om levande skärgårdar

Motion 1987/88:A408 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A408

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om levande skärgårdar

Vänsterpartiet kommunisterna har sedan åtskilliga år tillbaka i samband
med diskussionerna om samhällets sårbarhet i såväl freds- som kris- och
krigstider pläderat för en politik som skulle garantera att levande skärgårdar
bibehölls runt våra kuster. För ett land som Sverige med 270 mil kust
och skärgårdsarkipelager som är de största i Europa är detta ett mycket stort
och viktigt problem. Det moderna industrisamhällets utveckling, styrt av
marknadskrafter och renodlat ekonomiskt tänkande, medför centralisering
av resurser både när det gäller människor och andra tillgångar. Det har
länge och mycket talats om regionalpolitik, regionala satsningar och annat
som hör till det området i den politiska diskussionen i vårt land. Men i
verkligheten har mycket litet åstadkommits. Centraliseringen har fortsatt
på marknadens villkor med förödande resultat för landets glesbygder och
en katastrofal snedfördelning och ojämlikhet i nationell skala. På sikt är det
heller inte ekonomiskt lönsamt ur vilket perspektiv det än ses.

Utvecklingen i skärgårdsområdena är ett nedslående exempel. Där har
statsmakterna, antingen det nu varit borgerliga eller socialdemokratiska
regeringar, handlat stick i stäv med alla vackra uttalanden och goda föresatser.
De civila statliga organen, som har varit stora och viktiga i just skärgårdsområdena,
både som arbetsgivare och i andra sammanhang, har konsekvent
nedbantats, indragits och beskurits. Det gäller organisationer som
tullverket med kustbevakningen, sjöfartsverket och lotsväsendet m. fl. Bara
under den senaste femårsperioden har ett stort antal kustbevakningsstationer,
lotsplatser, fyrplatser och sambandscentraler försvunnit.

Det säger sig självt att detta ökar riskerna vid olyckstillfällen för den
civila sjöfarten, för den omfattande fritidsaktiviteten till sjöss, för de fiskare
som fortfarande finns kvar och för den kvarvarande skärgårdsbefolkningen
i övrigt. Det försvagar också beredskapen när det gäller att upptäcka och
snabbt ingripa mot den moderna sjötrafikens alla utsläpp, främst oljeföroreningar.

Men det är också en fråga om ökande sårbarhet när det gäller Sveriges
totalförsvar. Vpk har, i samband med ubåtskränkningarna och diskussionerna
i de sammanhangen, som första parti påpekat vilken förlust det innebär
ur övervaknings- och alarmeringssynpunkt att skärgårdarna avfolkas
och civila statliga engagemang som de ovannämnda nedrustas. Om den
kapaciteten skall ersättas med militära åtgärder kommer det att kräva

mångdubbelt större kostnader, och bli mindre effektivt, än vad bibehålian- Mot. 1987/88

det av en levande skärgård kan erbjuda. Nu har marinen, i ubåtskränkning- A408

ärnäs spår, organiserat marina hemvärnsförband, i första hand i Stockholms
skärgård. Det är ett bra men senkommet initiativ. Men om en sådan
organisation skall kunna fungera i framtiden krävs det att det finns en
lokalbefolkning i skärgårdarna, uppvuxen där, van vid förhållandena och
beredd att stanna kvar, dvs. vara garanterad att få sin bärgning. Om skärgårdarna
avfolkas i nuvarande takt kommer det underlaget inte att finnas i
framtiden.

1 detta sammanhang vill vpk också på nytt kritisera föregående års beslut
att överföra kustbevakningen till försvarsdepartementets ansvarsområde.

Bakom detta låg ett antal olyckliga rationaliseringspropåer om sammanslagning
av kustbevakning och sjöfartsverket. När kritiken mot det blev
alltför massiv fick vi i stället den nu beslutade organisationstillhörigheten.

Det är enligt vpk:s mening en olycklig konstruktion som verkar tvärtemot
vad som tidigare framhållits som viktigt i denna motion. Det är de civila
delarna av totalförsvaret som behöver stärkas i skärgårdarna, inte genom
att det militära försvaret uppslukar dem, utan genom att de får en utökad
självständig status och ökade anslag. Den nya roll som nu tilldelats kustbevakningen
måste noggrant utvärderas, och en beredskap för att skilja den
från de militära sammanhangen måste upprätthållas.

Det behövs ökat stöd till den bofasta befolkningen i skärgårdarna för att
hindra fortsatt avfolkning. Det behövs utökade ekonomiska satsningar på
civila statliga myndigheter i stället för som nu indragningar och rationaliseringar.
Det kommer att vara lönsamt för Sverige som nation ur alla aspekter,
säkrare för sjöfart och fritidsbåtar och viktigt för naturskydd och miljö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stoppa fortsatt
nedskärning av civila statliga myndigheters verksamhet i våra
skärgårdar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en översyn av
skärgårdspolitiken i syfte att reparera de skador som åstadkommits
genom den hittills förda nedskärningen av verksamheten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökat stöd åt den
bofasta skärgårdsbefolkningen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
noggrant bör följa utvecklingen av kustbevakningens nya organisation
och lämna en redogörelse härför i nästa års budgetproposition.1]

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

"1987/88:Fö703