trygga vår egen
livsmedelsproduktion och i största utsträckning göra oss oberoende.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jordbrukspolitiken måste vidgas till en heltäckande
livsmedelspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regional självförsörjning,

3. att riksdagen beslutar att inga nya ”djurfabriker” skall uppföras
och att de befintliga skall avvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avvecklad kemikalieanvändning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till alternativ odling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukets överskottsproblem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevarandet av det öppna kulturlandskapet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en statlig fiskepolitik i syfte att bättre utnyttja
vattnens resurser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en planmässig samordning av produktionens
alla led,

10. att riksdagen beslutar ett ett forskningsinstitut inrättas oberoende
av nuvarande maktgrupper inom livsmedelsindustrin,

[att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av konsumentdelegationer
inom statens pris- och kartellnämnd,1]

Mot. 1987/88

Jo284

8

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid offentlig upphandling till exempelvis
barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård villkor skall ställas så att
konsumenternas behov av giftfria och högkvalitativa livsmedel tillgodoses.

Stockholm i januari 1988
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Jan Jennehag (vpk)

Mot. 1987/88

Jo284

1 1987/88:N325

9